Den satt hårt inne men jag har bestämt mig. Jag byter 62 km trail mot 21 på lördag. Och jag kunde ha nöjt mig med att skriva precis så. Men jag måste motivera mig. Inte för er. För mig själv.
Jag väljer att inte springa 62 kilometer på lördag för att:
- Min fot är inte bra. Den hade säkert fixat det, men jag hade haft ont och varit orolig längs vägen. Jag vill inte smolka min glädjetur med oro. Jag vill njuta. Och hur länge skulle jag tvingas löpvila efteråt?
- Jag kommer hem från Milano sent på fredag kväll. Uppladdning med flygplansmat och dålig sömn känns sådär. Och när fasen ska jag packa min dropbag, komma på att jag glömt att köpa gels och skaffa nya? Visst det hade löst sig, men ändå, det riskerar att starta grubblerier på min Milanoresa. Inte värt.
- Det ska regna och blåsa 18 meter/sekund. Jag lovade mig själv att inte starta i sånt väder. Jag ska inte svika mig på den punkten.
- Jag har inget att bevisa. Jag vet att jag kan springa 62 km och längre än så. Men jag gör det hellre när förutsättningarna är bättre. Det blir roligare så.
Hade det varit New York marathon hade jag sprungit och riskat foten. Precis som jag riskade benen med Ultravasan+Helsingborg marathon + Olofs marathon på tre veckor. För att det var viktiga grejer för mig. Roliga, fantastiska minnen. Att springa trail i ösregn är så gjort. Jag sparar hellre foten till de äventyr som väntar. Jag sparar dem till:
Göteborgsvarvet. Seedade in mig i startgrupp 3 med min tid från Köpenhamn marathon. Möjligheten fanns t om i går och jag skickade in mailet med en timmes marginal. Ibland har man flyt!
Stockholm marathon. Vill inte missa. Alltså asfalt!
SM 100 km i Helsingborg. Ultra på asfalt. Platt. Mitt element. Jag kanske eventuellt vågar anmäla mig…
Dessutom har jag övertalat Fredrik att vi ska springa lördagens ultra-sträckning i vår ensamhet i sommar. Med tältstopp på mitten, en glasspaus med dopp i Kivik, fotostopp, och livsnjutning. Så som äventyrslöpning ska vara för mig.
Därför nöjer jag mig med 21 km. Och jag ska njuta i regnet. Hela vägen. Av vetskapen om att en varm bil aldrig är mer än två timmar bort!
Jag är förnuftig. Jag viker inte ner mig. Jag är förnuftig….
22 Kommentarer
Pernilla
9 april, 2018 kl 17:38Det vet alla, att du inte viker ner dig! Men vad härligt det låter med samma runda en sommardag med glass i pausen😉👍🏻🏃♀️. Såg väderprognosen precis när jag börjat hoppas på 15 grader och sol😎🤓.Smart av dig att spara foten till allt det andra👍🏻🏃♀️
Anna
10 april, 2018 kl 23:02Eller hur! Låter ljuvligt ju! Du får gärna hänga med och visa vägen :)
pernillabredolt
9 april, 2018 kl 17:44Svårt val men låter vettig! Lycka till i helgen.
Anna
10 april, 2018 kl 23:02Vettigt är inte alltid roligast för stunden tyvärr. Men på söndag kommer jag vara jätteglad att jag var vettig. Eller foten kommer i alla fall vara glad :)
Erika - Löpningen & jag
9 april, 2018 kl 18:37Otroligt klokt och bra resonerat! Ser fram emot att få se en skymt av dig i starten på Varvet (haha I wish bland tre miljoner människor, men vi kan väl hoppas!) ;)
Anna
10 april, 2018 kl 23:03Vilken startgrupp har du? Eller det kanske inte är klart ännu??? Jag ska spana i alla fall, hade varit kul att se dig :)
Erika - Löpningen & jag
11 april, 2018 kl 06:48Om tabellen stämmer ska jag starta i grupp 6, så då är vi ju inte toklångt ifrån varandra :D
Ingmarie
9 april, 2018 kl 23:16Mycket klokt! Och på något vis får du ju det roliga två gånger nu!
Anna
10 april, 2018 kl 23:03Det är ett bra sätt att se det :)
A-mamman
10 april, 2018 kl 08:56”Att springa trail i ösregn är så gjort.” – askul sagt ju! Och det betyder just det du skrev: du har inget att bevisa. Tänk om det vore jag, som aldrig sprungit ett traillopp och som aldrig sprungit så långt, då skulle det smärta att behöva avanmäla. Men för dig är ju detta lite mer ”been there, done that” så det är klart att du ska fokusera på friska fötter och andra löpupplevelser.
Anna
10 april, 2018 kl 23:04Fast nu ska det inte ösregna längre…. :O
Johanna
10 april, 2018 kl 09:02Tycker det låter väldigt smart! Mer tid för kaffe i mål ju! Jocke och jag sprang halva ultran i somras (Simrishamn-Haväng och aedan upp till Ravlunda) och det var helt fantastiskt just för glasspaus/stanna och titta på utsikten/plaska fötterna i havet/kaffepaus. Njutlöpning på bästa sätt helt enkelt!
Och jag kollade precis väderleksprognosen och det finns hopp om livet! Regnet verkar dra förbi fortare så nu säger det sol och upp mot 12 grader!
Anna
10 april, 2018 kl 23:04Perfekt för kaffehäng i gräset efteråt :)
hopihopi
10 april, 2018 kl 09:20Ett klokt beslut!
Mia
10 april, 2018 kl 10:34Det låter jätteförnuftigt med Göteborg! \o/
Anna
10 april, 2018 kl 23:05Jag har hört att det finns cappuccino där….
Johanna
10 april, 2018 kl 14:21Vet precis hur det känns när man behöver lyssna på förnuftet och faktiskt byta. Jag är helt med på att du behöver övertyga dig själv mer än oss andra :) Men bra tänkt, för det kommer ju fler roliga lopp!
Anna
10 april, 2018 kl 23:06Roliga lopp är det ingen brist på. Synd att man inte kan springa alla! Måste fixa lite helare fötter, lite mer pengar och lite längre semester….
Olof
10 april, 2018 kl 19:22Jag älskar dina prioriteringar. Får nog fixa en semmellöpning den här sommaren också, men vi behöver kanske inte springa en mara då.
Anna
10 april, 2018 kl 23:07Nej nu borde det rimligen bli 43-något…. haha! Ge mig en semla så kommer jag oavsett distans. Jag fyller 45 semlor till hösten….
Trail & Inspiration
12 april, 2018 kl 11:00Tycker ”självultran” med tält och fikastopp lät som det bästa av allt! Haha! ;-)
PS. Bra att du är klok! <3
Hanna
13 april, 2018 kl 18:29Tycker det låter vettigt! :-)