Sara outade för några dagar sedan sin nya kille, MNK som han fick heta. Jag har ingen ny kille, han är faktiskt nästan antik. Idag har vi varit tillsammans i 25 år.
Vi träffades inte via internet, dejtingsajter eller fancy appar. Sånt fanns liksom inte på stenåldern. Vi träffades på krogen. Han var bredaxlad som en ladugårdsdörr och styrketränade alla dagar i veckan. Jag gick på step-up i Amerikasockar och hängseltights. Året var 1992.
1993 når jag mitt all time high, vad gäller vikten. Blev inte tyngre ens under mina graviditeter. Det var då vi tyckte att kostcirkeln bestod av rödbetssallad, delicatobollar och aprikoskräm. Eller en rulle risgrynsgröt om det var riktig fest. För första och enda gången i mitt liv öppnar jag en viktväktarbroschyr och försöker sätta mig in i det där med points. Ger upp innan jag kommer till sidan två. Fredrik åker till Kroatien på FN-tjänst och i min hjärtesorg tappar jag alla kilona. Jag ska sälja det bantningstipset till väl vald kvällstidning…
1996. Fredrik springer Lidningöloppet på 2.11 och milen på 36. Han är i storform. Jag är queen of the aerobics-sal. I stencoola jazzbyxor från Casall.
1997. Vi vandrar i Grand Canyon och Fredrik håller på att bli inlåst i ett utedass någonstans på vägen.
1998. Semester på Korfu. Har redan då svårt att ligga still i solstol. Springer på morgnarna och möter i dörren nattsuddarna på väg hem från barrundan. Cyklar över hela ön och nästan välter i de tokbranta serpentinsvängarna. Blir mutad med banana split för att se Tour de france-sändningarna på kvällarna.
1999. Fredrik är med i amatör-VM i triathlon och jag är hejarklack, tillsammans med en hyfsat nyfödd dotter. Jag får solsting, och när han går i mål efter en hel dags fysisk ansträngning är det han som får ta hand om mig!
1999-2003. Paus för barn…
2005. Fredrik fortsätter pausa och bygger pondus kring midjan. Jag tar upp löpningen igen. Springer mitt första längre lopp. T-I-O kilometer på Lidingö.
2008. Springer vårt första marathon. I Stockholm. Jag vinner med 15 minuter. Han vinner i kategorin ondast-i-benen-dagen-efter.
2010. Vi cyklar till Umeå. En dröm vi haft sedan innan barnen, och nu har de blivit tillräckligt stora för att klara sig utan oss i tio dagar. 15 mil om dagen. Konstiga platser. Underbar natur. En av de coolaste grejerna faktiskt. När en älg plötsligt uppenbarar sig framför oss blir Fredrik så rädd att han cyklar i från både mig och älgen. En gentleman av rang…
2012. Stockholm marathon. Vårt första lopp vi springer tillsammans. Hand i hand på en solig strand. Eller inte. Det är fyra grader, regn och stormvindar. Jag fryser i hjäl och myntar citatet: ”om du börjar gå nu så lämnar jag dig”.
2012. Vi åker till New York för att springa marathon men möts av ett inställt sådant. Springer 4 varv i parken för att få lite valuta för pengarna. Fast mest dricker vi nog cappuccino!
2014. Åker på barnfri träningsweekend till Frankrike. Han cyklar, jag springer. Han träffar världsmästare från Tour de France. Jag träffar vildsvin.
2014. Nytt försök. Genomför New York-maran i ett fyra timmar långt lyckorus. Häftigaste grejen. Jag vill aldrig att det ska ta slut. Det vill Fredrik…
2016. Åker till Sydafrika men inte utan att först ha rekat gps-filer över fina löparrundor och vandringsstråk. Och med stenkoll på var de bästa kaffebarerna och restaurangerna ligger.
2017. Vi tältar i ett mikroskopiskt tält, och tar ett kliv rakt in i friluftsträsket. Jag är skeptisk och nästan medtvingad, men jag älskar det. Så länge det inte åskar.
Vi bockar av 25 år, men vår coola resa har bara börjat. Finns så mycket spännande grejer kvar att hitta på med Min Gamle Kille, och jag vet inte riktigt i vilken ände vi ska börja. Innan jag rear ut honom på blocket ska vi i alla fall ha sprungit i Grand Canyon, hjulat på Kinesiska muren, vandrat i svenska fjällen, nött löparskor i Australien och köpt en husbil med kaffemaskin.
22 Kommentarer
Nipe
21 november, 2017 kl 12:58Grattis till er båda! 25 år, vad länge tänkte jag och insåg sen att jag kände igen årtalet. Om lite drygt en månad har jag och Min Gamle Kille varit ihop lika länge…
Anna
22 november, 2017 kl 22:58Haha, åren går fort! Mitt problem är att jag fortfarande tror att jag är 23. Går liksom inte ihop riktigt…
Mia
21 november, 2017 kl 13:12Tack för detta inlägg! <3 Tanten i Göteborg behöver verkligen muntras upp med lite kärlek och roligheter :)
Ingmarie
21 november, 2017 kl 13:24Alltså jag blir så GLAD av att läsa detta! Tack! Och grattis till er!!!!
Johanna
21 november, 2017 kl 15:55Fantastiskt :)
pernillabredolt
21 november, 2017 kl 17:31Grattis till er! Härliga äventyr :)
Elsa
21 november, 2017 kl 18:59Grattis till er! Så fint inlägg ☺️
A-mamman
22 november, 2017 kl 10:11Underbart inlägg!
Gert
22 november, 2017 kl 10:24Grattis till er. :) Det har säkert varit en härlig tid och mer tid kommer. :)
Isabelle
22 november, 2017 kl 10:30<3
Erika - Löpningen & jag
22 november, 2017 kl 12:05Grattis till er!! 25 år är ju nästan hela mitt liv, så jag är djupt imponerad!
Men alltså, finns det bildbevis på dig från 1993? Jag kan inte i min vildaste fantasi föreställa mig att du skulle vara i behov av VV, men time changes ju, det vet jag av erfarenhet. Men ändå, bildbevis?!? xD
Anna
22 november, 2017 kl 23:00Bildbevis kommer :D
Johanna
22 november, 2017 kl 12:40Vilket underbart inlägg! Stort grattis till er – 25 år är fantastiskt! Och det finns ju inget bättre än att dela äventyr och upplevelser med sin kärlek :-)
Trail och Inspiration
22 november, 2017 kl 13:17Underbar läsning! Fnissar högt vid meningen: ”om du börjar gå nu så lämnar jag dig”.
Inte hundra procent lätt att vara Fredrik, inser jag….. ;-)
Anna
22 november, 2017 kl 23:01Fast jag menade inte att jag skulle lämna honom för evigt. Bara att jag skulle fortsätta springa för att inte frysa ihjäl. Han vågade dock inte sluta springa….
hopihopi
22 november, 2017 kl 14:27Vilken härlig läsning! Stort grattis till 25 år
Emma
22 november, 2017 kl 18:34Kul att läsa! Jag har också en gammal kille och blev sugen på att göra en lista över våra bravader tillsammans 😁
Anna
22 november, 2017 kl 23:01Den listan läser jag gärna! :)
Hanna
22 november, 2017 kl 21:38Grattis till er båda! Kul inlägg att läsa, :-)
Jonas Ståhl
23 november, 2017 kl 11:23Grattis!
Underbart skrivet, hur kommer du ihåg???…sitter själv med min ”antika” Caroline sedan -90 och skulle gärna stolpa upp ”oss” så här…ska prova iaf
Kul läsning:-)
Anna
23 november, 2017 kl 20:13De sista 10 åren hade jag viss hjälp av bloggen :) Lycka till med ditt sammandrag och hoppas Antika Caroline blir glad för det du får ihop :)
Susanne
24 november, 2017 kl 14:28UNDERBART! Bästa läsningen på länge! Grattis till er!