Alltså jag är löpare. För närvarande en skadeskjuten löpare men ändå. En löpare. Så länge jag springer är det världens lättaste att driva denna blogg. Jag skriver något fancy om en långpanna med tjusig utsikt och ni bah: ”woooow, vad härligt!”
När rundorna uteblir tänker jag att jag tappar er. Att ni inte hittar vad ni söker här inne. Att ett svettigt spinningpass inte inspirerar er. Eller en croissant. Och då får jag liksom panik. För jag vill inte tappa er. Mitt croissantinlägg fick följande kommentar på jogg: ”Bästa löparblogg-inlägget jag läst på längre”
Utan smileys. Är den ironisk då? Får man inte skriva om croissanter på en löparblogg? Måste jag skriva om rödbetsjuice, kilometertider och kompressionstights?
Jag fattar såklart att jag inte måste. För på min blogg skriver jag vad jag vill. Fast jag tänker att mina läsare är så löpnördiga. Att ni struntar i en misslyckad pull up eller lyckan i 15 burpees. Fast jag kanske har fördomar.
Ni kanske också är vanliga människor som inte springer dygnet runt. Som faktiskt äter en croissant i bland och efter att ha följt mig sedan stenåldern kanske fallit för frestelsen att dricka en cappuccino någon gång. Att ni kanske ibland roar er med pass på gymmet som ger träningsvärk i flera dagar.
Kanske inser ni att all träning är bra träning, och möjligen kan ni inspireras av tolv kilo svettförlust i ett spinningpass. Även om bilderna är fulare och gråare än de färgglada löparbilderna från naturen.
Jag vet inte. Ni vet. Hänger ni med mig till benet är helt så lovar jag att löpinspirera igen. Om ni härdar ut så härdar jag ut.
42 Kommentarer
Inger
21 oktober, 2017 kl 12:36Jag kommer att härda ut. Jag gillar blandningen i din blogg och inspireras och imponeras av dina prestationer. Nu hoppas jag att ditt ben läker snart så vi får lite fler härliga löprundor att frossa i.//Inger
PS! Jag älskar också croissanter
Anna
22 oktober, 2017 kl 17:02Det ska ni få, var så säkert. Fast det blir kanske en eller annan croissant först! Tur att du gillar sånna med :)
Rebecka
21 oktober, 2017 kl 12:40Såklart att vi härdar ut! Om vi ska springa hela våra liv kommer vi nog alla råka ut för skador och då tänker jag tvärtom att det kan vara skönt att se att även en löpguru som du ibland behöver uppehåll. + vilket liv har man om man inte äter en croissant då och då?! :)
Rebecka
21 oktober, 2017 kl 12:41Alltså… inte skönt som i skadeglädje, utan skönt i det att man inte är ensam. Du fattar nog ;)
Anna
22 oktober, 2017 kl 17:05Haha, jag fattar! Det är väl tyvärr så att alla för eller senare trillar dit. Löpning ger och löpning tar, så är det. Denna gång är det självförvållat, och jag tycker fortfarande det var värt det. Sommaren 2017 är min bästa löparsommar ever, Jag tittar tillbaka, gläds över den, äter en croissant och tränar något annat kul så länge :)
blåmesen
21 oktober, 2017 kl 12:43Jag är också skadad och får inte heller springa. Tycker det är toppen att få lite inlägg om annat, speciellt just ju men annars också! Visar att man fortfarande kan vara en löpare fast man inte ens springer…
Anna
22 oktober, 2017 kl 17:07När man inte kan springa själv är det värsta självplågeriet att läsa om löpning. Se instaflöden med löpare i underbar miljö. Fy fasen. Plågsamt värre. Jag tror jag ska börja läsa knypplingsbloggar så länge. Eller schack. Vad som helst som inte kickar igång den stora avundsjukan :)
Krya på dig och hoppas du snart är på benen igen!
Mariette lorshag
21 oktober, 2017 kl 14:45Jaaaa det gör jag……
Anna
22 oktober, 2017 kl 17:07Tack :)
Cissi
21 oktober, 2017 kl 15:27Såklart jag härdar ut😁 Din blogg e ju lätt bästa bloggen… håller tummarna att du snart kan börja springa. Själv har jag kommit igång lite lätt m löpningen efter graviditet, måste jag säga att jag njuter😁👍
Anna
22 oktober, 2017 kl 17:08Men ååååh. Tack! Härligt att vara tillbaka i löparskorna, jag förstår att du njuter! Njut lite åt mig också :)
Karoline
21 oktober, 2017 kl 17:17Inte direkt något jätteproblem med att härda ut… vad du än skriver om så är det faktiskt värt att läsa. Älskar dina texter, ditt tonläge och att du bjuder så mycket på dig själv! Gör varje dag lite roligare att få se ett nytt inlägg från dig. Oavsett faktiskt vad du skriver om! :) Men för din egen skulle så hoppas jag att din ben snart är friskt så du får ge dig ut och tycka hösten är underbart!
Anna
22 oktober, 2017 kl 17:10Men tack fina du! jag tänkte ju vara på benen redan nästa helg och springa mörkerlöpningen mitt i natten (http://piggelina.se/2017/10/avdelningen-sjuka-grejer/). Fast det är nog lite orealistiskt. Men mirakel, brukar inte sånna hända ibland? Promenera klockan 2 på natten känns ju inte alls lika fancy…
Jessica
21 oktober, 2017 kl 18:11Är ingen löpare själv men läser din blogg just för ditt sätt att skriva. Om löpning, croissanter, kaffe, spining, kompressionsstrumpor eller semlor. Livet liksom.
Anna
22 oktober, 2017 kl 17:12Underbart! Då fortsätter jag så. Snart är det dags för semlorna igen.. :)
Emma
21 oktober, 2017 kl 20:00Åhh jag tycker det är så underbart att även en löparbloggare kan vara mänsklig och ha sina downs. Alldeles för många ”inspiratörer” framställer sig som perfekta och det känns jobbigt för mej som vanlig dödlig människa med bristande ork . Dej fortsätter jag följa så länge du fortsätter vara så befriande mänsklig😀
Anna
22 oktober, 2017 kl 17:13Jag orkar inte med perfekt och tillrättalagt, det är inte jag. Eller är det ens någon, på riktigt? Perfekt lär inte hända här inne, så då känner jag mig trygg med att du hänger kvar :)
Lomma-Eva
21 oktober, 2017 kl 20:09Fortsätt skriva precis som du gör, snälla!! Högt och lågt, glädje o livet-suger, croissanter o kläder i en skön blandning! Fast jag erkänner att min favvis är ditt reportage från Österlen ekotrail, bilden från bilen, jag sprang själv, men kollar på din bild när jag behöver påminna mig hur det var.. ingen croissant i sikte, men alldeles underbart ändå! Keep on, du är SÅ inspirerande, skadad eller ej!!
Anna
22 oktober, 2017 kl 17:16Var tvungen att gå in att titta på bilden. Alltså ingen vettig bloggare hade publicerat den… Men jag ville ni skulle fatta hur det kändes. Alltså även de som inte var där. Springer du nästa år också? Jag funderar på nya banan, 60K. Med ångerrätt vid dåligt väder…
Lomma-Eva
23 oktober, 2017 kl 22:38Springa ska jag, det kan ju garanterat inte bli sämre väder än sist! Orkan med fallande träd kanske…? Fast vågar mig inte på terräng-ultra än, safe-ar med halvmaran… lovar komma fram och heja om jag ser dig!
Mia
21 oktober, 2017 kl 21:06Alltså den kommentaren utan smileys!!! Känner genast att jag måste börja engagera mig på jogg… Läser gärna om cappuccinos och cråasianter (hur stavas det?!) och allt annat också. Heja dig!
Anna
22 oktober, 2017 kl 17:18Fast nu skrev han att den inte var ironiskt menad… Jag fortsätter att skriva om allt annat än löpning. Lite payback för alla de där månaderna du var gravid :)
Ingmarie
21 oktober, 2017 kl 21:58Men alltså. Vi är ju fortfarande kvar! Trots att detta hänt även innan. det är ju så (löpar)livet är. :-) Och du är ju kvar hos mig trots jag vet inte hur många svettiga spinningbilder och trista gymposer som helst. :-D Det kommer ju vända! KRAM
Anna
22 oktober, 2017 kl 17:19Fast du tar ju fina bilder på gymmet. jag är ju för blyg för sånt. Känner mig apdum och gömmer mig bakom ett hörn med vita väggar och papperskorgar i bakgrunden…
Hanna
21 oktober, 2017 kl 22:12Jag ska ingenstans. Jag är här för att stanna. :-)
Anna
22 oktober, 2017 kl 17:19Tack Hanna!
Åsa, Mittliv-Mittval
22 oktober, 2017 kl 08:10Livet består ju trots allt av mer än löpning och av olika skäl går det upp och ner. Inget konstigt med det, vi känner nog alla igen oss i det tror jag. Hoppas att benet kryar på sig snart, tills dess läser jag gärna om ungefär vad som helst😃
Anna
22 oktober, 2017 kl 17:21Tack Åsa. Det lär bli typ vad som helst här inne. Jag tar ett kliv i karriären från löparbloggare till alltiallo-bloggare :)
Karin
22 oktober, 2017 kl 08:41Det tappas ingenting! Ta hand om ditt högerben och för mycket croissanter existerar inte. Ska värma upp en till frukost nu :)
Anna
22 oktober, 2017 kl 17:21Där sa du något viktigt. För mycket croissanter finns inte. Word på den :)
Elsa
22 oktober, 2017 kl 08:58För mig handlar det inte om att ”härda ut” – jag gillar din blogg oavsett om det handlar om löpning, långpass, cappucino eller mat. Fortsätt som du gör!
Anna
22 oktober, 2017 kl 17:21Tack Elsa ! Jag fortsätter :)
Gert
22 oktober, 2017 kl 10:53Jag härdar ut jag lovar.Du skriver med humor oavsett vad det handlar om.
Jag läser din blogg varje dag även om jag inte skriver så ofta.
Hoppas du fortsätter skriva. :)
Anna
22 oktober, 2017 kl 17:22Jag skriver så länge ni läser :)
Pernilla
22 oktober, 2017 kl 13:12Självklart är vi kvar!!😍👍🏻. Det är ju dig vi gillar, det är nog meningen att man ska ha små ofrivilliga uppehåll för att sedan komma tillbaka starkare än någonsin💪🏼👍🏻
Anna
22 oktober, 2017 kl 17:23Jag tänker att det är kroppens sätt att tvinga mig till den där viktiga säsongsvilan som alla pratar om. Som jag har så svårt att få till för att löpning är så kul….
Pernilla
23 oktober, 2017 kl 09:42Exakt!! Varför ta den själv när kroppen ändå väljer själv!!
Johanna
22 oktober, 2017 kl 13:30Jag håller med alla andra! Gillar att läsa din blogg för blandningen och tilltalet, humorn och inspirationen. Finns dessutom inget som heter ”för mycket croissanter”. Jag noterade inlägget igår och tänkte att det verkar kunna bli anledning att springutflykta till Kävlinge. :-)
Anna
22 oktober, 2017 kl 17:23Klart du ska springutflykta till Kävlinge. När mitt ben är helt kan jag möta upp för guidning och provsmak :)
Johanna
24 oktober, 2017 kl 10:58Oh det låter som ett fantastiskt erbjudande! Heja högerbenet!
Lilly
22 oktober, 2017 kl 14:53Hej Anna! En löpare är en löpare… Jag har min sport, när jag är skadad och behöver agera med annan träning för att underhålla mig själv för att glappet inte blir för stort och återgången för svår så har jag mina knep. En löpare behöver inte vara still för att man inte kan springa. Tvärt om vad gör Du för att få tag i plinget i hjärnan och själen för att få utlopp för det du behöver för att vara en människa i total balans?
Mvh Lilly
Hanna
26 oktober, 2017 kl 08:49Instämmed med övriga, hittade till din blogg för sjuuukt många år sen pga googling efter ”knäskada” eller liknanade och var i behov av rehab-pepp, vilket jag fick och därefter har jag fortsatt! Min senaste knäskada var även 2012 sååå minst 5 år har jag hängt med oberoende var du skriver om ;) Keep up the good work!