Aktuellt

Identitetskris på bloggen

Alltså jag är löpare. För närvarande en skadeskjuten löpare men ändå. En löpare. Så länge jag springer är det världens lättaste att driva denna blogg. Jag skriver något fancy om en långpanna med tjusig utsikt och ni bah: ”woooow, vad härligt!”

När rundorna uteblir tänker jag att jag tappar er. Att ni inte hittar vad ni söker här inne. Att ett svettigt spinningpass inte inspirerar er. Eller en croissant. Och då får jag liksom panik. För jag vill inte tappa er. Mitt croissantinlägg fick följande kommentar på jogg: ”Bästa löparblogg-inlägget jag läst på längre”

Utan smileys. Är den ironisk då? Får man inte skriva om croissanter på en löparblogg?  Måste jag skriva om rödbetsjuice, kilometertider och kompressionstights?

Jag fattar såklart att jag inte måste. För på min blogg skriver jag vad jag vill. Fast jag tänker att mina läsare är så löpnördiga. Att ni struntar i en misslyckad pull up eller lyckan i 15 burpees. Fast jag kanske har fördomar.

Ni kanske också är vanliga människor som inte springer dygnet runt. Som faktiskt äter en croissant i bland och efter att ha följt mig sedan stenåldern kanske fallit för frestelsen att dricka en cappuccino någon gång.  Att ni kanske ibland roar er med pass på gymmet som ger träningsvärk i flera dagar.

Kanske inser ni att all träning är bra träning, och möjligen kan ni inspireras av tolv kilo svettförlust i ett spinningpass. Även om bilderna är fulare och gråare än de färgglada löparbilderna från naturen.

Jag vet inte. Ni vet. Hänger ni med mig till benet är helt så lovar jag att löpinspirera igen. Om ni härdar ut så härdar jag ut.

42 Kommentarer

  • Svara
    Inger
    21 oktober, 2017 kl 12:36

    Jag kommer att härda ut. Jag gillar blandningen i din blogg och inspireras och imponeras av dina prestationer. Nu hoppas jag att ditt ben läker snart så vi får lite fler härliga löprundor att frossa i.//Inger
    PS! Jag älskar också croissanter

    • Svara
      Anna
      22 oktober, 2017 kl 17:02

      Det ska ni få, var så säkert. Fast det blir kanske en eller annan croissant först! Tur att du gillar sånna med :)

  • Svara
    Rebecka
    21 oktober, 2017 kl 12:40

    Såklart att vi härdar ut! Om vi ska springa hela våra liv kommer vi nog alla råka ut för skador och då tänker jag tvärtom att det kan vara skönt att se att även en löpguru som du ibland behöver uppehåll. + vilket liv har man om man inte äter en croissant då och då?! :)

    • Svara
      Rebecka
      21 oktober, 2017 kl 12:41

      Alltså… inte skönt som i skadeglädje, utan skönt i det att man inte är ensam. Du fattar nog ;)

      • Svara
        Anna
        22 oktober, 2017 kl 17:05

        Haha, jag fattar! Det är väl tyvärr så att alla för eller senare trillar dit. Löpning ger och löpning tar, så är det. Denna gång är det självförvållat, och jag tycker fortfarande det var värt det. Sommaren 2017 är min bästa löparsommar ever, Jag tittar tillbaka, gläds över den, äter en croissant och tränar något annat kul så länge :)

  • Svara
    blåmesen
    21 oktober, 2017 kl 12:43

    Jag är också skadad och får inte heller springa. Tycker det är toppen att få lite inlägg om annat, speciellt just ju men annars också! Visar att man fortfarande kan vara en löpare fast man inte ens springer…

    • Svara
      Anna
      22 oktober, 2017 kl 17:07

      När man inte kan springa själv är det värsta självplågeriet att läsa om löpning. Se instaflöden med löpare i underbar miljö. Fy fasen. Plågsamt värre. Jag tror jag ska börja läsa knypplingsbloggar så länge. Eller schack. Vad som helst som inte kickar igång den stora avundsjukan :)
      Krya på dig och hoppas du snart är på benen igen!

  • Svara
    Mariette lorshag
    21 oktober, 2017 kl 14:45

    Jaaaa det gör jag……

    • Svara
      Anna
      22 oktober, 2017 kl 17:07

      Tack :)

  • Svara
    Cissi
    21 oktober, 2017 kl 15:27

    Såklart jag härdar ut😁 Din blogg e ju lätt bästa bloggen… håller tummarna att du snart kan börja springa. Själv har jag kommit igång lite lätt m löpningen efter graviditet, måste jag säga att jag njuter😁👍

    • Svara
      Anna
      22 oktober, 2017 kl 17:08

      Men ååååh. Tack! Härligt att vara tillbaka i löparskorna, jag förstår att du njuter! Njut lite åt mig också :)

  • Svara
    Karoline
    21 oktober, 2017 kl 17:17

    Inte direkt något jätteproblem med att härda ut… vad du än skriver om så är det faktiskt värt att läsa. Älskar dina texter, ditt tonläge och att du bjuder så mycket på dig själv! Gör varje dag lite roligare att få se ett nytt inlägg från dig. Oavsett faktiskt vad du skriver om! :) Men för din egen skulle så hoppas jag att din ben snart är friskt så du får ge dig ut och tycka hösten är underbart!

    • Svara
      Anna
      22 oktober, 2017 kl 17:10

      Men tack fina du! jag tänkte ju vara på benen redan nästa helg och springa mörkerlöpningen mitt i natten (http://piggelina.se/2017/10/avdelningen-sjuka-grejer/). Fast det är nog lite orealistiskt. Men mirakel, brukar inte sånna hända ibland? Promenera klockan 2 på natten känns ju inte alls lika fancy…

  • Svara
    Jessica
    21 oktober, 2017 kl 18:11

    Är ingen löpare själv men läser din blogg just för ditt sätt att skriva. Om löpning, croissanter, kaffe, spining, kompressionsstrumpor eller semlor. Livet liksom.

    • Svara
      Anna
      22 oktober, 2017 kl 17:12

      Underbart! Då fortsätter jag så. Snart är det dags för semlorna igen.. :)

  • Svara
    Emma
    21 oktober, 2017 kl 20:00

    Åhh jag tycker det är så underbart att även en löparbloggare kan vara mänsklig och ha sina downs. Alldeles för många ”inspiratörer” framställer sig som perfekta och det känns jobbigt för mej som vanlig dödlig människa med bristande ork . Dej fortsätter jag följa så länge du fortsätter vara så befriande mänsklig😀

    • Svara
      Anna
      22 oktober, 2017 kl 17:13

      Jag orkar inte med perfekt och tillrättalagt, det är inte jag. Eller är det ens någon, på riktigt? Perfekt lär inte hända här inne, så då känner jag mig trygg med att du hänger kvar :)

  • Svara
    Lomma-Eva
    21 oktober, 2017 kl 20:09

    Fortsätt skriva precis som du gör, snälla!! Högt och lågt, glädje o livet-suger, croissanter o kläder i en skön blandning! Fast jag erkänner att min favvis är ditt reportage från Österlen ekotrail, bilden från bilen, jag sprang själv, men kollar på din bild när jag behöver påminna mig hur det var.. ingen croissant i sikte, men alldeles underbart ändå! Keep on, du är SÅ inspirerande, skadad eller ej!!

    • Svara
      Anna
      22 oktober, 2017 kl 17:16

      Var tvungen att gå in att titta på bilden. Alltså ingen vettig bloggare hade publicerat den… Men jag ville ni skulle fatta hur det kändes. Alltså även de som inte var där. Springer du nästa år också? Jag funderar på nya banan, 60K. Med ångerrätt vid dåligt väder…

      • Svara
        Lomma-Eva
        23 oktober, 2017 kl 22:38

        Springa ska jag, det kan ju garanterat inte bli sämre väder än sist! Orkan med fallande träd kanske…? Fast vågar mig inte på terräng-ultra än, safe-ar med halvmaran… lovar komma fram och heja om jag ser dig!

  • Svara
    Mia
    21 oktober, 2017 kl 21:06

    Alltså den kommentaren utan smileys!!! Känner genast att jag måste börja engagera mig på jogg… Läser gärna om cappuccinos och cråasianter (hur stavas det?!) och allt annat också. Heja dig!

    • Svara
      Anna
      22 oktober, 2017 kl 17:18

      Fast nu skrev han att den inte var ironiskt menad… Jag fortsätter att skriva om allt annat än löpning. Lite payback för alla de där månaderna du var gravid :)

  • Svara
    Ingmarie
    21 oktober, 2017 kl 21:58

    Men alltså. Vi är ju fortfarande kvar! Trots att detta hänt även innan. det är ju så (löpar)livet är. :-) Och du är ju kvar hos mig trots jag vet inte hur många svettiga spinningbilder och trista gymposer som helst. :-D Det kommer ju vända! KRAM

    • Svara
      Anna
      22 oktober, 2017 kl 17:19

      Fast du tar ju fina bilder på gymmet. jag är ju för blyg för sånt. Känner mig apdum och gömmer mig bakom ett hörn med vita väggar och papperskorgar i bakgrunden…

  • Svara
    Hanna
    21 oktober, 2017 kl 22:12

    Jag ska ingenstans. Jag är här för att stanna. :-)

    • Svara
      Anna
      22 oktober, 2017 kl 17:19

      Tack Hanna!

  • Svara
    Åsa, Mittliv-Mittval
    22 oktober, 2017 kl 08:10

    Livet består ju trots allt av mer än löpning och av olika skäl går det upp och ner. Inget konstigt med det, vi känner nog alla igen oss i det tror jag. Hoppas att benet kryar på sig snart, tills dess läser jag gärna om ungefär vad som helst😃

    • Svara
      Anna
      22 oktober, 2017 kl 17:21

      Tack Åsa. Det lär bli typ vad som helst här inne. Jag tar ett kliv i karriären från löparbloggare till alltiallo-bloggare :)

  • Svara
    Karin
    22 oktober, 2017 kl 08:41

    Det tappas ingenting! Ta hand om ditt högerben och för mycket croissanter existerar inte. Ska värma upp en till frukost nu :)

    • Svara
      Anna
      22 oktober, 2017 kl 17:21

      Där sa du något viktigt. För mycket croissanter finns inte. Word på den :)

  • Svara
    Elsa
    22 oktober, 2017 kl 08:58

    För mig handlar det inte om att ”härda ut” – jag gillar din blogg oavsett om det handlar om löpning, långpass, cappucino eller mat. Fortsätt som du gör!

    • Svara
      Anna
      22 oktober, 2017 kl 17:21

      Tack Elsa ! Jag fortsätter :)

  • Svara
    Gert
    22 oktober, 2017 kl 10:53

    Jag härdar ut jag lovar.Du skriver med humor oavsett vad det handlar om.
    Jag läser din blogg varje dag även om jag inte skriver så ofta.
    Hoppas du fortsätter skriva. :)

    • Svara
      Anna
      22 oktober, 2017 kl 17:22

      Jag skriver så länge ni läser :)

  • Svara
    Pernilla
    22 oktober, 2017 kl 13:12

    Självklart är vi kvar!!😍👍🏻. Det är ju dig vi gillar, det är nog meningen att man ska ha små ofrivilliga uppehåll för att sedan komma tillbaka starkare än någonsin💪🏼👍🏻

    • Svara
      Anna
      22 oktober, 2017 kl 17:23

      Jag tänker att det är kroppens sätt att tvinga mig till den där viktiga säsongsvilan som alla pratar om. Som jag har så svårt att få till för att löpning är så kul….

      • Svara
        Pernilla
        23 oktober, 2017 kl 09:42

        Exakt!! Varför ta den själv när kroppen ändå väljer själv!!

  • Svara
    Johanna
    22 oktober, 2017 kl 13:30

    Jag håller med alla andra! Gillar att läsa din blogg för blandningen och tilltalet, humorn och inspirationen. Finns dessutom inget som heter ”för mycket croissanter”. Jag noterade inlägget igår och tänkte att det verkar kunna bli anledning att springutflykta till Kävlinge. :-)

    • Svara
      Anna
      22 oktober, 2017 kl 17:23

      Klart du ska springutflykta till Kävlinge. När mitt ben är helt kan jag möta upp för guidning och provsmak :)

      • Svara
        Johanna
        24 oktober, 2017 kl 10:58

        Oh det låter som ett fantastiskt erbjudande! Heja högerbenet!

  • Svara
    Lilly
    22 oktober, 2017 kl 14:53

    Hej Anna! En löpare är en löpare… Jag har min sport, när jag är skadad och behöver agera med annan träning för att underhålla mig själv för att glappet inte blir för stort och återgången för svår så har jag mina knep. En löpare behöver inte vara still för att man inte kan springa. Tvärt om vad gör Du för att få tag i plinget i hjärnan och själen för att få utlopp för det du behöver för att vara en människa i total balans?
    Mvh Lilly

  • Svara
    Hanna
    26 oktober, 2017 kl 08:49

    Instämmed med övriga, hittade till din blogg för sjuuukt många år sen pga googling efter ”knäskada” eller liknanade och var i behov av rehab-pepp, vilket jag fick och därefter har jag fortsatt! Min senaste knäskada var även 2012 sååå minst 5 år har jag hängt med oberoende var du skriver om ;) Keep up the good work!

Lämna ett svar

Denna webbplats använder Akismet för att minska skräppost. Lär dig hur din kommentardata bearbetas.