3 dagar efter

3 dagar efter ett maraton drabbas jag lätt av postmaratonsyndrom. Det är en ytterst besvärande diagnos och det finns tyvärr inga kända botemedel. Vanliga symptom:

Du refreshar facebook var tredje sekund för att se om loppet ifråga lagt ut några bilder.  Hoppet är alltid att det ska finnas värsta snygga bilderna men i nio fall av tio gör du en ful min eller tittar ner i marken. Om du ens fastnat på bild…

Du kollar resultatlistan och hoppas att du inte hittar några kollegor eller gamla klasskamrater före dig.

Hittar du någon gammal kollega framför dig i listan skyller du på Ultravasan…

Du läser race reports från loppet du just sprungit, ler igenkännande och svarar ja på alla frågor barnen råkar komma med under tiden. För att du inte hör…

Du undrar när anmälan öppnar till nästa år.

Du tycker det är onödigt att duscha för att du löpvilar.

Du tycker det är onödigt att tvätta för att det inte finns några smutsiga löparkläder.

Du är sugen på intervaller fast det är det värsta du vet.

Du surfar runt på saker att belöna dig med. Typ en ny löparkjol till nästa års lopp.

Och så refreshar du fejjan igen…

6 Kommentarer

  • Svara
    A-mamman
    5 september, 2017 kl 20:39

    Längta till nästa marathon? Redan? Du är ju galen. But I like it.

    • Svara
      Anna
      6 september, 2017 kl 16:06

      Jamenja!!! Marathon är det bästa som finns. Speciellt i sol och 18 grader :)

  • Svara
    Förvånad
    5 september, 2017 kl 22:51

    Ha ha. Känner så igen mig ifråga om det hysteriska refreshandet av facebook. Jag sprang en trailmara på lördag, och på söndag låg jag med värkande ben på soffan hela dagen med iphone och ipad i högsta hugg för att maniskt kolla fejjan och instagram för att säkert inte missa en enda bild, kommentar eller blogginlägg om loppet. Men abstinens, nej. Jag har fortfarande för ont i benen för att ens tänka mig en snäll liten återhämtningsjogg.

    • Svara
      Anna
      6 september, 2017 kl 16:07

      Vad skönt. Då kan du med gott samvete ligga kvar på sängen och fortsätta refresha! Går man ut och springer kanske man missar nått :)

  • Svara
    Johanna
    6 september, 2017 kl 00:51

    Åh jag känner helt klart igen mig! Har dessutom en känsla av att det är ett smått obotligt syndrom som bara verkar bli värre!

    • Svara
      Anna
      6 september, 2017 kl 16:08

      Jepp.Det blir värre och värre ända tills man får trycka på anmälningsknappen igen!

    Kommentera