Jag tar på mig mina finaste skor och en genom slit förvärvad finisher-tisha. Favorit-tröjan alla kategorier. Att testspringa är liksom lite högtidligt, man måste vara fin.
Promenerar en bra bit innan jag vågar mig på det första löpsteget. Livrädd för hur det ska kännas. Så tar jag mod till mig och sätter fart. Det känns inget i höften. Men det är ju inte precis fjäderlätta ben som hamnat i löpartightsen i dag. Lite mer som kola. Eller betong. Lufsar runt i tre kilometer innan jag tar mig an dagens företagslöpare.
De ska få springa intervaller och jag ska mysjogga bakom med visselpipan. Men det håller på att gå åt fanders med det. För under uppvärmningen får jag feeling. Vill liksom inte sluta springa. Solen gassar, kvällen är ljum, och ljudet av löparskor mot grus… ja ni fattar. Det är underbart, och först nu inser jag vad jag saknat det här. Jag säger till min grupp att jag ändrat plan. Att vi ska springa till Tygelsjö. Det är liksom definitionen på andra sidan världen. Jag hade kunnat springa dit. Fast de vill hellre ha sina intervaller. Tygelsjö på en tisdag kväll liksom, hur kul är det?
Så vi återgår till planen. Jag besinnar mig. Fortsätter inte springa när passet är slut fastän jag har 30 minuters väntan till tåget. Jag är klok och förnuftig. Sätter mig i solen och glassar. 6 km rikare på kontot och minst sjumiljoner gånger så glad.
I morgon väntar ny företagslöpning. Jag hoppas det känns lika bra.
16 Kommentarer
Ingmarie
29 augusti, 2017 kl 22:28Fantastiskt! HURRA!!!!!
hopihopi
30 augusti, 2017 kl 06:55Vad kul! Hoppas att det går vägen med maraton!
Emma
30 augusti, 2017 kl 07:06Underbara nyheter! Men lite skönt att höra att även du har tunga ben ibland, t ex efter 9mil i skogen :-)
Anna
30 augusti, 2017 kl 16:01Haha, jag tror alla har tunga ben från och till. Men det är skönt när det släpper :)
Åsa, Mittliv-Mittval
30 augusti, 2017 kl 07:51Ååååh, vad härligt, du ska se att det går vägen på lördag!
Mia
30 augusti, 2017 kl 08:01Hurra! Hurra! Hurra! I nuläget låter det faktiskt mer lovande för dig än för mig… :D Ha en skön dag Anna!
Anna
30 augusti, 2017 kl 16:01Whatttt??? Inte ont någonstans väl? Eller förkyld….???? *orolig*
Lillian
30 augusti, 2017 kl 09:46Ja men vad var det jag sa!? Toppenkanonen, heja heja på lördag nu. :-)
Johanna
30 augusti, 2017 kl 10:44Yes :)
Hoppas det känns lika bra idag!
Pernilla
30 augusti, 2017 kl 11:01Jippi!!! :)
Nina
30 augusti, 2017 kl 13:24Härligt att höra!
A-mamman
30 augusti, 2017 kl 14:40Härliga nyheter! Och oj vad jag önskar att jag kunde få feeling när jag springer. Jag klarar mig ju runt på mina rundor men ibland känns det liksom helt onaturligt att springa – man kan ju gå! Vad är det för fel på mig?
Anna
31 augusti, 2017 kl 18:42Haha, det kommer :) Den som väntar på feeling väntar aldrig för länge :)
Mari
31 augusti, 2017 kl 06:34Åh! Super…hoppas det håller i sig :)
Erika - Löpningen & jag
31 augusti, 2017 kl 20:54Åh vad glad jag blev av att läsa detta! Har ju följt det hela med spänning men inte hunnit kommentera.
Men en sak slog mig! Skrämmer du inte oss såhär inför varje års Helsingborg Maraton? Ingår detta i traditionen? Jag blir ju liksom skitnervös för hur det ska gå för dig. Berättar för Jonatan, oroar mig och har mig. Jag tror nästan att du simulerar bara för bloggens skull ;) ;) ;)
Anna
31 augusti, 2017 kl 21:14Haha, det är en riktig iakttagelse :) Jag har aldrig startat utan ont i Helsingborg. Det är inte av bloggtekniska skäl men ibland tror jag det sitter i huvudet. Förra året hade jag ont i knät. Fast det var ont på riktigt, för det satt i till slutet av november. Dagarna innan ojade jag mig: http://piggelina.se/2016/08/11243/
Och året innan var det foten: http://piggelina.se/2015/09/en-sketen-fot/
Kommer faktiskt inte ihåg hur det gick med den. Den satt kanske mest i huvudet.
Vad gäller höften känns den lite oberäknelig… vet inte alls vad jag ska vänta mig… Om två dagar vet vi!