En sketen fot

Vi måste prata. Det handlar om min fot. Har inte velat gnälla om den tidigare, för så fort det står på bloggen blir det liksom sant. Och jag vill inte att det ska vara sant. Men jag har ont i foten.

Min löpning har fungerat klanderfritt hur länge som helst nu. Kroppen har levererat och samarbetat. Jag har haft en fantastisk löpsommar och varit tacksam för varje steg av löparlycka.

Så skulle jag bara klämma dit det där sista kvalitetspasset innan maran på lördag. Ett midnattslopp i ösregn. Hur svårt kan det vara?  I ett försök att hålla kvar min för löst knutna sko på foten måste jag ha sprungit och spänt mig. För jag får ont någonstans där på hälften. Och det onda sitter i.

Ordinerar mig själv löpvila hela sista veckan och ägnar mig åt annan träning.  Förutom gårdagens löpgrupp där jag springer med under uppvärmningen. Ca 1 km. Ont.

Panikmasserar. Värmer. Kyler. Ber till reparationsguden. 3 dagar till marathon.

Det här är mitt sista inplanerade lopp för i år, och jag kan liksom leva med ett par veckors löpvila efteråt. Det finns ju sjukt många roliga träningsformer jag kan roa mig med medan foten läker.

Men. Jag vill inte ha ont under loppet. Förstå hur långt 42 kilometer är om något gör ont från start. Förstå hur ledsen jag blir om jag förvandlas en bokstavskombination i resultatlistan. DNS?  DNF?  På det andra året av det maraton jag skulle göra trettio år i rad. Det finns inte.

Var är linimentet?

18 Kommentarer

  • Svara
    Charlotta Sofia springer o trimmar
    9 september, 2015 kl 17:08

    Relaterar så till det där att inte vilja skriva i bloggen att det faktiskt gör ont för då blir det liksom allvar…haha.. Knasigt är det.

    Hoppas foten kryar på sej illa kvickt!

    • Svara
      Anna
      10 september, 2015 kl 10:31

      Tack! Om jag låtsas att jag inte skrivit det så kan jag låtsas att det kanske aldrig hänt att jag har fått ont…. eller nått. Heja foten, kom igen nu!

  • Svara
    Träningsblogga-Ida
    9 september, 2015 kl 17:48

    Nej, det är inte sant! Åh! Hoppas och håller alla tummar och tår jag kan hitta att du får springa utan ont!

    • Svara
      Anna
      10 september, 2015 kl 10:30

      Tack för tummarna och tårna! Jag kände mig ju så laddad. Vill inte missa!

  • Svara
    H
    9 september, 2015 kl 19:48

    Min man svär på att ”black-roll” är lösningen på alla fotproblem… Borde finnas i Sverige och om inte så på Amazon. :)

    • Svara
      Anna
      10 september, 2015 kl 10:27

      Är det bollen han menar? Hinner inte få den innan lördag men jag har lite andra bollar och redskap liggande här. Hoppas de kan funka lika bra!

      • Svara
        H
        10 september, 2015 kl 20:14

        Nej, han har inte bollen, utan det är en rulle.. Tror dock en flaska fylld ned vatten kan funka lika bra! Lycka till!

        • Svara
          Anna
          11 september, 2015 kl 08:17

          Ahhh, rullar har jag många! Det är bara att rulla igång då :)

  • Svara
    Ingmarie
    9 september, 2015 kl 20:16

    Oh no!!!! Boka en bra naprapat omedelbums!
    Och det är som du skriver. Skriver man om det så finns det liksom. MEN det kan också bli att det då försvinner ut i cybervärlden. let´s hope! Krya KRAM

    • Svara
      Anna
      10 september, 2015 kl 10:29

      Cybervärlden har ännu inte tagit ontet i från mig. Men jag ger inte upp… Under har skett förr!

  • Svara
    Gabriella
    9 september, 2015 kl 20:20

    Första gången jag skriver men någon gång skall väl vara första :)
    Tråkigt med foten. Hoppas att den mår bra snart så att du kan springa. Hade själv blivit så ledsen om jag inte hade fått starta på lör. Hoppas att vi syns på startlinjen! :)

    • Svara
      Anna
      10 september, 2015 kl 10:28

      Roligt med en kommentar! På startlinjen lär vi ses. Jag är för tjurig för att låta bli. Frågan är om vi ses på mållinjen…. Lycka till på lördag!

  • Svara
    Nettan A
    10 september, 2015 kl 05:53

    Nej va trist! Lova att vara rädd om dig och ta hjälp direkt..håller tummarna för dig inför lö!!

    • Svara
      Anna
      10 september, 2015 kl 10:29

      Tack snälla för dina tummar!

  • Svara
    hejaerika
    10 september, 2015 kl 06:29

    Nooo! Ber också till reperationsguden att det går över NU! Fortsätt massera, linimenta och rulla med golfboll/tennisboll, det kan göra underverk!. Håller tummarna!!

    • Svara
      Anna
      10 september, 2015 kl 10:28

      Hoppet är det sista som överger en. Jag fortsätter panikbehandlingen….

  • Svara
    Mia
    10 september, 2015 kl 19:36

    Men attans alltså. Jag håller alla tummar för dig och dit maraton Anna!

  • Kommentera