Det stora äventyret – dag 1

Äventyret vi ska ut på är Fredriks påfund. För att testa utrusning i en lite mer hemtam miljö än fjällen. Som den söta fru jag är följer jag såklart med. Inte så mycket för att jag älskar att sova i tält och testa utrustning, utan för att det vankas löpning.

Vi är medvetna om att vi gör alla klassiska nybörjarfel, men tar risken. Tältet är aldrig prov-uppsatt, skorna har inte gått en meter och båda ryggsäckarna kommer direkt från påsen. Oanvända. Men ibland blir livet lite mer spännande så…

DAG 1.
Vi tar tåget till Hässleholm för att starta äventyret med lunch och cappuccino. I jakten på Hässleholms bästa lunch går vi omkring och velar i ungefär tio minuter.  På den korta strapatsen hinner fötterna domna i de nya skorna och ryggsäcken känns redan tung på ryggen. Jag blir nervös. Hur ska jag kunna ta mig fram springandes om det redan nu känns not-so-good? Men det är inte utrustningen som kommer att bli den stora utmaningen. Den stora utmaningen kallas svensk sommar. Vi snackar obarmhärtigt regn, och åskoväder extra allt.

Vi hinner fyra kilometer innan himlen öppnar sig. Blixten har bara någon sekunds försprång på dundret och vi inser att åskovädret är rakt över oss. Tar skydd i ett båtskjul, där vi trängs med en kanot medan vi inväntar uppehåll. I trettio minuter blir vi stående innan vi vågar oss vidare. Jag fryser men är vid gott mod.

Efter trettio minuters ösregn är marken allt annat än torr, och det känns underbart att få bada fötterna i iskallt vatten. Eller inte. Vi lyckas ta oss hela fyra kilometer till innan nästa oväder drar in. Det börjar med ösregn, men det dröjer inte länge innan åskan och blixtarna sätter fart. Här finns inget skjul lämpligt utplacerat utan bara ett bostadshus. Ingen är hemma och vi ser ingen annan utväg än att smyga oss in på tomten och klistra oss intill väggen. Taket skjuter ut alldeles för lite för att vi ska hålla oss torra över hela kroppen samtidigt. Jag offrar högerarmen och låter resten torka. Gårdens kor kommer och tittar konstigt på oss där vi står och trycker och jag är livrädd att någon ska komma hem och skjuta oss med hagelbössa. Vi är ju trots allt två främmande personer på någons tomt….

När vi äntligen börjar springa går benen på autopilot för att få upp värmen så fort som möjligt.  Jag vill bara fram och vi har 15 kilometer kvar. Jag orkar inte tänka på att vi ska springa både en och två dagar till, bara matar. Det fortaste jag kan med en tung rygga därbak.  Livrädd för nästa åsk-attack. Som faktiskt inte kommer…

Strax efter kl 18 kommer vi fram till vårt nya hem. Det finns en övernattningsstuga där Fredrik gör upp eld medan jag smygäter chips.  Planen är sedan att få upp det där tältet som vi inte har en aning om hur det funkar. Fast det finns ju bruksanvisning…

Medan jag värmer fötterna vid elden går Fredrik ut för ett första tältuppsättningsförsök. Med halva tältet uppe öppnar sig himlen igen och mitt i min sköna tå-upptinings-procedur kommer Fredrik inrusande med tältet över axeln. Bättre lycka nästa gång liksom!

I väntan på bättre väder passar vi på att laga kulinarisk middag. Mat på påse. Fredrik äter couscous med grönsaker, en måltid som vid en första anblick ser ut som en mindre trevlig konsekvens av magsjuka, men som faktiskt smakar rätt gott. Jag äter pasta med svamp- och sojasås. Gissar att den ser likadan ut men väljer att inte titta ner i påsen… Smaken är god. 5 tältpinnar av 5.

Dessutom får vi efterrätt. Det är inte bara jag som smusslat med kakor. Fredrik har smusslat med en hel chokladboll från Espresso House. Den väger mer än hela tältet men när det gäller choklad är han inte så petig på grammen…

Tältet kommer upp till slut och vi gör oss redo för vår första natt. Två personer i ett tält avsett för en och en halv. En halkig sovsäck på ett halkigare uppblåst liggunderlag. Jag glider rundor på min tredjedel. Snurrar runt i min sovsäck och vet snart inte vad som är upp och ner, fram eller bak. Somnar som en stock till tonerna av ösregn och storm.

Jag har underställsbyxor, underställströja och strumpor i min säck. Fredrik ligger i kalsongerna ovanpå sin. Jag fryser, han svettas.

Vi har överlevt den första dagen. Snart börjar dag 2. To be continued…