Vackraste vägen till kaffe!

Ledig torsdag och vädergudarna har lovat sommar. Jag tänker att Helsingborg kunde vara najs. Havet, stranden, kaffet. En normal människa hade förmodligen tagit tåget eller bilen. Men jag vet att min upplevelse blir snäppet bättre om jag tar mig dit till fots. Jag har inte tänkt springa idag men omständigheterna får mig att ändra mig. Det här tillfället kan jag inte missa. 

Tar tåget till Landskrona för en 25 km transportlöpning till Helsingborgs bästa kaffe. Transportlöpning låter tråkigt, typ motorväg, men inget kunde vara mer fel. Den sträcka jag ska ge mig ut på kan vara ett av det vackraste ställena som finns! Med risk för att komma fram lagom till midnatt känner jag mig tvungen att stanna varannan kilometer för att fota. Men ingen bild i världen ger rättvisa åt det fantastiska landskap jag passerar.

Här kommer löpartipset Allan. Värt att åka till Skåne för. Så här:

Ta dig till Landskrona på valfritt sätt. Tåg funkar utmärkt. Hoppa av, knyt skorna och ta dig rakaste vägen ner mot vattnet och strandpromenaden. Hitta en orange prick och följ den norrut. Skåneleden levererar!

Efter ett par kilometer når du Borstahusens hamn där det finns glass om du redan är sugen. Eller finlunch på Pumphuset. Toalett finns säkert också men den missar jag. Istället hittar jag en ändamålsenlig buske med havsutsikt. Hade jag tittat  åt andra hållet hade jag sett två svettiga vägarbetare i orange, men det gör jag inte. Gubbarna får sig säkert dagens skratt, och det känns bra att kunna förgylla någons dag med en blek bakdel!  Två hundra meter senare når jag Lill-Olas semesterområde med massor av toaletter. Snacka om att ha visat baksidan i onödan!

Hittills är det platt och lättsprunget men snart ska backarna ta vid. Det suger galet i benen men utsikten gör det värt all möda. Måste stanna. Och titta. (Kanske mer flåsa, men det låter inte lika bra). Skrämmer slag på ett gäng kor innan jag når Sundvik,  ett mysigt plejs alldeles vid vattnet. Huvudet snurrar runt runt i ett försök att spana hus, hav och böljande kullar på samma gång.

Passerar Ålabodarna och tar mig vidare genom öppna fält. Till höger that is. Till vänster stupar det brant ner mot havet. Det är magiskt.

Når Fortuna som kan vara paradiset på jorden. Bara namnet är ju vackert! Husen ligger på höger sida om den lilla väg jag springer på. Tomten fortsätter på vänster sida och här har folket sin egen badbrygga och uteplats. Snacka lyxigt. Passerar fler än en badrock som korsar vägen för ett förmiddagsdopp.

Leden fortsätter längs stranden förbi Rydebäck och viker sedan av. Jag tar istället strandvägen mot Råå och när jag passerar hamnen hör jag rösterna från Helsingborg marathons bästa klack i bakhuvudet:

Hej och hå, kämpa på, välkommen till Råå!

Efter hamnen i Råå är det slut på det roliga. Här tar cykelvägar och industriområden vid. Nu får man glädjas åt att kaffet är nära!

100 meter från kaffebaren stannar jag benen. Plockar upp en babyservett ur löparvästen och torkar pannan. Gränsen för hur man får se ut på kaffebar går vid saltränder i ansiktet. Svettiga kläder och rufsigt hår bryr jag mig inte det minsta om. Dricker en välförtjänt och mycket god cappuccino innan jag checkar av tågtidtabellen för hemfärd.

Inser att tågen från Helsingborg inte går jätteofta så här mitt i sommaren. En timme till nästa. Men jag har ingen stress. Det här är ju veckan på året då jag har all tid i världen. Och jag är imponerad över hur jag fyller den med upplevelse på upplevelse. Lite kär i livet idag!