Toughest var stora snackisen på lunchen idag. Av lördagens happening i Malmö fanns tydliga spår. I handflatorna på de mer lyckliga lottade. I form av kryckor och söndriga knäleder hos andra.
Jag älskar konceptet med hinderbana. Som åskådare that is. Jag hade aldrig vågat vara med själv. Bara tanken gör ont. De enda hinder jag egentligen lockas av är att klättra på halmbalar och släpa däck.
Allt som är högre än 50 cm går bort pga höjdrädsla. Allt som inbegriper kallt vatten går bort för att jag hatar att frysa. Jag tror inte Toughest hade el-hinder men skulle det dyka upp ett hade jag tvärvänt. Vill. Inte. Elchockas!
Klaustrofobiska moment funkar inte heller, krypa under saker och fastna. Får ångest av tanken.
Och armgång, ringar och annat gymnastiskt. Hade gärna kunnat men får ont i armhålorna vid blotta tanken.
Jag är inte gjord för smärta i form av sår, blåmärken och stukade knän. Sån där smärta man får av ett mer utdraget lidande, på kilometer 37 i ett marathon, är jag bättre på att uthärda.
Så nej. Det blir inget Toughest i år heller. Men jag ställer gärna upp som publik och hejarklack. Bättre publiksport finns sannolikt inte!
21 Kommentarer
Richard Jack (RunSweden)
8 maj, 2017 kl 18:22Nä, inget för mig heller. Men är mest rädd för att skada mig, så man inte kan springa sina vanliga pass.
Jag tror det är väldigt många som skadar sig på denna typ av lopp. Toughest är inget för mig. Finns det inget lopp som heter Mjukest, och går i grön lummig skog, på mjuka barr? :)
Anna
9 maj, 2017 kl 15:27Mjukest alltså!!! Jag lovar att anmäla mig när du startar upp det loppet! Låter mycket najsigare än att slå sig…
Hanna
8 maj, 2017 kl 19:03Det blir inget toughest för mig heller. Eller någon gång i framtiden kanske när jag har slutat döma fotboll och kan springa vilka lopp jag vill och träna utan några egentliga krav.
Anna
9 maj, 2017 kl 15:28Man ska aldrig säga aldrig. Fast i mitt fall känns det som jätte-aldrig. Lycka till om du skulle komma på andra tankar när domarkarriären är över!
Hanna
9 maj, 2017 kl 21:08Hehe, tack! :-D
Lillian
8 maj, 2017 kl 20:45Tänker lite så också. Tills vapendragarna tyckte vi skulle göra Toughest och inte gav sig. Okej tänkte jag, nästan ett år kvar, de kommer helt säkert glömma att jag lovat att jag ska vara med. Men icke, just där fungerar minnet alldeles ypperligt!
Anna
9 maj, 2017 kl 15:28Attans! När är premiären?
Lillian
10 maj, 2017 kl 10:40I början av oktober någon gång, i Göteborg. Om du har vägarna förbi får du gärna sälla dig till hejarklacken! ;-)
Anna
11 maj, 2017 kl 22:40Coolt! Hoppas jag hittar en anledning till att ha vägarna förbi!
Ida (Träningsblogga)
8 maj, 2017 kl 20:52Helt med dig på detta! Älskar att titta, skulle ALDRIG ställa upp själv.
Anna
9 maj, 2017 kl 15:29Titta är jättekul. Vi nöjer oss med det :)
anneliten
8 maj, 2017 kl 22:34Äh, du är tuff! man kan vara det på olika sätt ju :-)
Anna
9 maj, 2017 kl 15:29Tuff är kanske en överdrift. Jag är nog världens mesta fegis. Men jag har åkt zipline… :)
Elisabet
8 maj, 2017 kl 23:14Sprang för 2 år sedan (eller sprang och sprang, krigade mig fram) och fick göra ex antal straffrundor. Fick ärva min startplats dagen innan loppet pga sjukdom. Viste INTE vad jag gav mig in på. Men det var rätt kul ändå och mitt enda krav var att ta mig runt. And so I did 👊😊
Anna
9 maj, 2017 kl 15:30Jag hade behövt göra ALLA straffrundor. undrar hur många kilometer man får ihop då? Kanske kan roa mig med mitt eget marathon när alla andra leker apa i ställningarna. Grattis till att ha tagit dig runt. Sånt impar på mig!
Sara
9 maj, 2017 kl 09:14Precis så tänker jag, kan utmana mig i att springa långt och så… Men skulle aldrig få för mig att ställa upp i ett hinderlopp – tanken på att komma absolut sist lockar inte… Min armstyrka är ju lika med noll, hade iallafall bjudit all publik på ett gott skratt om jag ställt upp :)
Anna
9 maj, 2017 kl 15:31Hahah, jag med. Och ambulanspersonalen hade fått lite extra att jobba med….
Mia
9 maj, 2017 kl 12:51Man ska göra det man mår bra av! Av trasiga knän och såriga handflator mår jag inte särskilt bra…
Anna
9 maj, 2017 kl 15:31Inte jag heller. Skavsår under sportbh:n och blånaglar är något helt annat :)
Märta
10 maj, 2017 kl 21:38Jag och några kompisar ska vara med i Berzerk i Helsingborg i sommar. Det verkar jätteroligt och lagom knäppt, det sägs att det ska finnas vikingar med en sköldvägg som man ska vältra sig igenom. Men inga elhinder. Jag fattar verkligen inte grejen med elhinder. Varför skulle man vilja utsätta sig för det? Det är ju inget utmaning, det är bara korkat.
Anna
11 maj, 2017 kl 07:26Haha låter grymt! Från rätt sida publikavspärrningen 🤣