Lundaloppet 2017

Lundaloppet står för dörren. Det är en mil, och jag är inte ens nervös. För jag är inte där för min egen skull, har ingen egen tid som måste slås. Jag är utsedd till hare för en ytterst viktig person och vi ska springa i 6:23-fart. 

Det är den trettonåriga dottern som ska slå sitt två år gamla pers på milen. Då var hon elva och tränade inte i närheten så mycket som hon gör nu. Inspirerad av Kipchoge har hon försett sig med två harar som ska hålla farten uppe.  Den officiella planen är pers, men den hemliga målsättningen är ”en timme plus drickapaus…”, så om löpformen tillåter kanske hararna måste växla upp en smula.

Hon har ingen tränare på elcykel som Kipchoge, och springer inte på en platt bana utan kullerstenar, men jag tror hon kan greja det ändå. Om hon inte drunknar i sin nya tisha.

En halvtimme efter att t-shirt-utlämningen öppnar finns nämligen inga small kvar. Trots att vi angett storlek i beställningen. Hur svårt kan det liksom vara? Blir galen på sånt. Som när jag fick ett par herrskor i storlek 41 i Norge förra året. Hur ska jag kunna använda dem? Gick knappt ens att sälja för herrar har tydligen inte storlek 41.

Och betalar man 170 kronor för en t-shirt vill man ju kunna stoltsera med den. Inte bara sova i.  Klantigt, Lundaloppet! Men den var fin…

Mycket snygg och väldigt stor…

1 kommentar

  • Svara
    Märta
    15 maj, 2017 kl 14:35

    Påminner om tröjan vi fick när vi klarade träningsinstruktörsexamen förra veckan. Jag hade förbeställt en S dam, men det visade sig bara finnas S unisex och den var lika stor som vårt tremannatält.

  • Kommentera