Ultra

Min favoritdistans på lopp är mellan halvmara och mara. Där är tillräckligt långt för att jag ska slippa värma upp och tillräckligt kort för att det inte ska göra ont…

Den 19 augusti ska jag springa Ultravasan. N-I-O mil. Det är över två maraton. Det är nio midnattslopp. Det är t/r till Helsingborg. När jag passerar startlinjen klockan FEM på morgonen sover ni fortfarande gott. Och ändå kommer ni att hinna ta sovmorgon, äta frukost, lunch, middag, byta till feststassen och gå ut, innan jag är klar. Hur höga klackar du än dansar på kommer du inte ha hälften så ont i dina ben som jag. Och du kommer inte vara i närheten av att äta lika mycket chips som jag den dagen!

Anyway. Jag är nervös. Har aldrig sprungit så långt. Distansen är 15 km längre än mitt längsta. Och då gjorde det ont. Jag vet inte hur jag ska träna inför utmaningen och jag har ingen koll på utrustning. Vilka skor i världen kan hålla fötterna glada i nio mil liksom?  Hur långa långpass måste man ha i bagaget för att resan ska bli nådig? Hur sakta måste jag springa och hur springer jag så sakta utan att slå ihop fotknölarna och snubbla på mig själv?

Har jag en enda ultraexpert i min läsarkrets så tipsa mig gärna om dina bästa insidertips! 

Annars bara peppa mig och säg att det kommer att gå bra. Att de har jättegod cappuccino i Mora och att jag kommer studsa fram från start till mål. Lite hederliga vita lögner kan jag må bra av. Så länge tröstar jag mig med att jag slipper värma upp…

Målgång Ecotrail Oslo. 43 km. Inte ens hälften av en Ultravasa. Mitt enda hopp är att frisyren är dubbelt så snygg efter dubbla distansen!

 

24 Kommentarer

  • Svara
    Erika - Löpningen & Jag
    14 januari, 2017 kl 08:28

    Min första tanke är ju att du verkligen lever on the edge, för jag blir ju direkt orolig för hur du ska hinna lappa ihop kroppen till Helsingborgs Maraton?! :O Men här kommer peppen istället: du kommer klara Ultra Vasan bättre än någon annan jag känner till, och i värsta fall får du skaffa dispans och åka rullstol runt Helsingborg. För du får ju inte missa ett lopp i dina trettio år på raken, haha :D

    • Svara
      Anna
      14 januari, 2017 kl 17:40

      Helt grymt dålig planering om du frågar mig. Så min strategi är att ta det RIKTIGT lugnt på ultran. Inte något som helst tidsmål utan målet är att äta så mycket chips som möjligt och komma i mål så fräsch som möjligt. Sen ska jag ligga med benen i högläge i två veckor och återhämta mig för en riktigt lugn marathon. Med enda målet att ta mig helskinnad i mål. Inga tidsmål i år alltså. För NEJ, jag får inte missa ett år i HBG :)

  • Svara
    maramackan
    14 januari, 2017 kl 11:14

    Jag har själv inte sprungit Ultravasan men jag har sprungit som längst 7½ timmar och då kommer jag en bit. Det gjorde jag utan annat än vanlig maratonträning. En av mina bästa kompisar spontananmälde sig tlll Ultravasan kvällen innan och hade inte alls tränat specifikt för det. Visst, det gick inte snabbt (8:38) men han tyckte att det var rätt soft i och med att det var så låg fart. Ingen speciell utrustning eller skor för honom.

    • Svara
      Trail och Inspiration
      15 januari, 2017 kl 17:49

      Förlåt. Jag inser såklart att allting är relativt.
      Men att säga att milen under timmen x 9 gånger INTE är snabbt är…. tja, rätt så opepp för många som är ”långsamma på riktigt”…

      • Svara
        maramackan
        15 januari, 2017 kl 17:55

        Fast rent objektivt är det inte snabbt. Och för min polare var det inte alls så snabbt som det kunde varit om han hade förberett sig. Det skulle vara sjukt snabbt för MIG för tillfället men det blir liksom ändå inte snabbt. Däremot skulle det vara en otroligt bra prestation av mig om jag kunde göra den tiden i nuläget. Man får skilja på objektivt snabbt och vad som är personliga prestationer.

  • Svara
    maramackan
    14 januari, 2017 kl 11:28

    Tillägg: Men min polare tog det bara som en kul grej. Satsar man på att maximera sin prestation kommer det att göra ont och man får försöka optimera förberedelserna. Men det gör det på 800 meter också. :-)

    • Svara
      Anna
      14 januari, 2017 kl 17:42

      Jag tar det också som en kul grej. Jag har inga tidsmål whatsoever. Målet är att ta mig runt tillräckligt hel för att springa helsingborg marathon två veckor senare. Dvs mycket fikapåus och lugn löpning. Känns skönt att veta att det funkar på maraträning.

  • Svara
    Maria
    14 januari, 2017 kl 11:44

    Du kan lämna in en väska och byta skor halvvägs, det kan vara skönt. :)

    • Svara
      Anna
      14 januari, 2017 kl 17:42

      Det ska jag göra! Kan tänka mig att man längtar efter det! Bra att ha ett delmål på vägen!

  • Svara
    hopihopi
    14 januari, 2017 kl 12:17

    Och jag som ska springa mitt första maraton i år och tycker att det verkar skrämmande och jättelångt… men det här alltså! Ska i alla fall bli jättekul att läsa om och du kommer klara det galant!

    • Svara
      Anna
      14 januari, 2017 kl 17:42

      Kul! Vilket blir det?

      • Svara
        hopihopi
        14 januari, 2017 kl 19:51

        Det kommer att bli Paavo Nurmi maraton i Åbo (Finland) den 1.7

  • Svara
    Hanna
    14 januari, 2017 kl 12:21

    Wow, vilken utmaning. Det kommer du klara!

    • Svara
      Anna
      14 januari, 2017 kl 17:43

      Tack Hanna. Jag hoppas du har rätt :)

  • Svara
    Annika
    14 januari, 2017 kl 19:32

    Jag har inte sprungit ultra men tränat och tävlat i en annan ultrasport. Mina bästa tips är:
    – vänj kroppen genom att träna 50- 75% av sträckan kontinuerligt. Inför mitt största lopp körde jag 75% av sträckan två gånger.
    – testa kost och vätska. Det är stor skillnad på vad kroppen klarar efter 2 resp 6 timmars ansträngning.
    – ha kul :) ultra sitter till stor del i huvudet. Skräm inte dig själv med att det är t/r Helsingborg, dela upp loppet i deletapper.
    Du kommer säkert att klara det, tror stenhårt på dig!!

    • Svara
      Anna
      15 januari, 2017 kl 22:19

      75% av sträckan är JÄÄÄTTTTELÅNGT… Jag ska ta varje etapp (9-15 km) som ett delmål. Och njuta gott vid fikabordet. INGEN stress liksom. Bara en väldigt lång dag i löparskor :)

  • Svara
    Ingmarie
    15 januari, 2017 kl 14:10

    Du kommer kanske inte skutta i mål men du kommer klara det! Det jag vet om ultraträning är att det är som inför en mara fast med lite längre långpass. Typ… Och att verkligen lära sig att fylla på med energi. Är lite avis ändå…

    • Svara
      Anna
      15 januari, 2017 kl 22:17

      Häng med vettja! Tills dess borde ryggen vara hel! :)

  • Svara
    Trail och Inspiration
    15 januari, 2017 kl 17:50

    Nu blev jag sugen på det där loppet igen… FAST 45 km ska väl tilläggas… ;-)

    • Svara
      Anna
      15 januari, 2017 kl 22:17

      Det känns mycket mer överkomligt faktiskt! Jag tycker du ska slå till!

  • Svara
    andreas
    16 januari, 2017 kl 16:16

    De kommer gå fint! Tror inte du behöver mer långpass i bagaget än de tidigare 70 nånting du gjort! Kontinuitet och skadefri hela våren så komemr de gå prima!

    • Svara
      Anna
      17 januari, 2017 kl 21:38

      Det där med skadefri är inte min paradgren…. :)

  • Svara
    Gunilla
    17 januari, 2017 kl 16:27

    Hej! Kul att du ska få uppleva Ultravasan, ett fantastiskt fint och välorganiserat lopp! Jag sprang det förra året, njöt av varje etapp och det fick ta den tid som behövdes, det vara upplevelsen som var mitt mål. Dock krävs ju träning innan, för att upplevelsen ska bli så fin som möjligt. Istället för jättelånga långpass, som jag upplever sliter på kroppen mer än bygger upp, sprang jag back-to-back pass. Vid några tillfällen under månaderna innan loppet sprang jag 2-3 h 3 dagar i rad. Lugnt och fint, testade utrustning och mat och övade huvudet i att springa trots trötthet. För mig var det viktigt att hela tiden ha positiva tankar att ta till, att mota bort de negativa trötta tankarna och fylla sinnet med styrka och glädje. Lycka till!

    • Svara
      Anna
      17 januari, 2017 kl 21:39

      Tack för tips! Back-to-back känns helt klart som ett mer lockande alternativ! Jag har också upplevelsen som mål, inte tiden!

    Kommentera