BUS-löpning 2016 – ett enda långt mingel!

Med lite för lite sömn i bagaget och med en himlans massa bröllopsmat i magen tog jag tåget till Malmö för tredje upplagan av BUS-löpning Malmö-Lund. BUS är Barn- och Ungdomscentrum på sjukhuset i Lund och det är till en av avdelningarna där som vi samlar pengar.  Ett initiativ av drakmamman herself –Katarina!

Årets upplaga har samlat 50-60 pers.  När jag sätter mig på tåget är jag osäker på om jag kommer känna någon, eller känna mig som värsta utbölingen. Mina vapendragare från förra året har antingen firat sitt eget bröllop,  tajmat dåligt med husrenoveringen, eller hittat andra väldigt legitima ursäkter.  Jag hade inte behövt oroa mig. Hela löparvärlden är där.

Jag får avhandla de mest spännande samtalsämnena på min väg från Malmö till Lund. Samtal om tänkta löparläger på Österlen och frågan om löpare kan dela dubbelrum med folk de inte känner (yes they can!). Samtal om löpning från kant till kant på Grand Canyon och tillbaka till första kanten igen. Samtal om semlor, buffar, rullstolar, bröllop och arbetstider. Skador, knäckta nyckelben, löparkonvent och såklart alla roliga lopp som finns att upptäcka.

Och mitt i allt detta hemtrevliga samlar vi in dryga 35000 kronor. Hur bra är inte det?

När jag lämnat de övriga på sjukhuset springer jag en sista kilometer till stationen där bilen väntar. Benen är glada och pigga. Vänsterbenet har kapitulerat och jag känner mig på väg tillbaka. Tillbaka till distanser och upplevelser. Glad ända in i märgen! Hade det inte varit för dotterns gymnastikuppvisning hade jag gladeligen sprungit sista biten till Kävlinge också. Ni vet DEN känslan.

Datum till nästa år redan satt. Och jag har klickat ”kommer”. Det här är en tradition i klass med självaste julafton, den missar man inte bara sådär!