Det är så lätt att ta allt för givet. Att allt ska funka. När jag springer dagens 14 km har jag inte en tanke på att jag för bara tre veckor sedan fortfarande bråkade med mitt Vänsterben.

Nästnästa gång springer jag i kortärmat igen. Men först en runda i tomtedräkt…

Nu klaffar allt igen, och inget gör ont. Jag har glömt smärtan av att vända mig i sängen och det läskiga knäppet i knät av att lyfta ett ben. Jag har förträngt känslan av att inte kunna  göra en vanlig solhälsning utan våldsam smärta i baksida lår. Men kontoutdraget påminner mig om mina naprapatutgifter…

Så idag tänkte jag ägna mig åt att vara tacksam. Tacksam för:

-att läkköttet ännu fungerar

-att jag fått springa veckans första runda i dagsljus

-att jag har världens godaste lunchrester som väntar: Tarte tartin med rödbetor

-tacksam över att jag ”tjänar” 600 kr i veckan på att vara hel. Undra vad jag ska spendera dem på…

Idag ska jag, förutom att flumma runt och vara tacksam, shoppa loss på en tomtedräkt. Så att jag kan springa Tomtelöpning på söndag med äran i behåll. Det ska Vänsterbenet tamejtusan vara tacksam för att det får vara med om!

 

 

2 Kommentarer

  • Svara
    Ingmarie
    16 december, 2016 kl 12:47

    Underbart!!!! Viktigt att stanna upp och påminna sig om såna ”enkelheter”.

  • Svara
    Mari
    17 december, 2016 kl 12:22

    Viktigt! Fint att stanna upp och reflektera.. man tar så otroligt mkt för givet. KRAM

  • Kommentera