Det var med sorg i hjärtat jag avverkade min sista långpanna innan Helsingborg marathon. Söndagspasset har ju blivit mitt bästa söndagsnöje, vad ska jag nu roa mig med liksom?
Tanken var ett lugnt långpass med tre kilometer fartökning strax efter mitten. Så fick jag sällskap…
Sällskapet i fråga bistår inte bara med en förträfflig runda med havsutsikt. Han piskar också upp farten. Och jag ser min chans att få lite kvalitet för pengarna. Vi springer första 16 km i femminutersfart och jag är tveksam om jag ska orka med den planerade fartökningen till 4:30 min/km. Men köttfärsbenen från tisdagens intervaller är ett minne blott. De här benen är sugna på fart och vi kapar ytterligare några sekunder på kilometertiden.
Sista delen av passet slår vi av lite på tempot, men ligger fortfarande snabbare än jag tänkt från början. Ibland är det bra med lite sällskap för att inte alltid gotta runt i sin egen fart. Det här blev ett kanonpass inför Helsingborg och det känns skönt att veta att det finns lite långpass-kräm i benen, efter mina självförtroendesänkande intervallpass…
Rycker det i dina marathonben är det förresten sista chansen att anmäla sig till Helsingborg idag. Bara så du inte missar årets höjdpunkt!
6 Kommentarer
Mari
21 augusti, 2016 kl 20:37Sjukt bra! Du är redo :) Heja dig.
Anna
21 augusti, 2016 kl 22:28Ja det känns bra inför Hbg. Jag är laddad och hoppas på en toppenhärlig upplevelse! Det är ändå något visst med maraton!
Ingmarie
21 augusti, 2016 kl 22:45Wohoooo! Nu ska du ”bara” ladda!
Anna
22 augusti, 2016 kl 15:11Jajamen! Och räkna ner… Känns ändå nervöst att det bara är 12 dagar kvar….
Mia
22 augusti, 2016 kl 10:53Om jag ändå kunde hålla den där farten i en kilometer… :D
Anna
22 augusti, 2016 kl 15:12Haha, det kan du nog. Baklänges med barnvagn :)