Långpass i marafart – hur hände det?

Det var med sorg i hjärtat jag avverkade min sista långpanna innan Helsingborg marathon. Söndagspasset har ju blivit mitt bästa söndagsnöje, vad ska jag nu roa mig med liksom?

Havsutsikt!

Havsutsikt!

Tanken var ett lugnt långpass med tre kilometer fartökning strax efter mitten. Så fick jag sällskap…

Sällskapet i fråga bistår inte bara med en förträfflig runda med havsutsikt. Han piskar också upp farten. Och jag ser min chans att få lite kvalitet för pengarna. Vi springer första 16 km i femminutersfart och jag är tveksam om jag ska orka med den planerade fartökningen till 4:30 min/km. Men köttfärsbenen från tisdagens intervaller är ett minne blott. De här benen är sugna på fart och vi kapar ytterligare några sekunder på kilometertiden.

Sista delen av passet slår vi av lite på tempot, men ligger fortfarande snabbare än jag tänkt från början. Ibland är det bra med lite sällskap för att inte alltid gotta runt i sin egen fart. Det här blev ett kanonpass inför Helsingborg och det känns skönt att veta att det finns lite långpass-kräm i benen, efter mina självförtroendesänkande intervallpass…

Rycker det i dina marathonben är det förresten sista chansen att anmäla sig till Helsingborg idag.  Bara så du inte missar årets höjdpunkt!

6 Kommentarer

  • Svara
    Mari
    21 augusti, 2016 kl 20:37

    Sjukt bra! Du är redo :) Heja dig.

    • Svara
      Anna
      21 augusti, 2016 kl 22:28

      Ja det känns bra inför Hbg. Jag är laddad och hoppas på en toppenhärlig upplevelse! Det är ändå något visst med maraton!

  • Svara
    Ingmarie
    21 augusti, 2016 kl 22:45

    Wohoooo! Nu ska du ”bara” ladda!

    • Svara
      Anna
      22 augusti, 2016 kl 15:11

      Jajamen! Och räkna ner… Känns ändå nervöst att det bara är 12 dagar kvar….

  • Svara
    Mia
    22 augusti, 2016 kl 10:53

    Om jag ändå kunde hålla den där farten i en kilometer… :D

    • Svara
      Anna
      22 augusti, 2016 kl 15:12

      Haha, det kan du nog. Baklänges med barnvagn :)

    Kommentera