Det värsta med att springa långt är inte distansen. Inte tröttheten eller smärtan. Det värsta är sömnlösheten som väntar. Varje gång!
Somnar klockan 23.00 och vaknar första gången efter en halvtimme. Istället för att räkna får räknar jag hur många timmar det är till frukost. En evighet. Vrider mig. Vänder mig. Dricker vatten. Går på toa. Lägger mig med huvudet i fotändan. Inget hjälper. Vid halvtre-snåret lyckas jag slumra och vaknar igen en halvtimme senare i hopp om att det ska vara dags att gå upp. Det är det inte…
Verkar helt dysfunktionellt att inte kunna sova efter en större ansträngning. Hur tänker kroppen nu liksom?
Förutom tröttheten from hell mår kroppen bra idag. Lite öm i vänster ringtånagel och höger pekfinger. Det ena logiskt, det andra not so much.
Mest känner jag mig lite tom när jag inser att jag inte har ett enda lopp inplanerat förrän september. Har ni några insidertips att dela med er av, vilka lopp måste jag bara springa?
21 Kommentarer
Ingmarie
22 maj, 2016 kl 22:20Ja hu ja! Stresspåslag är inte att leka med! men det går över. I natt sover du garanterat som en död sten. Kan inte komma på några ”måstelopp” just nu. Ska klura…
Anna
23 maj, 2016 kl 21:50Ja andra natten efter är bästa som finns! Då hade jag inte vaknat av ett bombnedslag. Sov som en klubbad säl och vaknade inte ens av väckarklockan! Skönt!
Marie
23 maj, 2016 kl 07:24Dubbel dos magnesium och en värktablett! Så slipper jag den där febriga efterkänslan och får kroppen att slappna av.
Spana in sollefteatrippeln.se om du vill åka en bit norrut.
Anna
23 maj, 2016 kl 21:52Och jag som inte har ätit en värktablett sedan jag bröt nyckelbenet. Har nog inte ens sånna hemma. Men magnesium kan jag testa. Sollefteåtrippeln verkar kul men krockar tyvärr med o-ringen i sälen dit jag har blivit bortsläpad :)
Patrizia
23 maj, 2016 kl 08:20Efter ett tips från Buud om att ta en Voltaren innan sängdags så sover jag nu som en prinsessa även efter ultror. Sover i alla fall bättre. Värt att testa. Jag går även på rätt hårt med resorb (minst två) och salttabletter (2-3 stycken) och snickers. Minst två där med. :)
Men nu var det inte hur många snickers jag trycker i mig efter ett lopp som du funderade över…
Jag säger Silverleden om 64 kilometer den 2 juli som ett fantastiskt traillopp.
Och så tycker jag du ska dra till Västerås den 1 juni och springa Västerås Power Trail. 5 eller 10 kilometer utmaning. Där ett varv är 5 kilometer och bjuder på två toppturer på den lokala skidbacken (aka gammal soptipp) för att mellan toppturernaglida in i den magiska skogen bakom som bjuder fantastiska och löpvänliga stigar och två vändor genom en mosse.
Anna
23 maj, 2016 kl 21:55Resorb och snickers låter som en bra plan. Är inte så glad i värktabletter, speciellt inte om jag inte har ont :) Silverleden låter grymt, tyvärr krockar det med kustjagaren som jag lovat att vara hejarklack på… Men ett annat år! Västerås låter ju också grymt! Attans att det ligger mitt i veckan! Tack för alla tips, jag noterar till nästa år!
Mia
23 maj, 2016 kl 08:27Oh jag vet precis vad du menar! På mig brukar det krypa något så fruktansvärt i benen, så att jag typ vill ut och springa mitt i natten…fast egentligen är det nog det kroppen INTE vill. Haha…
Anna
23 maj, 2016 kl 21:56Mitt i natten vill jag aldrig springa. Men så är jag ju morgonmänniska extra allt. Efter kl 20 kan inte ens en lyftkran rubba mig :)
Maria
23 maj, 2016 kl 11:19Då får du inte missa Skatås ryggar! 4e juni i Göteborg. Längsta sträckan är ”bara” 21 km, men jag tror du gillar banprofilen… http://www.skatasryggar.se/
Anna
23 maj, 2016 kl 21:56Men åååååååååååh! Måste in och kolla om det finns platser kvar! Tack för tips :)
Nipe
23 maj, 2016 kl 11:48Mardrömmen i Rödeby utanför Karlskrona
21 juni. Litet och mkt lokalt lopp men roligt sägs det. Annars anordnar samma klubb Kustmaran som är platt och asfalt utmed kusten utanför fina Kristianopel. Olika banlängder finns. I början av juli.
Anna
23 maj, 2016 kl 21:58mardrömmen… vågar man sånt? Karlskrona är ju nästan nära! Den ska jag suga på! Och kustmaran låter ju också najs men jag tror det krockar med något roligt traillopp jag spanat in mig på…
Joanna Sörensen
23 maj, 2016 kl 15:03Lokalt lopp & nära i tid: St Hans Extreme på torsdag! :-)
Anna
23 maj, 2016 kl 21:59Vågar inte utmana mina backslitna ben…. Men jag kommer och hejar :)
Marina
23 maj, 2016 kl 19:37Intressant! Jag började springa intervaller med grupp (tar ut mig mer då ;) ) för snart 2,5 år sedan. I bortåt 2 år hade jag nästan alltid svårt att sova efter det = dödstrött på torsdagar. Det har blivit bättre nu. Det händer bara ibland att jag sover dåligt. Precis som du så vaknar jag titt som tätt och vrider och vänder. Märkligt. Jag har inte hört någon annan som har samma ”problem”.
Anna
23 maj, 2016 kl 22:00Jag tror det är rätt vanligt om man tränar sent. Men det verkar av kommentarerna att döma inte vara ovanligt efter lopp heller. Kroppen är väl speedad helt enkelt :)
Kari
23 maj, 2016 kl 19:53Som någon redan sagt – Voltaren hjälper! Det tar bort pirret i benen och rastlösheten på en gång.
Anna
23 maj, 2016 kl 22:02Värktabletter verkar vara da shit. Fast det känns dumt att ta värktablett när man inte har ont. Å andra sidan är det ju skönt att sova :)
Rund är också en form!
25 maj, 2016 kl 08:45Kör Bagheera fjäll(halv)mara i augusti med mig, Ida och c/o!!! :-D
Anna
25 maj, 2016 kl 09:27Fick just ett mail om det…. känns onekligen lite lockande!
Rund är också en form!
25 maj, 2016 kl 09:41Ja, komsi-komsi!! ?