Ingen äter allt men alla måste äta nått…

Det verkar ligga i mänsklighetens natur att vilja förbjuda sig saker. Att vilja ha riktlinjer i svart och vitt. Det verkar mycket lättare att ”inte äta bröd” än att äta lite bröd.  Och det verkar ha blivit någon slags sport att undvika så mycket som möjligt. Först blev kolhydraterna livsfarliga. Sen blev alla glutenintoleranta och i nästa ögonblick blev det trendigt att inte dricka mjölk. 2016 är dessutom året då alla blir veggo…

IMG_0693
Galet god veggo med bröd…

Och det är ju inget problem att undvika något, om det så är för att man mår bättre utan, eller att man har någon övertygelse att exempelvis inte äta djur. Problemet är när man ska undvika allt. När man ser instagramflöden med veggomat, raw food, LCHF,  gluten- och mjölkfritt och liksom adderar alla kontona till sin egen filosofi.

2015062811.03.01_thumb.jpg
Under en femmilare smakar det gott med både gluten och mjölk…

För vegetarianen kanske äter pasta. Den som äter glutenfritt kanske äter lax. Få är nog de som undviker allt. Ändå blir det tillslut den målbild som folk verkar sträva efter. För när man vill rädda djuren, trend-undvika gluten och mjölk, inte äta uppvärmda grönsaker och samtidigt inte få i sig kolhydrater eller arsenik från ris… ja då är det inte jättemycket kvar. Och att planera en middag blir plötsligt en komplicerad historia.

Foto20150806201040_thumb.jpgInget för vegetarianen, LCHF:aren eller den som inte vill äta arsenik.

Så. Jag väljer mina egna riktlinjer. Utan förbud, men med balans. Lyssnar på kroppen och äter det jag mår bra av. As simple as that.

Fast just i februari har jag dålig balans på semmelkontot….

Fil 2016-02-08 14 10 36

18 Kommentarer

  • Svara
    L
    8 februari, 2016 kl 16:42

    Är ny bloggläsare här men detta lät väldans klokt. Sprang 2,3 mil i lördags och firade med TVÅ fulsemlor från Statoil vid målgång. Att bli riktigt hungrig och sen riktigt mätt är njutningen med löpning :-)

    • Svara
      Anna
      9 februari, 2016 kl 09:52

      Vad roligt! Välkommen hit! En semla (eller två…) efter ett långpass smakar liksom dubbelt så gott!

  • Svara
    Sandra
    8 februari, 2016 kl 18:17

    Håller sååå med (fast jag är vegetarian från födseln och gillar att experimentera med kosten, har t.ex. ADDERAT fisk och skaldjur).

    Och angående semmelkontot… skit i februaribalansen och tänk att det kommer se helt rätt ut i årsbokslutet ?

    • Svara
      Anna
      9 februari, 2016 kl 09:53

      Årsbokslutet låter som ett klokt alternativ. Så struntar jag i februaribalansen. I juli äter man ju alldeles för lite semlor så det jämnar ju liksom ut sig :)

  • Svara
    Andreas
    8 februari, 2016 kl 18:44

    Jag väljer att se de som att de jag mår bra av äter jag så mycket som möjligt av och då finns de inte alltid, men ibland, plats för en del annat. Tycker hela ”jag undviker detta” är ett märkligt synsätt som är negativt laddat för de finns matvaror över hela jorden som inte folk äter dagligen i Sverige. Inte kallar man det för att man undviker den maten. Tycker de största problemet på politisk nivå är för lite fokus på småskalig ekologisk produktion.

    • Svara
      Anna
      9 februari, 2016 kl 09:56

      Smart tänkt! Sen råkar det vara så att jag tycker jättemycket om just den maten jag mår bra av. Det är ingen uppoffring för mig. Och de godsaker jag äter väljer jag med omsorg och verkligen njuter av dem. En inplastad muffins från ica göre sig liksom inte besvär, medan jag inte har ett dugg ångest av en hembakad kanelis då och då!

  • Svara
    Mari
    8 februari, 2016 kl 19:55

    Håller med. Balans.

  • Svara
    hopihopi
    8 februari, 2016 kl 20:12

    Väldigt klokt skrivet som vanligt!

  • Svara
    bureborn
    8 februari, 2016 kl 20:31

    Klokt skrivet! Att äta det man mår bra av, tror jag är en hälsosam inställning. Och att må bra av att äta! Risken med för många pekpinnar och förbjudna livsmedel är att matlusten försvinner – och förmågan att njuta av en semla.

    • Svara
      Anna
      9 februari, 2016 kl 09:57

      Blir galen på pekpinnar och sånt som skapar ångest kring mat. Mat är ju det bästa som finns! Jag vill njuta varje gång!

  • Svara
    Mia
    8 februari, 2016 kl 21:37

    Jag kompenserar min avsky för semlor med att äta extra mycket smågodis! Även jag vill ju ha ett fint årsbokslut, som någon skrev här uppe i kommentarerna… :D

    • Svara
      Anna
      9 februari, 2016 kl 09:58

      Jag kompenserar din avsky för semlor med att äta för dig också :)

  • Svara
    FIT by Emma Hå
    8 februari, 2016 kl 21:50

    Förstår verkligen vad du menar… ska man följa lchf, rawfood, bli vegetarian, paleo etc så är ju det enda man får äta typ spenat. Nä, jag håller mig till mjölkfritt.

    • Svara
      Anna
      9 februari, 2016 kl 09:59

      Fast vänta ett halvår så blir spenaten säker tlivsfarlig… :) Jag tror variation är konceptet!

  • Svara
    Ingmarie
    9 februari, 2016 kl 07:03

    Är helt på din sida. Balans när det gäller allt. Yin & yang. + och – Jag har inga som helst förbud men jag VÄLJER vego och det är en annan sak tycker jag. :-) Förbud funkar aldrig. Oavsett. Ex tänk Inte på rosa elefanter, inte roa elefanter, inte rosa elefanter. Vad tänker du på nu? ;-)

    • Svara
      Anna
      9 februari, 2016 kl 10:03

      Så klart man kan göra val, det gör vi väl alla på ett eller annat sätt. Men det är bättre om valen baseras på egen övertygelse eller på det man vet att man mår bra av, snarare än en trend i aftonbladet. Och att inte addera förbuden tills allt blir förbjudet. Ja du fattar! Nu ska jag tänka på en rosa elefant :)

  • Svara
    Nina
    9 februari, 2016 kl 10:41

    Tar till det klassiska uttrycket; amen!
    Tycker också, ärligt, att det är jättejobbigt i de sammanhang jag ska bjuda på något ätbart efter yogan tex. Tusen och en aber att ta hänsyn till. Har försökt att istället för ”ange diet” i anmälningsformuläret skriva något i stil med ”berätta om det är någon ALLERGI jag behöver ta hänsyn till”, men det funkar inte riktigt ;) Jag är lite av den gamla skolan (haha) och tänker att ibland måste man faktiskt ta seden dit man kommer och inte kräva mandelbröd i alla möjliga (och omöjliga) sammanhang – nu är jag kanske lite elak, men i många fall är det drivet till sin spets och det är inte lätt att tillgodose alla önskemål och krav. Tack och förlåt :)

  • Svara
    Katarina
    12 februari, 2016 kl 12:08

    X bjöd hem familjen på julmat. Bara det att X har börjat följa en ”diet” som är gluten- och mjölkfri. För enligt X:s guru så är både gluten och mjölk gift. Inklusive socker.
    Inga köttbullar, ingen ris a la malta och inget gott bröd.
    Jag hade så ont i magen av alla nötbaserade rätter att jag bara ville hem…
    Det som gör mig arg är att man dessutom ersätter med en mängd olika nötbaserade drycker som innehåller både stabiliseringsmedel och annat skit som inte finns i ren mjölk.
    Jag är så trött att jag kräks på alla matnojjor. Och att folk försöker överföra dem på sin omgivning.

  • Kommentera