Alla för alla goes Helsingborg terränglopp

Åtta kilometer. Det är den sträcka jag vanligtvis behöver för att bli varm i kläderna. Att starta motorn. På Helsingborg terränglopp är hela distansen 8 km och knappt lönt att byta om för…

image
Morgonpigga gänget!

Nu visar det sig ganska snart att terrängloppet i fråga bjuder på en del branta backar och det är nog tur att jag trots allt bytt om. Med två minuter till start sitter jag på loppets enda toalett. 20 sekunder EFTER start inser jag att jag glömt att sätta på klockan. Så där härligt orutinerad som bara jag kan vara.

Vi startar uppför och i min iver att komma förbi en dam i för stor jacka trycker jag på lite väl hårt. Bara några minuter in i loppet känner jag redan mjölksyra i benen. Bra tänkt Anna. Sen flyter det på. Som vanligt hamnar jag stundtals ensam och övergiven, och då är det lätt att glömma att det faktiskt är lopp jag springer. Såsar till lite och glider in i träningspuls. Får gaska liv i mig själv och försöka hitta loppkänslan. Passerar startområdet fyra gånger innan mål, där highfajvande barn och applåderande vuxna får igång mig igen.

Kommer in som fjärde tjej men vet inte hur många av de framför mig som sprungit i samma klass (motionsklasen). Med manuell tidtagning kan man ju få vänta ett tag på resultatlistan…  Eftersom jag både missat att starta klockan i tid OCH att stänga av den har jag inte heller någon koll på tiden. Två fel av två möjliga och snart är det läge att tatuera in ordet KLANT i pannan.

Anyway.Det är ett mysigt lopp i all sin enkelhet. Manuell tidtagning, ingen vätskekontroll och bara ett glas vatten i målgång. Därför också tillräckligt billigt för att plånboken ska tillåta en EXTRA startavgift till Alla för alla.

image

Så. Nöjd med att jag bytte om. Nöjd med mitt bidrag till UNHCR. Och förvånad att benen är burrigare efter 8 km än vad de brukar vara efter halvmarathon. Fart dödar. Och uppförsbackar.

10 Kommentarer

  • Svara
    Träningsblogga-Ida
    18 oktober, 2015 kl 15:09

    ÄLSKAR din kaxiga inledning på detta inlägg ;)

    • Svara
      Anna
      18 oktober, 2015 kl 16:23

      Haha, inte meningen att vara kaxig, men jag springer aldrig så kort. Just för att jag inte kommer igång förrän 8 km. Fast nu ser jag ju att det låter kaxigt. Alla som springer 3 km kommer tycka jag är knäpp, elak och störig. Och det var ju inte meningen. Dessutom är 8 km MYCKET jobbigare än 21. All cred till de som är bra på kortare distanser!

      • Svara
        Träningsblogga-Ida
        18 oktober, 2015 kl 17:28

        Haha, nej det förstår jag att du inte menade, tycker inte att det ser dåligtkaxigt ut heller utan bara brakaxigt, om du förstår vad jag menar, tycker inte att kaxigt är någonting negativt :)
        Sedan förstår jag precis hur du tänker också, när jag springer rundor på typ under en mil tänker jag ibland att det inte är lönt att duscha. Fast då skulle jag ju aldrig duscha eftersom jag alltid springer kortare än en mil nuförtiden :D

        • Svara
          Anna
          19 oktober, 2015 kl 06:57

          Ha, vad skönt! Att aldrig behöva duscha :)

  • Svara
    Andreas
    18 oktober, 2015 kl 16:54

    Tycker inte det är kaxigt. Alla kör ju efter sina förutsättningar. Jag har haft samma inställning länge men ska börja köra kortare intensivare regelbundet nu och se om jag får bättre klipp i skäret till julafton. Därefter börjar vägen mot ekotrail. Grattis till 4e plats!

    • Svara
      Anna
      19 oktober, 2015 kl 06:58

      Tackar! Kort och intensivt hade jag också behövt… Vi får se när jag får tummen ur…

  • Svara
    Rund är också en form!
    18 oktober, 2015 kl 18:57

    Hehe! Det där händer mig varje gång (att jag glömmer starta/stoppa klockan. Jag springer för få lopp för att få in rutinen tror jag.
    Fast ingen skada skedd egentligen. En officiell tid får man ju ändå så… :-)

    • Svara
      Anna
      19 oktober, 2015 kl 06:59

      Det hjälper inte hur många lopp jag än springer…. lär mig aldrig. Fast starten brukar jag inte missa! Det var nog första gången. Och officiell tid får man ju, men när det är manuell tidtagning får man vänta så hiskeligt länge och är man nyfiken till sin natur blir det närmast plågsamt :)

  • Svara
    Ingmarie
    18 oktober, 2015 kl 19:18

    Det bra med terränglopp är att tiden egentligen är helt oväsentlig och att sträckan (oavsett vilken) kan vara lång fastän den är kort. ;-) Grattis till en 4e plats!

    • Svara
      Anna
      19 oktober, 2015 kl 07:01

      Tack! Terräng är kul men jobbigt. På söndag blir det nya tag i en annan skog! Med eller utan klocka :)

    Kommentera