Löpning i jeans!

När man precis sprungit 27 kilometer och inser att man inte får lägga sig på en filt…

Kommer till Helsingborg efter nästan 2.5 timmes löpning. Det är fem minuter till första start på hinderbanan Xtreme Run och Fredrik kommer att starta ytterligare fem minuter efter det. Jag tar en tvättlapps-dusch i bilen men glömmer torka svettränderna från ansiktet. Hoppar i torra kläder och hinner till starten precis när Fredrik ger sig av.

Här hade det varit skönt att duka upp picknickfilten på gröningen och lägga sig raklång en stund, men jag vill ju inte missa nöjet att se Fredrik plåga sig genom hindren.  Ställer mig vid klätterväggen men inser när han passerat att jag måste springa med om jag ska få se mer en ett hinder. Som om 27 kilometer inte vore nog…

Gratisvila när tjejen framför tar av sig handskarna…

Stoppar på mig alla värdesaker och lämnar väskan på gräset. I jeans och olöpvänliga skor ger jag mig på jakt efter Fredrik. Känner mig lite klumpig och klarar inte av att hålla jämna steg med honom. Får gena lite och väntar in honom vid däcken. Därefter är han tillräckligt trött för att jag ska orka med i hans tempo.

Det blir foto-intervall-löpning tills jag plötsligt stöter på min väska igen och inser att sista biten till mål blir löpning med Nike-bag. Ett hinder så gott som något. Men det gav inte lika många skrapsår som hindren på banan…

Orkar man inte resa sig kan man gå rumpgång…

Aj fasen det blir straffrunda…

Frågan är vilket som var jobbigast: 10 km hinderbana eller 27 km morgonjogg med efterföljande fotograferingslöpning i jeans och väska…