Att vackla men genomföra

Hittade ett facebook-evenemang som verkade lockande. 32 km genrep inför Helsingborg marathon tillsammans med Helsingborgs löparklubb-92. Klickade i “kommer” och funderade inte mer på det. Igår kväll fick jag kalla fötter.

SMHI utlovar 25 grader. Jag känner INGEN i Helsingborg. Jag kommer att smälta bort och känna mig bortkommen. 32 km är aplångt. Alla springer säkert jättefort. Ja ni vet. De där tankarna. Överväger att springa ensam klockan 07 i Kävlinge. För att slippa värmen och risken att hamna bland värsta gasellerna!

Men så läser jag en bok om MOD. Och tar mig i kragen…

Fil 2015-08-23 16 53 37 I väntan på Helsingborgståget

11930971_897868800291273_5260596603774255325_o I väntan på start. Foto: Hans Bromée

Tänker mig en lagom lugn tillställning i 5:30-fart, men grupptillhörigheten blir en svår nöt att knäcka. Jag kan välja mellan “snabbare än 5 min/km”, “5-5:30” eller “långsammare än 5:30”.

Femminutersfart känns galet snabbt, men “långsammare än 5:30” kan ju lika väl bli 6:30 och det vore lite för sakta. Jag ansluter mig till mellangruppen och vi ger oss av. Banan är precis lika fin som jag kommer ihåg den. Havet, skogen, grisarna, slottet. Banan är dessutom precis lika kuperad som jag kommer ihåg den…

11950450_897868856957934_1820216492101977634_o Helsingborg marathon kan verkligen stoltsera med en varierande och vacker bana! Fota: Hans Bromée.

Gruppen jag hamnat i håller bra fart. Ibland drar farten iväg och från och till ligger vi i 4:50-fart. Det känns lite i benen men jag får snällt bita ihop. Tappar jag gruppen är jag lost. Jag kan ju gå vilse i min egen bakficka, hur ska jag hitta hem härifrån?

Serpentinbacken är den stora ångesten, nära 800 meter lång och bitvis ganska brant. Dessutom kommer den på marans 37:e kilometer. Idag har vi bara 26 km i benen när vi når dit, då vi kortat en mil tidigare på banan. Därför blir den inte fullt så plågsam. Vad värre är, är den evighetslånga rakan in mot mål. Det är vackert, det är strandpromenad, det är liv och rörelse. Men den tar aldrig slut!

Fil 2015-08-23 16 52 53 Längtar tills nästa gång jag kommer här…

32 kilometer senare möter familjen upp för en picknick i solen. En söndag blir inte bättre!

Så glad att jag samlade mod och inte fegade ur. Hur kul är en ensamrunda i Kävlinge klockan 07 i jämförelse?

Fil 2015-08-23 16 52 26

Fil 2015-08-23 16 54 30 Sista långlångpasset avklarat. Nu trappar jag ner lite…

Dagens note-to-self:  Om du har planerat att byta om efter långpasset och tillbringa eftermiddagen på café , är det en klok idé att packa med torra underkläder. Svettigt under shortsen är inte skönt och förtar feelingen en aning…

7 Kommentarer

  • Svara
    Rund är också en form!
    23 augusti, 2015 kl 17:00

    Om DU tänker såna tankar: ”tänk om alla andra är snabba”.
    Hur tror du det känns ens egna långpass på dryga 3 mil oftast går i typ 7,30-tempo och så hade jag i detta event fått välja 5,30-tempo eller långsammare….. Jösses. Jag hade dött! :-o ;-)

    • Svara
      Anna
      24 augusti, 2015 kl 07:07

      Jag vet faktiskt inte hur de gör, för spannet kan ju bli hur stort som helst i en sån grupp. Det är trixigt med grupplöpning men det brukar alltid lösa sig på ett eller annat vis :)

  • Svara
    Richard (rundtramp.se)
    23 augusti, 2015 kl 20:25

    Jäddrans vad fint det ser ut. Måste försöka få till Helsingborgsmaran nästa år!

    • Svara
      Anna
      24 augusti, 2015 kl 07:05

      Ja det tycker jag! Superfin bana. Och vem blir inte glad av ett par prickiga grisar mitt i alltihopa? Eller en cirkus? Eller en brant uppförsbacke med 5 kilometer kvar…. :)

  • Svara
    anneliten
    23 augusti, 2015 kl 22:47

    Bra där! Och den fina farten lovar gott!

  • Svara
    Ingmarie
    24 augusti, 2015 kl 10:22

    Härligt! Jag fick en fin runda jag med! :-)

  • Kommentera