Blev inbjuden till en trevlig sällskapslöpning i morgon. 17 km terräng med utgångspunkt i Skrylle. Hela kroppen nappar såklart medan hjärnspökena börjar fundera i banor som:
Tänk om jag inte orkar hålla tempot, jag har ju löpvilat bort hela vintern (ok, två veckor då…). Tänk om jag blir sist och alla får vänta. Eller om alla bara springer ifrån mig och jag inte hittar hem (osannolikt då jag kan just denna slingan som min egen bakficka).
Fåniga tankar jag vet. Men så börjar proceduren:
1) Försöka få med mig sällskap så jag känner mig mindre vilse. Person 1 avböjer pga löparknä-feeling. Person 2 har ont i höftböjare och vader. Person 3 har familjeaktiviter. Person 4 är och åker skidor. Vad är det för vänner man har?
2) Kolla vilka som tackat JA till evenemanget och utifrån profilbild och statusuppdateringar försöka lista ut om de kommer att springa ifrån mig, och om de verkar trevliga i största allmänhet. Man vill ju ha någon trevlig att prata med ifall man av en händelse inte skulle bli frånsprungen. Försöker utläsa om någon verkar stark nog att skydda mig från galopperande kor och hungriga vildsvin…
Facebook avslöjar vilka löparföreningar folk är med i. Bilder från stora och långa lopp. Starka armar i en galen hinderbana. Grymma triahtleter. Nästan inga tjejer och inte en enda som äter semla.
Men så har vi Olof. Som i alla fall förra året sprang EXAKT i min takt. Jag hoppas han också har löpvilat för mycket i vinter. Och slarvat med intervallerna…
Är jag ensam om sånna här fåniga tankar?
14 Kommentarer
Kari
21 februari, 2015 kl 18:52Till skillnad från dig är jag van vid att bli avhängd – även om det fortfarande stör mig! Men jo, jag kan lägga massvis med tid på att stalka folk på Facebook och via Google för att ta reda på exakt hur mycket snabbare än jag de är! Rent empiriskt är det ca 100% chans att jag överskattar deras förmåga.
Anna
21 februari, 2015 kl 22:42Jamen jag gör ju också alltid det. Överskattar alla andra och oroar mig i onödan. Men ändå. Just den här gången är kanske den gången då det händer. Att jag blir avhängd. Men jag tänker inte låta det stoppa mig. Blir det så får jag ju ett ensampass. Så som jag springer för det mesta! Och det är ju inte fel det heller.
carrolite
21 februari, 2015 kl 19:05Åh vad skönt att läsa att även ni rutinerade långdistanslöpare går med sånna tankar! Jag vet EXAKT hur det känns! Och ja, det klart man Facebook-stalkar folk ibland för att ta reda på hur man ligger till i gruppen! ;)
Ingmarie
21 februari, 2015 kl 21:28Du är inte ensam men det skulle aldrig hindra mig från att vara med på något om jag verkligen ville. :-) (Dessutom så kommer du inte bli varken avhängd eller sist…)
Sen tycker jag du kollar kalendern och planerar in några dagar i Halmstad i sommar så ska vi springa. Och simma. :-)
Anna
21 februari, 2015 kl 22:43Jaaaaaa! Halmstad <3 När kommer du dit?
Såklart skulle jag inte låta mina fåniga tankar stoppa mig. Klart jag springer i morgon!
Ingmarie
24 februari, 2015 kl 23:29Jag kommer vara där i påsk, sen en vecka i mitten av april, en vecka i maj och sen efter midsommar mååååånga veckor. :-) Typ till augusti någon gång.
Anna
26 februari, 2015 kl 10:22Men åååh, det är ju hur mycket som helst! Då måste vi få till något! Och du skulle springa Österlen också va?
caroline
21 februari, 2015 kl 22:14Åhhhhh, men vännen nu känns de ju inte bra att ha övergett dig imorn ju :( men så råkar jag åh andra sidan veta att du INTE kommer bli från sprungen o inte kommer komma vilse så det känns rätt lugnt ändå. Jag vill ju…. liksom :) ha en go dag o ta nån km för mig!
Anna
21 februari, 2015 kl 22:45Tar någon kilometer för dig, jag lovar. Så kurerar du knät så du kan hänga på nästa gång :)
Mia
21 februari, 2015 kl 22:24Nej INTE ensam. På den tiden då jag faktiskt sprang långpass (och inte bara pratade om det) så oroade jag mig alltid för att bli lämnad ensam och långsam i skogen.
Victor Glans
22 februari, 2015 kl 19:43Hör av dig när del 2 stundar så kan du ev få springa ifrån några löpare… ;-) Hänger gärna om det passar… Ses på Ställe om inte annat…
Victor Glans
22 februari, 2015 kl 19:44Hänger gärna på… Stävie Trail…
Anna
22 februari, 2015 kl 22:26Det blir en del två och tre, sista söndagarna i mars resp april. Tyvärr är jag bortrest båda :( Men åk gärna dit, det är grymt trevligt! Ses i Stävie i alla fall!
Märta Johansson
22 februari, 2015 kl 22:55Nejdå du är inte ensam. Det har hänt många gånger att jag har kollat tidigare års resultatlistor på olika lopp för att kunna avgöra om jag kommer att komma sist ;-)