Ibland känns vädret så sjukt att tanken på att springa nästan blir kul. Fyra grader, regn och 16 m/s är ett sånt väder. Då det kittlar lite i pannbenet och hornen sakta men bestämt växer ut.
Väderprognosen leder tankarna osökt tillbaka till Stockholm marathon 2012 – den värsta löpupplevelsen i mannaminne. Har nog aldrig frusit så mycket. Men i juni hade man å andra sidan inte en tanke på att ta på sig vintertights, lager 2 och jacka. Det har jag idag.
5 Kommentarer
Nina
11 december, 2014 kl 10:05Skön känsla när man vet att man lever :)
Anna
11 december, 2014 kl 14:31Precis! Och det är sällan aldrig så plågsamt som man tror att det ska vara. Undantaget stockholm marathon 2012 då….
Mia
11 december, 2014 kl 10:17Jag har redan börjat tagga för transportlöpningen imorgon. Är rädd för att jag nu ska blåsa av den där bron på riktigt. Ach, det löser sig… Vilken färg har dina horn? Jag tänker mig att mina är röda och blinkar så här i juletid :)
Anna
11 december, 2014 kl 14:32Julhorn låter logiskt och bra. Jag har nog också sånna :)
Lycka till i morgon och spring inte för nära kanten…
Helen
11 december, 2014 kl 23:10mmm man vet inte riktigt om man ska skratta eller gråta åt detta väder. Men som du säger, man får njuta av att det är fin fint löpväder ;)