Första löppasset för veckan skulle bli löpteknik. Såg mycket fram emot detta då jag tycker det är spännande hur andra lägger upp löpteknikpass, men även för att få nöta lite för egen del, utan att behöva tänka själv. Men det blev inte riktigt som jag tänkt mig och upplägget var minst sagt lite underligt.
Vi skulle få ”nycklar” att jobba med. Små fokusområden att tänka på i vårt löpsteg. Och detaljnivån var det inget fel på, men vad hände med helheten? Och hur instruerar man så att fina ord blir begripliga? Hur förklarar man HUR?
Vi började med fötterna. Att springa höftbrett isär och inte på linje. Att springa med fötterna rakt fram. So far so good. Sen kom fotavvecklingen, att rulla från stortå till pektå. Och jag begriper det inte. I min värld duttar jag mest ner foten. Landar och lämnar så fort som möjligt. Att tänka på rullet förvirrar för mig. Den lilla rörelsen händer kanske, vad vet jag, men det känns märkligt att fokusera där innan man ens fått kläm på hållning, höftens placering och fotisättning.
Fotisättning på fram/mellanfot och landa under dig. Varför? Såklart vet jag varför men är du ny på löpning kan en motivering behövas för att man ska orka försöka sig på en ändring. Och utan speglar i skogen är det rätt svårt att känna var foten går i. Saknar lite drillar för att hitta känslan.
Vad gäller höften pratas än en gång om att springa höftbrett, men även (och nu kommer det konstigaste på hela passet) att vagga från sida till sida. I min värld vill jag ha tyngdpunkten centrerad och höfterna starka nog att undvika vaggande. Såklart sker en viss tyngdförskjutning men min erfarenhet är att den vanligen är för stor än för liten och att det inte är något man ska uppmuntra folk att göra. Snarare tvärtom….
Sen får vi ett par tips om armarna, dess pendling och tum-placering. Inget konstigt med det.
I min värld är hållningen, och fotisättningen rakt under kanske de viktigaste områdena. De hade gärna fått ta upp en större del av passet jämfört med stortår och tummar. Framskjutna höfter och drivet från höft och knä saknade jag också.
Njae. Inte helt nöjd med valet av fokuspunkter alltså. Men med omgivningarna och solen här nere är det svårt att vara missnöjd ändå. Vi fick dessutom avsluta med tröskelintervaller 2x 10 minuter. Lovely!
Släckt lampa klockan 21.30 och nu är vi laddade och redo för dag nummer 2. Dagen som började med morgonpromenad på stranden och som strax fortsätter med fyspass, lunch, solstol, kettlebell och långa intervaller. Bring it!
8 Kommentarer
Sarah Jaxell
17 mars, 2014 kl 11:02Och sen MAT, glass och föreläzzzzzzzzning.
Rund är också en form!
17 mars, 2014 kl 13:27Jag som aldrig gått löpkurs, men har läst på lite grann och ”självlär” mig, så lät vaggandet helskumt…?! Och som du säger; rulla från stortå till pektå?
Utan att ha en aning om hur jag gör, gissar jag att det är tvärtom. Rullar själv mer från utsida fot till insida…. :-P
Kim
17 mars, 2014 kl 16:24Jag som drillats av min naprapat i löpteknik tycker också att det låter lite märkligt. Jag har lärt mig att all rörelse ska ske framåt. All. Ingenting uppåt, neråt, åt sidorna. Och precis som du säger så tycker jag också att hållning är a och o och framför allt att framskjutna höfter är det som gör mest för drivet och ”gratisfarten”.
Saras Träningblogg
17 mars, 2014 kl 20:23hmmm, ja! Intressant!
Ingmarie
17 mars, 2014 kl 22:58vagga? Starkt att du klarade av att vara tyst och inte ifrågasätta för det hade inte jag klarat av! :-O
Lotta
17 mars, 2014 kl 23:09Håller med Ingmarie!
Leonie
18 mars, 2014 kl 18:34Höftbrett??? Det har ingen nämnt för mig tidigare! Kanske självklart för många, men för mig var det verkligen dagens aha-upplevelse. Det blev ju fasen så mycket lättare både att gå och springa höftbrett:)
uppochhoppa
20 mars, 2014 kl 21:50Ganska mycket knas känns det som. Rutinerad löpare/löpcoach som höll i det där?!