Idag är en SÅN dag.

image

Önskar jag kunde glädjas åt ovanstående inlägg på New York Marathons facebooksida.

Men jag känner ingen sprudlande förväntan. Jag känner bara stress över att dagarna går alldeles för fort. Över symptom som inte förändras. Över att kanske tvingas TITTA på mitt livs första New York marathon.  Är det ens lönt att åka dit?

Vissa dagar känns det mer orättvist än andra. Idag är en sån dag.

15 Kommentarer

  • Svara
    Joanna Sörensen
    11 oktober, 2012 kl 08:20

    Usch o fy – lider med dig :-( Hjälper inte penicillinen nåt då??

    • Svara
      Anna
      11 oktober, 2012 kl 15:14

      Nepp. Märker ingen bättring. Börjar kännas utsiktslöst det här…

  • Svara
    lanttolife
    11 oktober, 2012 kl 08:42

    Jag känner med dig, var med om en tvåmånaders influensa i början av det här året och ville bara gråta till slut. Efter två pencillinkurer som inte tog så tryckte jag i mig proviva, toppade min juice med Holistics Reds, sov MASSOR och varenda kväll låg jag i sängen och gick igenom kroppen och kände och såg mig själv vakna upp frisk, glad och stark och till slut gjorde jag det!
    Starkare och snabbare än någonsin! På riktigt så tror jag det var precis vad kroppen behövde, även om jag kände för att SLÅ TILL personer som sa det åt mig under min hosta… Så nu är jag sådär äcklig själv och säger att det är din kropp som ser till att få det den behöver för att kunna prestera precis som ditt huvud vill i NYC. Så fokusera på att vila dig i form och gör bara roliga saker så kroppen fylls med energi. Största krya på och lycka till kramen!

    • Svara
      Anna
      11 oktober, 2012 kl 15:17

      Två MÅNADER???? Jag har beställt reds, för när penicillinet ändå inte funkar får vi gå på det tunga artilleriet:). Tack för din pepp, behövde den!

  • Svara
    Jenny
    11 oktober, 2012 kl 09:03

    Åh jag lider med dig, verkligen! Surt och trist värre ju! Skickar en hel hög med styrkekramar!

  • Svara
    coyntha
    11 oktober, 2012 kl 09:17

    Oh Anna! Jag lider också med dig. Det är så jobbigt att bara läsa hur du mår. Men son Lanttolife säger, det är kanske vad din kropp behöver nu. Det har varit lite för mycket kanske? Ät bra, sov mycket och fyll på massa bra energi.
    Det kommer att gå bra!!
    Du kommer att springa ditt bästa maraton någonsin!
    Krya på dig!!
    kramar

    • Svara
      Anna
      11 oktober, 2012 kl 15:18

      Bästa marathon någonsin är nog att ta i, jag är glad bara jag får springa. Spelar ingen roll om det går i snigelfart, bara jag får springa och uppleva känslan! Tack för din omtanke!

      • Svara
        Vesna
        11 oktober, 2012 kl 17:22

        Anna kände liknande inför mitt första Lidingö eftersom jag op foten i aug o inte tränat tillräckligt. Var också tacksam för att bara ta mig igenom alla backar. Med din bakgrund kan du ‘ta dig igenom’ en mara anytime o frisk hinner du bli. Din kropp kommer att vara laddad till tusen. Sedan ett litet tips som inte kan skada i alla fall: Massor av vitlök. Lagar mat med vitlök i nästan allt o ökar dosen när jag är sjuk. Luktar inte så gott men vi medelhavbor är nästan aldrig sjuka länge heller. Släpp tanken på det sjuka så är du snart igenom. Många kramar o jag tror på dig till 100 procent. Du kommer att vara med. Lovar!

  • Svara
    Linatriathlet
    11 oktober, 2012 kl 09:30

    Jag håller tummarna stenhårt för dig och skickar massa energi och styrkekramar!!

  • Svara
    Daniel
    11 oktober, 2012 kl 09:54

    Jag håller verkligen tummarna stenhårt för dig!
    Hinner du bra bli frisk till loppet så är det inget bekymmer. Du har en bra grund att stå på även om du inte fått till sista träningen. New York är också ett lopp man ska uppleva så ställ om eventuella målsättningar och fokusera istället på att ha en grymt skön mara med bästa publiken. Kanske kan ni också ändra lite i shoppingstegen och göra den liiiite snällare? ;)
    Sitt lugnt i båten för än finns det tid kvar att bli frisk. Styrkekramar!!!

    • Svara
      Fredrik
      12 oktober, 2012 kl 09:31

      Bara att få åka till NY ligger högst upp på shoppingstegen så Anna toppar hur hon än springer ;-)

  • Svara
    pernillabredolt
    11 oktober, 2012 kl 09:57

    Fy fasiken vad surt! Men klart du ska åka till NYC!

  • Svara
    Ingmarie
    11 oktober, 2012 kl 10:51

    Åh! Sötaste Anna. Jag förstår dig. Absolut ska du åka! Om hjärtat vill…
    Knasigt. Jag vill men ”kan” inte…
    KRAM

  • Svara
    minatraningstajts
    11 oktober, 2012 kl 12:33

    Jag håller tummarna för dig och för att Sofies tanke stämmer. Så tänkte i alla fall jag också när jag hade lungan i våras. Plus att jag verkligen hann tänka igenom upplägg och sånt och kom tillbaka ganska klarsynt efter sängtiden. Och väldigt, väldigt peppad och lycklig över att vara tillbaka. Fast jag vet att det är en klen tröst nu.

    • Svara
      Anna
      11 oktober, 2012 kl 15:31

      All tröst är bra tröst. Tack för din omtanke!

    Kommentera