Same same but different…

tröjorna

Finishertröjor från Stockholm resp Paris marathon…

Tur man inte sprang båda. Hade ju känts lite trist…

Men man får kanske en likadan i New York. Fast med Frihetsgudinnan på. Den som springer får se…

9 Kommentarer

  • Svara
    Johanna
    9 juli, 2012 kl 20:31

    Tycker det är lite synd att de inte gör dem unika. Hur svårt kan det vara liksom? Jag och Sandra såg en Paris-tröja i starten till Ultrabalaton och var lite förvånade över att en ungerska hade sprungit i Stockholm och nu råkade springa Ultrabalaton – vad är oddsen? Men så var det ingen Stockholmtröja…

  • Svara
    Johan
    9 juli, 2012 kl 22:17

    Det känns lite som om man bara ska satsa på ett Asics sponsrat marathonlopp per år…

  • Svara
    soffan
    9 juli, 2012 kl 23:11

    Fast det är kanske inte tishorna som är själva huvudattraktionen när man springer en mara ;) ?

  • Svara
    mammaspring
    9 juli, 2012 kl 23:37

    Kul inlägg!

  • Svara
    Anna (orka mera)
    10 juli, 2012 kl 07:25

    Inte huvudattraktionen, men själva belöningen :)

  • Svara
    anneliten
    10 juli, 2012 kl 08:11

    Man får ingen finishertröja i New York. I alla fall fick man inte det 2011. Istället fanns där en långärmad tröja i påsen med nummerlappen, men den är rätt diskret och säger inget om att man klarade loppet. I new york kan man köpa massor av mara-kläder och 2011 fanns det en jättesnygg men dyr jacka. Men när jag äntligen bestämt mig för att unna mig den – dagen efter maran, var min storlek slut. Surt. Sensmoral: vill du ha något – vänta inte!

    • Svara
      Johan
      10 juli, 2012 kl 11:34

      Man fick ingen i Berlin 2011 heller. Den fick man köpa innan. :-s

    • Svara
      Anna (orka mera)
      10 juli, 2012 kl 14:25

      VA??? Och det betalar man 4000 kr i startavgift för… vad fasen! Jaja, ett litet minne får man nog köpa med sig, innan storlekarna tar slut!

  • Svara
    Carina
    10 juli, 2012 kl 22:24

    Haha, snacka om copy-paste!!!

  • Kommentera