Finishertröjor från Stockholm resp Paris marathon…
Tur man inte sprang båda. Hade ju känts lite trist…
Men man får kanske en likadan i New York. Fast med Frihetsgudinnan på. Den som springer får se…
Finishertröjor från Stockholm resp Paris marathon…
Tur man inte sprang båda. Hade ju känts lite trist…
Men man får kanske en likadan i New York. Fast med Frihetsgudinnan på. Den som springer får se…
9 Kommentarer
Johanna
9 juli, 2012 kl 20:31Tycker det är lite synd att de inte gör dem unika. Hur svårt kan det vara liksom? Jag och Sandra såg en Paris-tröja i starten till Ultrabalaton och var lite förvånade över att en ungerska hade sprungit i Stockholm och nu råkade springa Ultrabalaton – vad är oddsen? Men så var det ingen Stockholmtröja…
Johan
9 juli, 2012 kl 22:17Det känns lite som om man bara ska satsa på ett Asics sponsrat marathonlopp per år…
soffan
9 juli, 2012 kl 23:11Fast det är kanske inte tishorna som är själva huvudattraktionen när man springer en mara ;) ?
mammaspring
9 juli, 2012 kl 23:37Kul inlägg!
Anna (orka mera)
10 juli, 2012 kl 07:25Inte huvudattraktionen, men själva belöningen :)
anneliten
10 juli, 2012 kl 08:11Man får ingen finishertröja i New York. I alla fall fick man inte det 2011. Istället fanns där en långärmad tröja i påsen med nummerlappen, men den är rätt diskret och säger inget om att man klarade loppet. I new york kan man köpa massor av mara-kläder och 2011 fanns det en jättesnygg men dyr jacka. Men när jag äntligen bestämt mig för att unna mig den – dagen efter maran, var min storlek slut. Surt. Sensmoral: vill du ha något – vänta inte!
Johan
10 juli, 2012 kl 11:34Man fick ingen i Berlin 2011 heller. Den fick man köpa innan. :-s
Anna (orka mera)
10 juli, 2012 kl 14:25VA??? Och det betalar man 4000 kr i startavgift för… vad fasen! Jaja, ett litet minne får man nog köpa med sig, innan storlekarna tar slut!
Carina
10 juli, 2012 kl 22:24Haha, snacka om copy-paste!!!