Min läromästare…

Det blir mycket Pose nu. Det är liksom det som cirkulerar i mitt huvud.

Anyway. Pose handlar om att våga falla. Att låta gravitationen göra jobbet. Att inte sträcka ut benet långt framför och bromsa. Bara släppa muskelkraften i hamstrings och låta benet landa, rakt under dig.

Att falla är grymt läskigt och reflexen att sträcka ut benet och ta emot kickar in direkt. Precis som att du av någon anledning alltid hinner ta emot med händerna om du snubblar.

Se bilden nedan. Hade det varit en feg vuxen hade vänsterbenet varit utsträckt och nästan i marken. Istället är det en modig åttaåring som vågar falla. Min modiga dotter. Tänkt att hon kan hemligheten som jag kämpar med att lära mig. Orättvist!

IMG_3172

15 Kommentarer

  • Svara
    Västgötskan
    18 oktober, 2011 kl 14:08

    Jag väntar fortfarande på filmen där vi får se dig i slow-motion! ;-)

    Snart släpper det. Träna på!

  • Svara
    mikael
    18 oktober, 2011 kl 14:43

    Jag är ruskigt dålig på att springa i nedförsbackar. Uppför är jag mycket, mycket bättre.

    Annars har jag nog ett bra löpsteg. Det har Mats Erixon intygat :)

  • Svara
    Anonym
    18 oktober, 2011 kl 16:29

    Jag kämpar också med detta efter POSE kursen! Nu vill jag veta om jag är på rätt väg! Kanske är helt ute och cyklar..
    Kul att följa dig som håller på med precis samma, de flesta ser ut som frågetecken när jag börjar snacka POSE – även väldigt erfarna löpare.

  • Svara
    pilla
    18 oktober, 2011 kl 21:46

    Åh jag ramlade en gång i en nerförsbacke på tidstestet i högstadiet och har fått hemsk rädsla för att springa nerför nu. Och gillar därför inte uppför heller.

  • Svara
    10 sekunder
    18 oktober, 2011 kl 23:39

    Var ute och sprang med våran 5 åring. På slutet finns ett par rejäla nerförsbackar, korta och branta. Hon släpper på FÖR FULLT, tokskrattar samtidigt som hon med lätthet drar ifrån mig. Jösses att de vågar.
    Väl nere säger hon, -” pappa jag vill gå upp och springa ner en gång till” Trots att hon redan sprungit 3,5 km.

    5 år och sådan träningsglädje!

  • Svara
    Maria
    19 oktober, 2011 kl 08:02

    Vi har mycket att lära av våra barn inte bara Pose. Det sägs att man blir klokare med åren men när förnuftet går in så går mycket visdom förlorad.
    Det är bara att uppmuntra så hon behåller stilen och slipper lära om/tillbaka som vuxen :)

  • Svara
    Anna (orka mera)
    19 oktober, 2011 kl 13:47

    Västgötskan – ok, jag lovar en uppföljning nästa gång. I slow motion. Om du lovar att inte skratta. Jag känner mig för tusan som en dressyrhäst!

    Mikael – ja nerför är inte lätt. Man vill ju liksom inte landa på näsan!

    Anonym – du får hålla mig uppdaterad hur det går för dig och om du kommer på några bra knep för att få till det. Känns som jag mest står och stampar…

    Pilla – haha, den logiken var fin! jag gillar uppför men inte nerför!

    10 sekunder – Dom är galna di små! Men de är säkert billiga som löpcoacher, typ ”du får en godispåse om du lär mig springa”… funkar det?

    Maria – så sant! Barn är kloka små varelser!

  • Svara
    Christer
    20 oktober, 2011 kl 08:37

    Ny tävling, chans att vinna Linnex linement
    http://wellnessfight.ninjus.net/2011/10/19/tavling-vinn-linementet-linnex/

  • Svara
    Västgötskan
    20 oktober, 2011 kl 09:48

    Ha ha! Nej, då. Det kommer säkert se bra ut (eller i alla fall bättre och bättre).
    Ser fram emot detta. :-)

  • Svara
    Johan
    20 oktober, 2011 kl 13:29

    Du får träna i den skånska motvinden. Jag provade igår det är inga som helst problem med att luta sig framåt och ”falla” i den. Glöm dock inte vantar… :-)

  • Svara
    Johanna Lans
    20 oktober, 2011 kl 20:39

    Tänkte på dig när jag såg min son dra en repa över golvet här hemma… Han sprang som man ”ska”:P

  • Svara
    Kerstin
    21 oktober, 2011 kl 10:59

    Söta Alva, du får lära av henne <3

  • Svara
    Anna (orka mera)
    21 oktober, 2011 kl 14:55

    Johan – vilken bra idé att dra nytta av eländet!

    Johanna – som sagt… orättvist! Undrar hur det går till sen när de slutar springa rätt sedan, varför bestämmer de sig för det liksom?

    Kerstin – hon hade privatlektion med mig idag, hon tyckte jag såg konstig ut…

  • Svara
    Frida
    21 oktober, 2011 kl 22:31

    Jag kan inte låta bli att se en hastighetsvektor i den här bilden. Och det känns inte som om riktningen blir helt bra. Kanske håller i 30m men knappast i en halvmara. Dessutom har inte en vuxen kvinna samma vinklar som ett barn. Den vuxna kroppen har inte samma antropologiska mått, inte samma muskelmorfologi, inte samma vinklar att utveckla kraften ifrån. Visst kan du laborera med ditt löpsteg, men bli inte för salig på en specifik tro…

  • Svara
    Anna (orka mera)
    21 oktober, 2011 kl 22:54

    Frida – ingen risk att jag tänkte springa i den lutningen, det var mer att hon inte sträcker fram benet så tidigt som jag försökte påvisa. Många fina ord i samma kommentar, men jag hävdar oavsett morfologi och antropologi att det är logiskt att lederna får mindre stryk om man utnyttjar kraften framåt och inte i varje steg bromsar den. Så jag laborerar vidare…

  • Kommentera