Idag har alla sprungit

Sol och ett gäng minusgrader. Blå himmel och friskt. Idag har alla sprungit. I alla fall om man får tro status-raderna på facebook.

Hela världen har alltså sprungit. Och gladeligen rapporterat om hur fantastiskt det var. Hur långt det blev och hur fort det gick.

Och sånt brukar jag ju “GILLA”. Fast ibland (som när man är förkyld) är man nästan lite för avis för att gilla det på riktigt. Typ: hade det ändå inte kunnat regna lite på alla friska hurtbullar? 

Fast det är en elak tanke som jag aldrig skulle erkänna att jag hade tänkt. Så glöm allt ni precis läste är ni snälla… Och njut för mig med. Snart är jag med och solskens-springer!

11 Kommentarer

  • Svara
    Thomas
    21 februari, 2011 kl 00:30

    Med tanke på höftproblemen är ju förkylningen en baggis!
    Du är up and running in no time :-)

    Och vädret håller i sig har jag hört :p

  • Svara
    J
    21 februari, 2011 kl 09:51

    Jag brukar också tänka såna tankar, så du är inte ensam :)

  • Svara
    Coyntha
    21 februari, 2011 kl 11:08

    Du är snart tillbaka!! Krya på dig!!
    kram

  • Svara
    Daniel
    21 februari, 2011 kl 12:04

    Lider med dig Anna! Snart är det din tur!!!!

  • Svara
    Anna (orka mera)
    21 februari, 2011 kl 14:39

    Thomas – var har du hört det? Här snöar det…

    J – haha, skönt att vi är fler missunnsamma :)

    Coyntha – tack tack!

    Daniel – jajemen, hoppas vara på benen till lördag och löpskolning!

  • Svara
    MarathonMia
    21 februari, 2011 kl 23:49

    Jag åker dit om två veckor och sätter fart på värmen. Kan inte lova att värma upp hela havet dock… men du är väl badkruka ändå? ;)

  • Svara
    soffan
    22 februari, 2011 kl 00:52

    Inte jag! Jag har inte sprungit en enda gång sedan i somras. Jag ska genast söka upp dig på fejsbok, så att du kan få iallafall EN vän som inte frestar dig ;) .

  • Svara
    Anna (orka mera)
    22 februari, 2011 kl 10:40

    Marathonmia – ska du värma upp havet så att jag kan bada blir det jobbigt. Minst 25 ska det vara. Gärna 30…. Men tack för att du värmer upp luften!

    Soffan – nu känns livet mycket bättre. Tack :)

  • Svara
    Lotta
    26 februari, 2011 kl 23:20

    jag sprang inte.. eller om jag ska vara riktigt ärlig så försökte jag, men efter 1 k brände smärtan i knät till och ville inte ge med sig den minsta lilla millimeter trots stretching så jag traskade hemåt igen med svansen mellan benen, tårar brännande bakom ögonlocken och ett stort svart åskmoln mellan axlarna.

  • Svara
    Anna (orka mera)
    27 februari, 2011 kl 15:09

    Lotta – å så jobbigt! Skickar massor med pepp och styrkekramar!!

  • Svara
    Lotta
    27 februari, 2011 kl 22:05

    Tack Anna! :)

    Nu känns det inte så tungt längre, även om det förstås är trist att inte kunna springa som man vill. Men jag är positiv och ser framåt iaf. Träffade en sjukgymnast i torsdags som konstaterade att det verkligen är löparknä, och även om det naturligtvis inte är roligt så var det ändå skönt att få besked om att leder och ligament är starka och friska, och en försäkran om att jag naturligtvis kommer att bli bra igen, eftersom alla blir bra från löparknä även om det kanske ibland tar tid och är segt. Framför allt känns det bra att ha fått en rehabplan, konkret, och att jag vet att jag nu aktivt och medvetet tränar mot ett friskt och starkt knä. Några styrkeövningar, med fokus på stabilitet och kontroll, och två stretchövningar (sätesmuskeln och IT-bandet) som viktigaste del. (I princip exakt vad jag gjort på egen hand sedan problemen började, bara uppstyrt nu) Ingen löpning första veckan, sen får jag springa med målet att bara springa så kort att det inte hinner börja göra ont, så på fredag ska jag ut och springa så där 850 m! ;) Återbesök och uppföljning om 1,5 vecka.

  • Kommentera