The post-långpass dilemma

Att springa långpass är inte svårt. Det är en fot framför den andra och sedan REPEAT. I evighet. Så enkelt att till och med jag klarar av det.

Det svåra är när man kommer hem, med två timmars löpning i benen, förfrusna fingrar, en näsa utan känsel och en ekande tom mage.

anna sover
Var ska man börja?

Man borde stretcha. Jag brukar ta vaderna ute på trappan till huset. För kallt. Går in. Fryser så jag mår illa. Stretcha var det. Men kläderna är blöta och kalla. Borde duscha först. Fast om man duschar med iskalla fingrar bränner man sig. Bättre att tina först.

Vill inte ta på torra kläder när jag är alldeles svettig. Moment 22. En caffe latte får duga så länge. Värmer händerna på den varma koppen samtidigt som jag får lite energi. Two in one.

Och så var det stretchen. Eller duschen. Och mailen. Har ju inte kollat den på flera timmar. Fastnar framför datorn. Glömmer duschen och stretchen. Men magen påminner mig om lunchen. Akut. Två pepparkakor och in i duschen. Underbart i värmen, vill aldrig komma ut därifrån.

Nu lunch. Men var är stretchen? Vi får ta den en annan gång. Nu vill jag ju blogga.

18 Kommentarer

  • Svara
    Andréa
    15 december, 2010 kl 16:02

    Gud vad jag längtar efter långpass och känslan efter! Tom det där frysandet! :)

  • Svara
    Coyntha
    15 december, 2010 kl 17:13

    Ha ha vilken härligt bild på dig!! Hur långpass blev det?
    kramis

  • Svara
    Jenny
    15 december, 2010 kl 20:15

    Härligt! Kul bild :) Men precis så där kan det ju vara….man ska bara….och så glömmer man det väsentliga….magen brukar i och för sig påminna om att det är dags att fylla på med energi igen…

  • Svara
    jona
    15 december, 2010 kl 21:07

    Oh vad kul Anna, igenkänningsfaktorn är hög; datorn måste absolut kollas innan duschen!

  • Svara
    Thomas
    15 december, 2010 kl 21:23

    Usch ja, precis så har jag det..
    Börjar med att kasta av mig de isiga kläderna, fastnar i soffan där jag lägger in mina pass på jogg.se, funbeat och Garmin connect.
    Hämtar därefter en kopp kaffe och en bunte knäckmackor som jag går och smular med i hela huset.
    Efter 1-3 timmar känner jag mig redo för duschen.

  • Svara
    Malin
    15 december, 2010 kl 21:52

    Åh vad jag känner igen mig! Varför är det så tråkigt att stretcha?!

  • Svara
    J
    15 december, 2010 kl 22:18

    Brukar vara sådär för mig med. Men jag brukar inte ens tänka tanken att jag borde stretcha, det gör jag ju på gymmet en gång i veckan :P

  • Svara
    mina
    15 december, 2010 kl 22:26

    haha, måånga som känner igen sig!
    så även jag.
    det där med att duscha, det brukar komma på sista prio.

    måste försöka träna på att känna igen mig mer i att långpass är lätt däremot, det sitter i huvet…

  • Svara
    Anna (orka mera)
    15 december, 2010 kl 22:49

    Andréa – nej nej, frysandet längtar du inte efter. Jag lovar!

    Coyntha – det blev 21,8 km. Vid 15 hade jag blivit förvandlad till istapp, sen gick det på vilja…

    Jenny – ja min mage tokskriker. Så högt att jag inte hinner med att ”ska bara” först…

    Jona – ja eller hur? Har man varit ute i två timmar kan det ju ha hänt HUR mycket kul som helst! Duschen kan allt vänta lite…

    Thomas – Skönt att vi är flera med samma bekymmer!

    Malin – jag vet inte. Jag har liksom inte ro, det är så mycket man vill göra precis när man kommer hem!

    J – haha, smart – då har du ju ett problem mindre :)

    Mina – det gäller bara att koppla på autopiloten så löser det sig :)

  • Svara
    Daniel
    15 december, 2010 kl 23:37

    Känner igen det där! Nästan lite stressigt att komma hem efter ett lugnt långpass ;)

  • Svara
    Malin L
    15 december, 2010 kl 23:40

    jag tycker det är svårast att få barnen, mannen och annat löst folk att förstå att mitt pass inte är över bara för att jag kommer hem! Jag måste ju få tina, duscha, äta, kolla datorn, fastna i soffan och sen stretcha innan jag tar tag i något annat… Ett långpass är således springtid + minst en timmes hängande. Eller?!

  • Svara
    Lotta
    15 december, 2010 kl 23:50

    topp 1 och 2 på prio listan är
    få av sig genomsvettiga kläder, som de naturligtvis blir hur iskall och frusen man än är.
    få nånting i magen. jag som annars ALLTID är hungrig brukar faktiskt inte vara hungrig direkt efter ett långpass, som att kroppen måste landa lite, ställa om, men försöker få i mig nånting direkt iaf, lite nötter, ett glas mjölk, och så vatten förstås. så att återhämtningen kan börja.

    jag brukar ha ett ombyte ”sunk-kläder”, nån stor t-shirt och slafsiga mjukisbyxor, att glida i efter att ha befriat mig från allt svettigt, sen måste jag hänga, kolla datorn, slappa lite en stund och då hinner jag efter en liten stund bli VRÅLhungrig så att jag naturligtvis måste äta ordentligt innan dusch, svetten har ju antagligen torkat in iaf vid det här laget, så även om jag såklart ska duscha känns det i det läget inte så bråttom längre.

    jag jobbar med rörlighet vid andra tillfällen, så efter löpning-stretchen är faktiskt inte så viktigt, om jag inte känner nån del av kroppen som behöver det lite extra. jag är mer noggrann med att varva ned och skaka loss som ju är det viktigaste.

    nu längtar jag efter ett långpass, det var ett tag sen.

  • Svara
    Anna (orka mera)
    16 december, 2010 kl 09:36

    Daniel- ja eller hur! Måste komma på en handlingplan för hur man ska bibhålla lugnet när man kommer hem…

    Malin L – good point. Just igår hade jag ingen väntande familj när jag kom hem, men annars är det ju nästan den största stressen:) Att leta studsbollar, laga lunch och titta på senaste teckningen innan man ens fått av skorna :)

    Lotta – sunk-kläder har jag också. Underbart! Risken är bara att man aldrig vill kliva ur dem sen :)

  • Svara
    Sara
    16 december, 2010 kl 16:35

    Ja herregud vad jag känner igen mig! Jag som mest tränar pass på Sats brukar stretcha där innan jag går hem, väl hemma velar jag oerhört mellan duscha, äta och byta om. Brukar bli så att jag äter nåt fortfarande iförd träningskläderna och överdragskläderna, sen fastnar jag framför datorn en halv evighet. Svetten har vid det här laget torkat in för längesen. I värsta fall kommer jag på först när jag ska gå och lägga mig att jag inte duschat.

  • Svara
    Anna (orka mera)
    16 december, 2010 kl 22:43

    Sara – hihi, det händer mig också. Allt som oftast faktiskt :)

  • Svara
    Carina
    17 december, 2010 kl 00:28

    haha, fasiken va bra, och vad jag känner igen mig!! Precis så där är det när man kommer hem från långa pass! haha

  • Svara
    Anna (orka mera)
    17 december, 2010 kl 09:25

    Carina – ja det är nästan jobbigt att komma hem och tvingas prioritera. Man hade velat ha tid till allt. Samtidigt.

  • Svara
    Lasse
    18 december, 2010 kl 19:54

    Jag tror att stretch efter långpass är nära på farligt. Finns en del småskador som behöver vilas och repareras efter.
    Jag har av gammal vana ställt mig och gjort den där främre lårmuskel stretchen efter en mara. Enda resultatet av det vart kramp och än mer ont…

  • Kommentera