Jag var nervös när jag skulle träffa Daniel Ekman idag för mitt livs första löppass med PT. Känslan av att inte veta vad som skulle hända var hel-läskig. Och han som tränar sånna där super-snabbingar till vardags, skulle han tycka jag var sämst i hela världen, ett hopplöst fall?
Här rände jag rundor idag. Stadsparken i Lund.
Ett kort snack om mål, löpvanor och status innan vi gav oss iväg på uppvärmningsrundan. Efter ett tag la han sig bakom för att studera min löpstil. SHIT, vad svårt det är att springa naturligt när man vet att någon tittar!!! Kände mig som Halta Lotta.
Första utlåtandet var att min armpendling var för blygsam. Måste pendla mer bakåt.
Fortsatte med teknikträningen: höga knän, hälkickar och indianhopp. Efter vissa små justeringar kändes det helt ok. Efterföljande utfallsgång var inte heller några större problem. Sen kom mångstegen…
Fick inte ihop det. Tänkte jag på att höja knäna så liksom tappade jag farten efter varje steg. Tänkte jag på att snabbt studsa vidare, glömde jag istället knäna. För att inte tala om armarna som aldrig riktigt ville befinna sig på rätt plats. Hemläxa på den.
Avslutade löpskolningsbiten med stegringslopp. Höga knän, upp på framfötterna och kort markkontakt… Det gick bra på vänster. Inte på höger. Halta Lotta igen alltså.
Sist men inte minst lite korta intervaller.Tyckte jag flåsade som en blåsbälg brevid Daniel som säkerligen hade kunnat springa baklänges och jonglera i samma fart. Men han var nöjd och tyckte sig kunna höra att min kondition var bra.
Han såg till och med potential för mig att ta mig sub 40. Måste bara få ordning på de där mångstegen först…
Anyway. Det blev 1.5 timme grymt väl investerad tid. Intressant och spännade från start till mål. Nu ska jag bara jobba vidare med det jag fick lära mig. Så ska jag bli ett snäppet snabbare jag till nästa år! Watch out!
13 Kommentarer
Fitnesscoachen
1 november, 2010 kl 07:49Gud vad roligt det låter! Jag vill ocskå ha en löp-PT!!
Ann
1 november, 2010 kl 11:42Weeehooo, inspirerande! Heja du på sub 40, jag skulle inte bli förvånad ett endaste dugg. Trevlig måndag!
funrun-mary
1 november, 2010 kl 15:23sub40 fixar DU springandes baklänges och jonglerandes!
Linn
1 november, 2010 kl 15:35Åhh vad himla kul det låter! Fast att du har potential att fixa sub40 kunde jag också meddela dig – gratis;)))
Jenny
1 november, 2010 kl 15:36Var hittar man en sådan pt? Lät ju helt perfekt! Men din andra coach nu då blir han inte liiiiite svartis? :)
Anna (orka mera)
1 november, 2010 kl 15:55Fitnesscoachen – Det var kanonkul. Hade gärna haft en med mig mest hela tiden, men nu fick jag nöja mig med 2 ggr :)
Ann – fast det känns långt borta. Jag dog ju nästan på 42 min, hur mycket mer kan man ta ihjäl sig liksom?
Mary – haha, tror du! Då måste jag börja öva på jongleringen…
Linn – springer du framför som hare då? Annars vetetusan hur det ska gå till!
Jenny – Det var coach F som hittade honom. Coach F är jätteduktigt på träningsupplägg men inte lika duktig på teknikbitarna, löpskolning etc. Därför överlät han helt frivilligt den biten på någon mer insatt. Så nej, han är inte avis :)
BoelMaria
1 november, 2010 kl 19:54PT – i vilken träningsform som helst – är väl investerade pengar! Jag unnar mig denna lyx en gång i veckan….
Linda
1 november, 2010 kl 21:14Låter jättekul. Var hittar man honom?
Om man vill jobba mot sub 60 ;-) är man ett lost case då?
Sara
1 november, 2010 kl 21:47Man känner sig aldrig så graciös som när man har någon som verkligen spanar in hur man springer. När min naprapat kollade mitt löpsteg höll jag på att trilla av löpbandet…
Och jag tror också på sub40!
Daniel
1 november, 2010 kl 22:13Spännande spännande!!! Jag tror definitivt också på sub40, gör som Mäster Ekman säger så är det inga problem, resten sitter i ditt eget huvud ;)
Anna (orka mera)
2 november, 2010 kl 10:52BoelMaria – eller hur! Kanonkul verkligen!
Linda – Haha, det tror jag inte. Det finns inga hopplösa fall! Förresten när jag ser din blogg så känner jag igen dig. Tror att jag har varit och sjungit barnsånger på Norra Fäladen med dig när våra barn var små för sisådär 11 år sen…
Sara – fast jag kände mig mer som en älg :)
Daniel – hehe, hur bearbetar man sitt huvud då? Får jobba på det…
Ingmarie
2 november, 2010 kl 15:29Oj vad kul! Klart du ska köra på sub 40. Varför inte liksom?
Carina
3 november, 2010 kl 00:00Vad roligt och spännande med personlig löpträning! Kan tänka mig att det kommer att ge dig massor!!