Kroppen kändes inte alls i form inför loppet. Ont i fötterna och allmänt trött. Opepp och inte alls laddad. Precis som det ska vara! Så funkar jag. Jag tog det som ett gott tecken.
Som omväxling var jag i startfållan i tid. Hann med några uppvärmningssteg (och fick håll direkt!) innan det tätnade på med folk och man snällt fick packa sig som en liten sill. Sen fick jag hjärnsläpp. Glömde sätta på klockan vilket gjorde att den inte hade hittat några satelliter när startskottet gick. Första tre kilometrarna hade jag ingen information att tillgå, hade ingen aning vilken fart jag sprang i. Surade till. Behövde liksom den informationen för att kunna lägga upp loppet. Startade om klockan och fick ordning på eländet strax efter 3 km. Loppet kunde börja.
5 km passeras på dryga 21 minuter. Så fort har jag nog aldrig öppnat. Har nog aldrig ens sprungit 5 km i den farten. Blir lite nervös att jag har gått ut för hårt och kommer att få bita i det sura äpplet vad det lider.
Har läst på banprofilen och försöker intensivt komma ihåg vad som komma skall, men allt är som bortblåst, varje backe kommer som en överraskning. Försöker ta mig upp så lätt som möjligt och slösa så lite kraft som möjligt. Funkar hyfsat. Hittar en kille i grön tröja och vita kompressionsstrumpor som håller ett perfekt tempo. Jag utser honom till min personliga hare och hänger med ett bra tag. Sen ser jag Andréa, hon hejar och i rena lyckoruset springer jag ifrån min hare och får fortsätta på egen hand.
Kilometrarna går kring 4:20 och jag inser att jag har chans på de 1.35 som är mitt mål. Men det börjar kännas i musklerna. Ska det hålla?
Vid 16 km ser jag skyltar och tror att det är vätska som serveras. Klämmer en gel och tror att jag ska kunna skölja ner den. Men skyltarna hånflinar mot mig, det är ingen vätska utan energitabletter. Men munnen igenklistrad av gel fortsätter jag. Längtan efter vatten har aldrig varit så stor.
Mina strumpor fick många långa blickar idag…
Vid 20 km står favorit-hejarklacken: coach F och flickorna. Det enda jag hör är “ ÖKA DET ÄR BARA EN KM KVAR!”
Öka? Är han galen. Jag har inga krafter kvar. Sista fem har gått i 4:24. Jag har tappat fart och jag är trött. En man ropar: “ DU ÄR 46:E TJEJ”. Jag letar efter kraften och hittar den. Ökar.
Lite längre fram står Marathonmia. Hon hejar, jag vinkar som tack. Jag ökar. Sista 1.1 km går i 4:10 fart. En fart jag typ kör intervaller i och då nästan dör…
Men var fasen är målet? Har ingen aning om när det ska ta slut? Plötsligt svänger vägen. Jag ser 21 kilometersskylten och målet strax bakom.
Tittar på killen brevid mig. Det lyser spurt i hans ögon. Jag har inget kvar i benen, men jag försöker. Hans status är nog ungefär detsamma. Vi tror att vi spurtar men jag är osäker om det egentligen går något fortare.
Snubblar över mållinjen på 1.32.33. Nära 2,5 minuter fortare än mitt mål. Jag är toktrött, men fortsätter gå. Spurtkillen tackar för spurten och jag tackar tillbaka. Jag är tröttare än jag brukar vara. Har tagit ut mig ett snäpp mer. Men det känns skönt efteråt, det blev en fin tid. Jag är nöjd.
39 Kommentarer
funrun
11 september, 2010 kl 21:59STORT GRATTIS! Nu är du välförtjänt av den där massagen som utlovades!
PS: Jag har också såna rosa strumpor, man syns verkligen i dem! :D
Lisa
11 september, 2010 kl 22:57Stort stort grattis till en kanonfin tid! :D
Andréa
11 september, 2010 kl 23:46Helt sjukt bra!! Stort grattis! (Nän gång ska jag också bli sådär snabb!) Roligt att jag lyckades se dig :) Det var på ett sätt outhärdligt att stå bredvid, men också roligt att kolla på hur alla kämpade så tappert :)
Helena
12 september, 2010 kl 00:00Grattis! Med den tiden hade du blivit 4: e dam totalt i Veberödsrundan (jag var funkis där idag :-) ). Vad siktar du på inför LL?
Mats
12 september, 2010 kl 00:15Bra jobbat!
Johan
12 september, 2010 kl 00:33Grattis till en bra tid och ett väl genomfört lopp. Sjukt bra jobbat.
Malin L
12 september, 2010 kl 07:50wow! Vilken fanstastisk tid!! Det måste vara strumporna ;)
Grymt bra Anna!
Malin
12 september, 2010 kl 08:11Grattis! Tänk att du orkar springa så snabbt så länge! Vilken tid!
Sofie RW
12 september, 2010 kl 10:02Grattis! Vilken tid, och vilken fin placering!
Louise
12 september, 2010 kl 10:24Grymt bra Anna! Och du ser inte ens trött ut på bilden. Skiner som en sol som alltid :)
Johanna
12 september, 2010 kl 10:39Bra jobbat!! Grattis till en mycket fin tid!
Daniel
12 september, 2010 kl 11:04Oj vad du är bra, Grattis! Ladda nu om så fixar du silvermedaljen om 2 veckor också. :)
Jonna
12 september, 2010 kl 11:18Åh Anna du är min idol! Så jäkla grymt… jag beundrar verkligen detta. Hoppas man kan närma sig dig och din kapacitet någon gång! Det tror jag iofs inte men önska kan man. GRATTIS!
Anita
12 september, 2010 kl 13:08Bra jobbat!!!! Var har du köpt dina stödstrumpor? De ser sköna ut. :-)
soffan
12 september, 2010 kl 13:24Fanken vad grym du är!!! Grattis :) !
Sara
12 september, 2010 kl 13:43Grattis! Vilket bra lopp du gjorde!
Ann-Sofie
12 september, 2010 kl 16:12Fantastiskt Anna, vi följde dig via sms-tiderna. Du är helt otrolig! Grattis från Hässleholmsklacken!
Linda
12 september, 2010 kl 17:33Jättegrattis! Dina strumpor är dessutom väldigt fina :)
Karin
12 september, 2010 kl 17:42Grattis! Vilken supertid!
Jenny
12 september, 2010 kl 18:28Det var mig du såg! Jag bestämde mig för att springa ändå! Det var min kära Marcus som skrek att du var 46:e kvinna! Tror faktiskt jag såg när du sprang om mig…..ångrar att jag inte hängde på dig då…
Anna (orka mera)
12 september, 2010 kl 18:35Tack för alla grattisar!!!
Helena – jag satsar på silvermedaljtid (2:38) på Lidingö, nu återstår bara att se om jag hinner återhämta mig och ladda om!
Anita – strumporna har jag köpt på joggshoppen.se. De är grymt sköna och lite lagom uppseendeväckande :)
Jenny – haha, ja det är svårt att låta bli när man är så nära… gick det bra med slemsäcken? Hälsa Marcus att hans placerings-info kom mycket väl till pass. Det var den där sista knuffen som behövdes. Var rätt trött där. Var sprang jag om dig?
Dessi
12 september, 2010 kl 19:32Vilken kanontid! Elitklass på dig ju! :)
Sabina
12 september, 2010 kl 20:34Hej Anna! Är så himla imponerad av dig! Läser din blogg varje dag och tänker att jag ska bli som du :) Nu är det 3,5 månad sen Astrid kom och jag är så sugen på att börja springa igen. Måste då fråga dig som expert om det är för tidigt. Vad tror du? /Sabina
Jenny
12 september, 2010 kl 21:00Tror du sprang om mig vid 16-17 km!
Lisa
12 september, 2010 kl 21:44Grattis till en kanontid! Jag stod och hejade vid slussen. Tror faktiskt att jag såg dig. Kul! Grymt bra jobbat!
Coach F
12 september, 2010 kl 21:56Härligt att slitet på träningen ger bra avkastning när det blir dags för tävling… och så länge du ler så fint vid 1 km kvar kan det inte bli någon annan uppmaning än att ÖKA!
Anna (orka mera)
13 september, 2010 kl 08:19Dessi – ånej, det är en bit kvar :)
Sabina – det är lite tidigt, men det beror på vem man frågar. Vissa tycker man kan börja efter 3-4 månader och vissa att man bör vänta 6 månader. Du har fortfarande hormon i kroppen som gör fogar etc lite mjukare (upp till 4 månader efter) så du får vara lite försiktig och känna dig för. Börja med att blanda in korta löpsträckor i dina promenader och öka efterhand. Har du något mål att jobba mot?
Jenny – du skulle ha hojtat. Fast jag hade förmodligen inte orkat prata för till skillnad från dig låg jag inte precis i bekvämlighetszonen :)
Lisa – vad kul! Jag såg ingenting, bara två cm framåt :)
Coach F – nästa gång ska jag sura :)
Linn
13 september, 2010 kl 08:45Grattis! Du är GRYM! Och tack för härlig läsning!
Anna-Karin
13 september, 2010 kl 09:47Superbra tid! Stort grattis!
Marre
13 september, 2010 kl 11:04Hurra, hurra, vad du är bra! Grattis!
Kristina
13 september, 2010 kl 11:55Jättegrattis! Du ser så pigg ut på bilden, så man kan inte se att du sprungit ett halvt maraton på den fantastiska tiden!!
Kerstin
13 september, 2010 kl 16:25Hej Anna, Grattis till dej! bra jobbat, hälningar från Olssons släkten. Kram
Sabina
13 september, 2010 kl 17:29Hej igen Anna, mitt mål är att ta mig igenom stockholm marathon nästa år. Inga som helst tidskrav bara komma runt. Det vore därför skönt att börja smygstarta lite grann med att springa, men jag antar att jag kan vänta några veckor till :)
Jag håller tummarna att det ska gå bra för dig på lidingöloppet. /Sabina
Nina
13 september, 2010 kl 18:46Riktigt bra jobbat och en riktigt fin tid!
Ett stort grattis!
Hannas mamma laddar
13 september, 2010 kl 20:09Blir så inspirerad av att läsa i din blogg! Du är så grym!:)
Nina
13 september, 2010 kl 20:12Du har rätt, man glömmer så fort;-)
Therese
13 september, 2010 kl 22:01Underbar läsning! Och fantastiskt bra jobbat i lördags! Härlig bild, du ser oförskämt pigg ut där och killen bredvid dig ser helt chockad ut. :)
Må gott,
Therese
Anna (orka mera)
13 september, 2010 kl 22:06Tack igen för alla fina ord!
Therese- han blev nog bländad av mina strumpor! Eller så var det lite mentalt jobbigt att bli omsprungen av en tjej i stödstrumpor :)
Mia
19 september, 2010 kl 17:59Underbart vad duktig du är!! :-D