Nedräkning

Idag var det så dags för sista långpasset innan Thailand. Hade mentalt ställt in mig på att det skulle bli ett kort-kort långpass, dvs max en timme. Vi brukar nämligen inte ens ha börjat packa så här dags. Än mindre städat, tvättat och allt det där andra. Så jag tänkte i mitt stilla sinne att något långpass skulle minsann inte hinnas med.

Men det gjorde det. Väskorna var packade och golvet polerat (eeh, nä! men dammsuget i alla fall), så det fanns liksom inga ursäkter.

Tog en av mina standardrundor, 19 km hyfsat platt på asfalt. Solen sken, luften var frisk och benen pinnade på bra. Det är något märkligt med mig och mina kilometertider. För jag springer fortare när jag springer långpass än när jag springer kort. Det är något mentalt jobbigt med korta pass (under milen) som gör att benen inte rör sig. Eller nått. Jag vet inte. Idag var det spring i dem i alla fall och jag höll kilometertider på kring 5.15 tills jag trampade snett, fick nervhugg i tån och tvingades gå en minut. Kändes som någon hade kapat min tå med en morakniv, men eftersom jag vet att det inte är något farligt och att det ändå släpper efter en stund, bet jag ihop, svor ett par ramsor och tuffade hem.

Nästa gång jag springer slipper jag mössan och vantarna!

Inga kommentarer

Kommentera