Tråklöpning

Idag skulle det alltså ske – det framflyttade långpasset. Passet som jag inte vågat mig på tidigare pga ishalkan. Jag satt här på min varma stol och hade ågren. Kändes kallt, rått, ruggigt och jobbigt att ge sig ut. Jag sköt på det både en och två gånger. När jag väl bytt om och letat fram min Garmin upptäckte jag att den hade batteritorsk.

In med klockan i laddaren och vänta…. förvisso en bra anledning att skjuta på eländet ännu lite till. Passade på att ta kort på mig själv i spegeln så länge. Bara för att ni skulle få se min jacka som jag belönade mig med efter Lidingö (eller egentligen INNAN start..). Tyvärr ser man mest fläckarna på spegeln, som om jag inte missminner mig varit där sen i somras någongång…

Hur som haver, en halvtimme och en macka senare gav jag mig äntligen ut. Det var trist från start, benen var tunga och jag ville hem. Min halkfria runda var 8,5 km iväg och sen hem igen, inspirerande som attan. Dessutom längs 108:an mot Lund. Förutsättningarna för en kanonrunda var alltså inte jättebra.

Så tjaaa, dagens runda går inte till världshistorien som roligaste rundan ever. Samtidigt är jag glad att jag tog mig ut och fick det överstökat. Vissa pass är bara sånna. De ska överstökas och sen känns det bra efteråt. Nu laddar jag batterierna till morgondagens pulsspinning, det sista innan Thailand. För det ska inte överstökas – det ska vara kul också!

——————-

Förresten vet inte vad blogger håller på med. Först försvann alla mina inlägg efter 16 augusti och sen när inläggen kom tillbaka försvann mina bilder! Håll i hatten, man vet aldrig vad som försvinner härnäst!

Inga kommentarer

Kommentera