Det diskuteras flitigt vilket som är värst: Lidingö eller Stockholm marathon, och det är många som trots att det är kortare,tycker Lidingö är minst lika jobbigt pga alla backar.
Efter två Lidingölopp och en mara har jag nu saken klar för mig: maran är värre. Både det att asfalten smäller hårdare på stackars muskler och leder, men också det faktum att det trots allt är en timme extra på slutet. Och just den timmen suger ut det sista ur det som redan var slut. Typ.
Idag känner jag mig oförskämt pigg. Lite stel och lite träningsvärk som främst ger sig till känna i trappor. Men jag känner mig inte i närheten så trasig som jag gjorde efter maran. Så: i duellen mellan Lidingö och maran så vinner maran värstingpriset.
Men för att vara på den säkra sidan kör jag båda nästa år igen!
Inga kommentarer