Kulturkrock

Efter att ha kollat in hotellet, blandat lite carboloader och druckit upp den, var det dags att bege sig till nummerlappsutlämningen och kolla in sportmässan. Såg framemot att gå omkring i lugn och ro på sportmässan utan att behöva bry sig om fjärilar i magen. Tog med stora plånboken för att kunna shoppa till rabatterade priser, för sånt är ju aldrig fel.

När vi närmar oss Stockholms Stadion ser vi en kö som är typ hur lång som helst. Man hade lätt kunnat tro att det var nummerlappskön om det inte vore för att alla hade svart spretigt hår, vitmålat ansikte och öl i handen. Kändes inte som den typiska marathonlöparen…. Det var visst kön till en KISS-koncert. Kändes som värsta kulturkrocken: übersminkade sprethåriga halvfulla kissfans och sportiga marathonlöpare med vattenflaskan i högsta hugg. Det var skönt att konstatera att VÅR kö inte var en bråkdel så lång, faktiskt inte lång alls!

Så långt allt väl. Sen kom sportmässan. Och det var den tråkigaste sportmässa jag besökt. Enda fördelen var att det nästan inte var något folk. I övrigt fanns bara kläder från Reebok och Reebok har jag inte haft sen friskisgympan under tidigt nittiotal. Så sportmässan avklarades på mindre än fem minuter. Å andra sidan har jag mycket pengar kvar till söndagens shopping…

Nu väntar sängen. Sen en lång stirrig förmiddag till startskottet går. I’ll be back.

Inga kommentarer

Kommentera