Jätte-frys

Det blev spinning igår på lunchen. Tänkte att jag kunde få lite musik-inspiration och samtidigt komma upp ur kontorsstolen en stund. Det som hände var att jag förutom att lyftas ur min kontorsstol samtidigt blev förflyttad 15 år tillbaka i tiden. Det ni!

När spinningen kom i början på nittiotalet gjorde man mycket på cyklarna förutom att just cykla. Vem kommer inte ihåg armhävningarna på styret? Eller tokcykling utan motstånd (så att man hoppade på sadeln som en liten studsboll och inte kunde sitta dagen efter)? Eller när man satte rumpan BAKOM sadeln och hängde i styret och cyklade?

Eller ännu värre, när man skruvade av sadeln så det inte gick att sitta? Och när man höll styret med ena handen och vevade järnet med den andra…. Spinning i sin begynnelse hade man kunnat göra en komedi av idag.

En annan sak som var väldigt trendigt var frysningar. Man låste höften och rörde inte kroppen, bara benen. Det är ett stensäkert sätt att få mjölksyra och används på de flesta ställen inte längre.

På passet jag hamnade på igår alternerade vi sittande position med stående frysningar. Det fanns inget stående moment utan frysning. Våra höfter fick inte röra sig och än mindre huvudet. VARFÖR? Helt sanslöst att cykla så ju. Längsta stående perioden var en minut! Jag vill stå länge. Men det går ju inte när man ska frysa såklart.

Nej det var sannerligen en skräck att uppleva 90-talsspinning igen, och dessutom till tonerna av
”I never promised you a rose garden”…

I eftermiddag springer jag hem från jobbet, med mörkret som piska. Vill hinna förbi åkrarna innan det blir toksvart. På åkrarna finns inga lampor och det är så läskigt när man inte ser fötterna och marken framför. Vad hittar ni på idag?

Inga kommentarer

Kommentera