Sist jag sprang i New York sprang jag fyra varv i Central Park som substitut för det marathon som ställdes in. Efter det kunde jag Central Park bak och fram i sömnen. Idag testade vi nya marker.
Tog oss ner till 30:e gatan och letade oss därefter upp till High Line. High line är ett gammalt järnvägsspår som gjorts om till en mysig park. En oas mitt i myllret liksom. Här slapp vi trafiken men fick i stället kryssa förbi mängder av folk som flanerade omkring i höstsolen. Vi hade ingen stress och tyckte kryssandet var klart bättre än trafikljusen.
Efter ett par kilometer kom vi ut till vattnet och tog oss längs Hudsonfloden ända ner till Batteri Park där vi kunde studera utsikten över Frihetsgudinnan på håll innan vi tog tunnelbanan hem.
Rundan blev dryga 9 kilometer och vi slapp trafiken i alla fall de sista 7. Helt klart en löprunda värt att rekommendera om du har vägarna förbi.
I övrigt har jag firat födelsedagen med brakfrukost, shopping och god italiensk middag. Däremellan blev jag inlurad till en tjej som påstod sig kunna trolla bort alla mina rynkor med en mirakelkräm. Hon bjöd på en ansiktsbehandling dagen till ära. I New York kan vad som helst hända. Nu ser jag inte ut en dag äldre än 23…
Egg Benedict på Clinton street Baking company. Rekommenderas varmt. Som en kontrast till den vanliga havregrynsgröten!
Pannkakorna med blåbär och lönnsirap är visst världsberömda. Men de går faktiskt inte upp mot min mammas….
Bjuden på ansiktsbehandling på födelsedagen. Måste ha varit chockartat för min hy. Det är typ lika osannolikt som att jag INTE äter gröt till frukost.