Browsing Tag

lopp

Aktuellt

Hösten tjugohundrafemton

I natt släpptes platserna till nästa års upplaga av Helsingborg marathon. Loppet jag liksom utsett till att bli min årliga tradition. Loppet där jag ska vara med och trettioårsjubilera vid fyllda 70…


(Bild lånad från helsingborgmarathon.se)

Men ett marathon utesluter ju andra långa evenemang i närliggande tid. Vi snackar Lidingölopp och Berlin Marathon. Chicago marathon.  Och det känns ju trist att behöva vänta trettio år innan jag får springa dessa godbitar. Därför får jag kanske omförhandla med mig själv vad det lider, men fem i rad ska man väl kunna uppbringa?

Hösten 2015 har jag dessutom en annan plan på agendan. Det tog fyra års mental återhämtning men nu känner jag mig redo för Kävlinge Ultraintervaller version 2.0. Nästa år ser jag framemot en favorit i repris! Jag hoppas ni gör mig sällskap!


Mer startskott för pengarna. Här nummer 2 av 8…

Aktuellt

New York marathon 2014 – 42 195 meter runner’s high!

Det här kommer bli världens längsta race report. Från världens coolaste lopp. Förmodligen orkar ni inte ens läsa hälften, men jag vill få med allt. Från början till slut, i minsta detalj. För att jag aldrig ska glömma detta fantastiska lopp. För att jag ska kunna gå tillbaka och minnas. Ett ego-inlägg alltså. Men ni får hemskt gärna hänga med!

Klockan 05.30 sätter vi oss på bussen till Staten Island där starten ska gå en herrans massa timmar senare. Vi är påpälsade till tänderna men fryser ändå vid blotta tanken på att vistas utomhus i FYRA timmar innan start. Temperaturen visar ca 2 grader och det blåser ruggigt mycket.

OLYMPUS DIGITAL CAMERA

06.15 är vi på plats i startområdet. Hela stället ser ut som ett flyktingläger eller Roskildefestivalen dag 3. Folk ligger och sitter om vartannat i outfits som ingen modebloggare kunnat drömma om. Jag känner mig jättestylish i min Dunkin’ donut-mössa. Funderar stillsamt om det verkligen kan vara värt denna väntan!

OLYMPUS DIGITAL CAMERA

Picknick in da park…

 

 Vår start går 10.05 och 10.04 står vi fortfaranda i bajamajakön. Funktionärerna upplyser oss om att vi måste komma i väg NU om vi inte ska flyttas ner till nästa startgrupp. Racer-kissar och ger oss iväg som typ sist och nästsist i vårt startled. Fötterna är stelfrusna och känns jättemärkliga att springa på.

Loppet börjar med uppförsbacke. Över den första bron som ska ta oss till Brooklyn. Vi har bestämt oss för att springa tillsammans i Fredriks fart. Det betyder en lugn mara för mig och jag ser framemot att bara njuta av stämningen. Suga åt mig av hejaropen och high fajva. Kollar in utsikten och fascineras.

Direkt efter bron möter vi publiken för första gången. En 2.5 miljoner stor hejarklack som kommer att täcka nästan varenda millimeter fram till målet i Central Park. Att jämföra med publiken vid Stockholm marathon som brukar vara 100 000…

VI har namn på tröjan och får personlig peppning hela vägen. Go Anna. Go Fredrik. Stämningen är stundtals helt galen. Det känns som världens fest. En parad utan dess like. Det känns som jag är en superstar. Jag har gåshud. Och det är inte av kyla…

Publikens skyltar är underhållande. Jag glömmer helt bort att jag springer.

”Seems like hard work for a banana”

”Hurry up. The Kenyans are drinking your beer”.

OLYMPUS DIGITAL CAMERA

Vid 35 km brukar jag börja längta i mål. Idag börjar jag få ågren över att det snart är över. Jag vill ha mer. Har inte ont någonstans och pulsen har aldrig varit över joggpuls. En skön känsla i hela mig. Ett långpass i väldigt gott sällskap. Fredrik har ont men säger inget. Och jag frågar inte. Vill inte att han ska känna efter. När vi kommer in i Central Park har vi massor av energi. Vi hittar ett skönt flyt och glider förbi folk. Ständigt med ett leende på läpparna. Jag tror tamejtusan det är ansiktsmuskerna som fått jobba hårdast idag. Är nästan säker på att jag log hela vägen.

Går i mål enligt plan ”under fyra timmar” med två minuters marginal. Det blev inget pers för Fredrik men båda två gjorde för första gången andra halvan fortare än första. En fantastisk feeling att ligga i omkörningsfilen och orka gasa i uppförsbackarna även när det närmar sig slutet.

OLYMPUS DIGITAL CAMERA

Ska man springa ett marathon i sitt liv är det definitivt detta. Och jag hoppas av hela mitt hjärta att jag får möjlighet att göra det igen. Måste bara fylla spargrisen först…

OLYMPUS DIGITAL CAMERA

Aktuellt

Helsingborg marathon 2014 – race report

Det var längesen jag sprang marathon på riktigt. Alltså utan promenader och fikastopp längs vägen. Och jag måste erkänna att jag lite hade förträngt den här känslan efteråt. Den underbara tröttheten och värken i kroppen. När varje steg känns som hundra och man blir trött av bara tanken på att ställa sig upp. Nåväl. Springa var kul. Här kommer race-rapporten.

1559510_735914046481355_4315194891947672342_o
Bild lånad från Helsingborg marathons facebooksida.

Starten går klockan 10 och jag känner mig som vanligt lite kissnödig fastän jag redan hunnit in på bajamajan två gånger, senast för 20 minuter sedan. Som tur är glömmer jag fort när jag väl rullat i gång benen. Kilometrarna tickar fort i början, det är ett härligt flyt med såväl medvind som svagt utför. Vid 1,5 km lämnar jag Fredrik och sätter av på egen hand. I sällskap av självaste Stålmannen som råkar hålla precis mitt tempo. Att springa bredvid Stålmannen är värsta partyt. Alla hejar, barnen blir eld och lågor. Jag suger åt mig av energin även om jag just då har fullt förråd.

Foto 2014-09-13 09 25 34
Coolaste bilen. Jag vill också ha en Oatly-bil…

Har inte något mål för dagen men tänker att 3:45 kunde vara lagom. Att spara lite till New York. Men kilometertiderna under den första milen pekar snarare mot 3:30. Dock vet jag att både uppförsbackar och motvind väntar, så jag låter mig inte luras…

När vi svänger upp i motvinden går farten ner och det känns lite mentalt jobbigt. Jag får utöva självpepp någon mil där på mitten.  Vid 22 km händer det något helt crazy. Banan leds in på Helsingborgs Arena. Därinne är det mörkt och i mitten håller Cirkus Scott generalrepetition inför kvällens föreställning. Publiken jublar och jag känner mig som cirkusens huvudattraktion. Får nästan gåshud och när jag kommer ut på andra sidan inser jag att jag dragit upp tempot lite VÄL mycket. Slår i bromsen och återgår till mer normal fart. Önskar ett cirkusbesök till på målrakan, grymmare stämming får man leta efter!

Annars springer vi vackert. Genom parker, bostadsområden och skog. Förbi slott, hav, grisar och kor. Vid 36 km väntar Serpentinbacken. Väntar mig en Abborrbacke delux men möts av en ganska överkomlig historia. Här efter har folk börjat gå och jag får njuta i omkörningsfilen. Även om jag själv tappat en hel del fart på slutet har andra helt uppenbarligen gjort detsamma. Nerförsbacke mot mål borde kännas lätt men efter 38 km är ingenting gratis. Försöker hålla ett lätt löpsteg ända in i kaklet och av omgivningens kommentarer lyckas jag helt ok. ”Så lätt det ser ut” och ” Hon såg ju inte ens trött ut” hör jag bakom mig och tänket att skenet bedrar…

 

Kommer i mål på 3:32:26 och är galet nöjd med tiden. Min tanke var att ha en trevlig upplevelse utan att för den skull slöa, och precis så blev det. Banan var dessutom inte plättlätt utan från och till ganska kuperad. Gissar att det trots allt är Serpentinbacken som burrar i mina ben just nu…

Det här är min första marathon som inte är Stockholm marathon. I jämförelse med Sveriges största marathon tycker jag Helsingborgs premiärmara står sig jättebra. Jag är nöjd med i princip allt och ger arrangörerna full pott!

Och sist men inte minst: tack alla som hejade på mig längs banan. Ni anar inte vilka extrakrafter det ger!

Foto 2014-09-13 15 32 40
Belöningen!

Aktuellt

Helsingborg marathon

Jag börjar tagga till inför lördag. Helsingborg marathon ska bli så galet roligt. Ett helt nytt och outforskat lopp, utan gamla tider att slå. Utan vetskap om vad som väntar. Det känns som de lyckats dra ihop en fantastisk bana med både skog och hav. Med platt och kuperat. På mjukt och hårt underlag.

image 
Belöningen!

Jag anmälde mig faktiskt mest för att få vara med på premiären. För att ha möjlighet att bli en av tanterna och gubbarna som sprungit ALLA lopp när de 20-årsjubilerar. Egentligen har jag ju New York som mål i år, och i ärlighetens namn ligger de lite för nära varandra. Men man lever ju bara en gång. Och vissa saker är för kul för att missa.

I mitt facebookflöde ser jag bilder på medaljen och finishertröjan, och plötsligt känns det väldigt nära till festen. Jag är laddad för 42 kilometer löparglädje och en återhämtningslatte på Koppi

Det enda orosmolnet på min himmel är det faktum att två av fyra familjemedlemmar har ont i halsen. Därför skålar jag i vitaminbomber snarare än Vitargo.

Håll tummarna för mig och mitt immunförsvar är ni snälla!