10 grader och knallblå himmel. Blommor i dikeskanten. Och tamejtusan ingen vind.
Drömmer jag?
Saxat från Facebook lördag morgon.
Utsikt från gymmet några timmar senare: ett helt gäng cyklister redo för en tur i strålande vårsol
Men jag ska spinna. Inomhus. Jag är inte avundsjuk. Inte alls.
Snart dags för utecykling igen! Hoppas komma väl förberedd!
Vet inte om det bara är jag, men jag tycker spinningen håller på att förändras. Att bli mer cykel och mindre spinning. Mer sitta och mindre stå.
När jag började instruera spinning jobbade man i stående och vilade i sittande. En sittande backe blev aldrig någonsin lika tung som en stående. Och mycket stående var liksom själva definitionen på ett tufft pass.
Men så blev jag heller aldrig bra på att cykla (på riktigt) trots miljoner timmar i spinningsalen. Kanske för att man nästan ALDRIG står upp på en landsvägscykel.
Efterhand har jag börjat sitta mer och mer på spinningcykeln. Njuter av tunga sittande backar såväl som raksträckor med driv i högre kadens. Stå gör vi naturligtvis också men det är inte per automatik där vi ödslar krutet.
Får se om det gett resultat nu när vi förhoppningsvis snart får plocka fram landsvägshojen.