Det blir nog en favorit i repris här också…

Jag är en matnörd. Kan ägna timmar på internet för att hitta guldkornen i New York. Barnen förstår inget, “det är väl bara att gå in någonstans”. Men så enkelt är det inte.

Säg att vi har 9 måltider att spendera, då vägrar jag att slösa bort dem på något halvkasst. Maten är ju liksom halva grejen. Ska jag äta hamburgare ska det vara en grym hamburgare, inte McDonalds. Sen vill jag ha den mest autentiska pulled porken och de frasigaste stekta gröna tomaterna. Jag suktar efter de finaste råvarona, den fräschaste veggomaten och den godaste fisken. Jag vill ha de mysigaste ställena och framför allt den GODASTE cappuccinon.

DET kräver research.

Att jag sen inte växlat pengar eller ens vet var passen ligger är en bisak. Det viktigaste är förberett! Ja löprundorna också förståss…

Sitter och väntar på en reporter från Bättre Liv. Han ville intervjua mig och Fredrik, i egenskap av “spännande Kävlinge-profiler”. Bara några dagar efter vi bestämt möte blev jag kontaktad av en annan lokaltidning i samma ärende…

Problemet är att jag inte känner mig särskilt spännande. Och efter att ha figurerat en hel del i tidningen känns det som jag inte har mer nytt att komma med. Jag har outat mitt nötätande, tipsat om kläder inför Stockholm marathon (de som följde de råden måste ha frusit ihjäl, men jag kunde ju inte veta att det skulle bli fyra grader, stormvindar och ösregn i juni…). Jag har visat upp min biceps i Ica Kuriren, rivit av mina bästa TRX-övningar och satt Stävie på terrängkartan. What else is there to say?

Jag känner mig lite som Pernilla Wahlgren eller Charlotte Perelli. Så mycket i tidningen men ingen fattar varför… 

Hoppas han hittar någon spännande vinkling så inte Kävlingeborna tröttnar på mig fullständigt!

Jag fyller år på måndag. Min pappa vill alltid ha en extremt detaljerad önskelista. Helst med både bild, länk, storlek och adress till affären (med karta).

På så vis vet jag ju också att jag får det jag vill. Men det är tråkigt att veta exakt. Därför måste jag speca minst tio grejer så att jag inte vet vilken det blir.

Det blir dagens uppgift. Och det lär ta hela dagen…

Typ den här. Fotad i hyllan och skickad med mms. Allt för att det ska bli lätt att hitta…

Eller nått sånt här:

Har du någon favorit jag bara MÅSTE önska mig så tipsa gärna!

Dottern vill testa gruppträning i New York och jag är ju liksom inte sen att hänga på. Hur kul skulle det inte vara liksom?

Börjar läsa i passbeskrivningarna och inser att jag behöver ETT ÅR i New York för att testa allt jag vill. Så mycket crazy, spännande, utmanande och galet på en och samma gång. Vad sägs om…

 Retro-robics. Nej nu skojar de med mig! BENVÄRMARE!?! Ska jag behöva packa med mig min turkosa body?

 Det hette Kangorobics på min tid. Blev aldrig någon fluga här. Men i New York funkar allt. Kanske hoppa runt på Time Square en förmiddag?

 Jag trodde TNT betydde Team Nordic Trail. Så fel jag hade…

 Hoppa studsmatta i grupp. Min lilla tjej hade blivit så avundsjuk att hela semestern hade blivit förstörd. Den går fetbort…

 Barfotaträning känns ju inne. Sen gick det lite överstyr…

 Alltså, folk hade utrymt Manhattan om jag tagit ton. Och dottern… Vi hade fått hela New York för oss själva resten av dagen.

 Det här verkar ju livsfarligt. Men min modiga dotter vill testa.

 Klassen för mig. Som inte ens kan gå ut med soporna i klackar. Skulle inte tro det…

 Trumma och träna på samma gång… tja, varför inte… man får vara glad så länge det inte är blockflöjt.

 Den här verkar grym. Jag orkar typ 30 sekunder med ett rep. Hur överlever jag resten av klassen. Måste testas!

Så många val så lite tid. Jag tror det blir repen. Eller något av de andra säkra fys-korten. Fast stiletto-träningen hade ju varit roligare för bloggen…