Sara skickade mig en gäng frågor att svara på. En lista. Fem frågor. Här är mina svar…

1. Vilket livsmedel kan du inte leva utan?
Nötter. Jag har nötter till allt. Till frukost, på maten, till mellanmål, som nödproviant in case of svält och vid extremt dåligt humör när blodsockret kraschat. Varken jag eller mina närmast sörjande hade överlevt utan min ständiga tillgång till nötter. Morgongröten hade också varit direkt problematisk att vara utan. Och min dagliga cappuccino…

2. Godaste efterrätten?
Jag är svag för löst vispad grädde. Till kladdkaka, på semlor eller i hemmagjord jordgubbstårta. Men måste jag välja så väljer jag nog en kladdkaka med salta pistagenötter i. Och grädde till. Choklad och salt är världens bästa kombo.

3. Vad tränar du helst en dag då du har all tid i världen?
Upplevelsespringer. I fantastisk natur, gärna hur långt som helst. Det gör inget om jag råkar passera ett mysigt café men det går också bra med ett enkelt fikastopp på medhavd energi. Slänga ut benen i gröngräset och njuta lite innan jag springer vidare.  Bara låter känslan styra utan stress över NÄR jag behöver komma hem igen. I nuet, i stunden. Springer.

4. Bästa träningsredskapet?
Egna kroppen. Den har jag alltid med mig och det finns oändligt med övningar att välja bland. Ska jag välja ett “riktigt” redskap så gillar jag hantlar.

5. Vad är du tacksam för just nu?
Livet. Min familj. Och alla de möjligheter de tillsammans ger mig. Jag är tacksam för möjligheten att träna mycket, styra mina egna tider och resa. Uppleva världen i och utan löparskor. Jag är tacksam för allt.

Jag skickar vidare frågorna till Tajtsen, Malin, Nina, Anneliten och Mia.

Medan jag vilar benen lite tänkte jag ge min överkropp en omgång. Hamnade på ett pass med det respektingivande namnet GO HARD OR GO HOME.

Och HÅRT var väl ingen överdrift. Stationer varvat med tävlingar i par. Vann upphoppstävlingen och idioten (vilar benen ja…). Kom hyfsat i burpeetävlingen och hopplöst efter i “först till hundra situps”. Ja, vi var bara på 75…

Anyway. Mjölksyran från burpeesarna lamslår hela min kropp. Mina armar dör. Hela min överkropp dör. Lite armhävningar med gummibandsmotstånd på det – och det blir spiken i kistan. Alternativet GO HOME känns plötsligt ganska lockande. 

Men upp ger man inte bara sådär. Är det fredagsfys så är det. Skakar liv i spaghettiarmarna och tar mig på något vis i mål. Ett marathon är ju plättlätt jämfört med en fredagskväll på gymmet.

Mina ben är extremt och ovanligt pigga, men jag vet att jag måste löpvila nu. Jag har fått löparknän efter två maror och vet att det är nu jag måste vara försiktig. Låta kroppen återhämta sig. Därför har jag gott om tid att drömma mig bort. Till nya maror. Nya lopp. Och nya äventyr.

Har påbörjat min lopp-bucket list, och hittills finns det bara 5 st på listan. Så här:

New York Marathon – Igen! Den kommer alltid stå kvar på listan.
Boston Marathon – Måste kolla om snabbafötter har rätt. Kan publikstödet bli större än i New York?
Chicago Marathon – Ett annat lopp jag hört mycket gott om. Värt att testa!
Run Iceland – jag vill till Island men hatar att frysa. Enda gången jag inte fryser är när jag springer. Run Iceland känns som en solklar lösning på mitt problem!
Umemaran – ja det lär vara ensamt och långtråkigt, men min pappa tycker jag ska komma hem och “sätta Umeborna på plats”…  med två startande i K40 har jag som omväxling chans på pallplats…

Nu behöver jag hjälp att fylla på listan. Jag vill ha den jättelång. Så den räcker till min 70-årsdag. Vilka lopp får jag inte missa? Vilket är ditt absoluta favoritlopp? Det behöver inte vara marathon, det får vara både kortare och längre. Men gärna minst en mil…

Jag vet att du vill förknippas med hard core cykling. Svettdrypande VO2-maxintervaller i garaget och respektingivande franska berg.

Det finns risk att din image blir lite naggad i kanten i morgon. Att du inte längre ses som den målmedvetne cyklisten med hornen i pannan utan som en myslöpare av rang. En LÖPARE!

Du kan lika bra anmäla oss till New York nästa år. Och ingen är gladare än jag!