Efter torsdagens distansutbildning på jobbet var det som bästa sortens kosläpp när jag äntligen fick snöra på mig löparskorna på Umeåresans andra dag. Tagga minus 12 grader och vita ögonfransar.

Det är mörkt när jag går ut och enligt SMHI finns inga planer på klart väder. Jag har inte en tanke på soluppgång och väljer naturligtvis helt fel väg, med tanke på det magiska som trots allt kommer att ske.

Det gör att sista tre kilometerna tar typ en halvtimme. För att jag stannar var tredje minut och fotar. Varje gång jag vänder mig om har himlen blivit snäppet vackrare. Bara en bild till. Och en till.

Enligt min allvetande mobil har jag knäppt en bild 8:01, 8:03, 8;04, 8:07 och 8:11. Och helt uppenbarligen har jag behövt ta ut handen ur vanten varje gång. Klockan 8:11 fryser jag så jag mår illa. Stoppar i handen men någon värme finns inte att uppbringa. Mår illa hela vägen hem. Spolar den i varmvatten men inget hjälper. Försöker lägga upp på instagram med vänsterhanden medan högern är fastklämd mellan (de lika kalla) låren. Lyckas ändå ganska bra, men det blir inga tuffare redigeringar av obejktet.

Men jag har inte bara sprungit. Jag har ätit makalöst god mat på Köksbaren där den fantastiska hamburgaren tyvärr inte alls gjorde sig på bild. Och där efterrätten var så god att vi för all framtid kommer att ångra vårt beslut att dela…

Jag har i vanlig ordning ätit lunch på Rost och druckit kaffe på Costas. Men det är ju typ lika oväntat som att jag har andats och ätit gröt. Mer otippat är att jag har ätit semla utan att springa. En spremla utan spring är liksom bara en vanlig semla. Ganska god men jag fick ta av grädden, lägga den i en kopp, röra ner lite ovispad grädde, röra om och lägga tillbaka. Ett life hack för den som vill ha lösvispad grädde, har ni provat det?

Anyway. En bra dag. Imorgon kommer en till.

Det smög sig med Portugal och min 11:e gång blev ingen gång. Det finns hotellrum kvar men Springtime vill inte sälja till en Köpenhamnsresenär, utan fylla sitt chartrade Stockholmsplan. Men jag är inte bitter…

Så jag började fundera på substitut, och när många löparvänner planerar gemensam resa till Rom marathon, började tanken gro. Ska vi hänga med?

Jag hinner knappt tänka tanken innan Fredrik har bokat. Flyg med 24 timmars ångerrätt och nu måste jag tänka snabbt!

Ska jag njutspringa Rom marathon, äta pizza och få lite begynnande vårkänslor om bara 5 veckor?

Fredrik är gasen och jag är snålisen som sätter mig på bromsen. Pengarna är gratispengar. En bonus från 2020 som jag sparat till rätt tillfälle, men hittills varit för snål för att röra. Rätt tillfälle alltså….är det tillfället nu?

Nu är avsnittet ute. In och lyssna om du vill veta mer om semlor, brudklänningar och löpning i allmänhet:

Här är länken!

Fast jag tror ni vet allt redan…

På onsdag åker jag norrut och det är dags att damma av mina Icebugs igen. Plocka fram vintertightsen och tjockvantarna. Det är dags för vinter!

Jag vet inte varför jag väljer att åka upp i februari. Helt ärligt är jag rätt mättad på vinterlöpning och inte alls sugen på att slira omkring på isigt underlag. Men jag väljer ju inte bara med utgångspunkt i löpningen. Eller var det möjligen precis det jag gjorde? För att inte missa allt roligt löprelaterat som händer här hemma när våren kommer.

I ren FOMO valde jag alltså att resa bort när inget händer. Och fick på köpet isen och minusgraderna. Skylle sig själv skulle man kunna tänka….