Aktuellt

Race report: Tallriken runt

Som nyinflyttad i Malmö får man passa på att testa det lokala utbudet av crazy aktiviteter. Först ut: Tallriken runt – en tävling i 500 meters utfallsgång…

Starten är bara ett par hundra meter hemifrån och vi sitter och sörplar morgonkaffet bara femton minuter innan start. Sen blir det bråttom. Rafsar åt oss semlorna till det traditionsenliga semmelfikat efteråt och ger oss i väg. Ett par minuters utfall för en semla, lätt värt!

Fast det där med ”ett par minuter” är kraftigt feluppskattat. Banrekordet ligger på 16 minuter får vi veta när vi står uppradade på startlinjen. SEXTON minuter utfall. Börjar bli nervöst nu…

Startfältet är kraftigt decimerat på grund av covid och allehanda krämpor, och vi är 5 personer som ger oss av, varav en i barnklassen!

Reglerna är klara, bakre knät ska ner i marken, eller åtminstone precis ovanför. Inga händer på knäna. Det svider. Redan innan första svängen. Som tur var blir det inte värre.

Känslan är konstant, det är bara svettmängden och andfåddheten som ökar. När vi gått en smärre evighet får vi veta att det är halvvägs. Vi ska ha besök klockan 11, hinner jag ens hem? Ett steg i taget. Ibland svarar inte lårmuskeln på tilltal och bakre knät kraschlandar lite. Knäskydd till näst år. Skriv upp det någon…

Olof leder loppet från start till mål. Han har varit med 7 ggr och säkert tjuvtränat däremellan. Mamman med barnet är lite utom tävlan, så jag får ta åt mig vinsten i damklassen om det ens fanns någon. Fredrik kommer in som en tapper trea av tre fullföljande. Fast vi brukar säga att man aldrig behöver berätta hur många som var med!

18 minuter och 29 sekunder utfallssteg senare skakar benen en hel del. Jag känner det inte förrän jag stannar. Och när jag ska böja mig ner för att öppna semmelkartongen. Det är inte riskfritt, jag kan bli sittande där resten av dagen. Men med två semlor hade det ju faktiskt varit helt ok…

Summa summarum: en helt galen grej i fantastiskt väder och trevligt sällskap. Se framemot en träningsvärksrapport om någon dag…

Aktuellt

Bakvänd fredag

Vi har möte hos mäklaren för att lämna nycklar och se miljonerna trilla in på kontot. Klockan tio på en fredag. På perfekt löpavstånd för ett långpass…

Så jag tar förmiddagen ledig och springer. På oväntat stolpiga ben men ändå. Ett långpass är ett långpass, och i kombination med en cappuccino i målgång är liksom upplägget fulländat. Det gäller bara att vara kreativ med hur man ska få till mäklarbesöket utan att behöva äntra lokalen i svettiga träningskläder…

Eftersom jag inte vill springa med resväska nöjer jag mig med en torr tröja i löparvästen. För att överleva själva kaffestunden. Fredrik som inte tycker sig ha tid att fika får ta ombytet med sig i bilen lite senare. Det har blivit dags för  det oglamorösa momentet i utflykten. Det som inte syns på instagram. Ombytet på en äcklig toalett på Bollhuset…

Jag balanserar med ena foten på en plastpåsen för att slippa besudla min strumpa med hår, fotvårtor och läskigt blött. Jag sliter av mig kläderna och lyckas få ner dem i väskan utan att tappa något på det ostädade golvet. Utan att röra vid något lyckas jag få på mig människokläder. Sånna där människokläder som ser anständiga ut men som jag inte är jätterädd om. Sånna som tål att tas på utan att duscha….

Två drag med borsten och sen ser jag ut som ny. Jag får tacka min inre fryslort för att jag inte svettas så här års. Ingen kommer misstänka nått!

Men när man tar sig friheter på förmiddagen får man jobba på eftermiddagen. Och kvällen. Hej fredag!

Aktuellt

Lurad!

Löplabbet har en tävling på Instagram där man kan vinna löparskor för ett helt år, och såklart är jag med och tävlar. Vem vill inte ha det ÄNNU trängre i garderoben liksom!?

Idag får jag meddelande från Löplabbet att jag vunnit tävlingen och ombeds gå in och registrera mina uppgifter. Att tävlingen pågår ända till den 25 januari glömmer jag i blotta glädjeruset! Jag noterar inte heller det lilla understrecket som smugit sig in efter loplabbet i instagramnamnet. En hel årsranson av skor alltså, det är klart att man börjar jubla lite.

Klickar vidare. Fast där har fulingarna tabbat sig. För här möts man av världens mest kaotiska sida i alla möjliga blinkande färger och typsnitt. Så långt från Löplabbets stil man bara kan tänka sig. Jag drar öronen åt mig och stänger ner. Någon har skapat ett fejkat instakonto med Löplabbets logga och namnet Löplabbet_ . Ett litet fult streck som man uppenbarligen lätt missar när man är väldigt glad…

Hoppas att ingen hann bli lurad!

Själv sörjer jag en stund de fyra par löpskorna jag aldrig vann.

Men för ett par minuter var jag jätteglad!

Aktuellt

En månad till start…

Tiden går aldrig så fort som när det närmar sig ett lopp man är lite nervös för…

Det börjar med att folk undrar om skoval inför Tjörnarparen. Jag tänker att de är stissiga. Det är ju en evighet kvar. Sen kommer frågorna om energi i vätskestationerna. Men hallå, vem funderar ens på mat flera månader i förväg? Plötsligt är det ”försent att sälja sin plats”, och nu börjar jag ana att det kanske inte är så långt kvar till start ändå. Kollar kalendern och läser JANUARI. What, hur blev det januari? Och sedan när är januari bara en månad före februari? Om EN månad (exakt!) står jag alltså på startlinjen i Tjörnarp. Med fem mil lervälling, vattenpölar och vildsvin omkring mig.

Jag är livrädd och med risk för att göra saken ännu värre läser jag min race report från förra gången det begav sig.

Njuter av läsningen och det faktum att det faktiskt inte alls verkar vara så farligt.  Undantaget  att jag fick tröstäta lakrits tills käkarna inte gick att öppna.

Jag ska nog överleva denna gång med. Men jag ska ta med mig lite väl vald nödproviant för att slippa en ny lakrits-incident.

Vilket lopp har du på gång som plötsligt kommit lite för nära?