Aktuellt

Först gick jag på Body Pump. Sen fick jag andra sprutan…

Går omkring i Lund och har ont i armen. Är rädd att det bara är början på något värre. Vet många som ställt in sina lopp i helgen för att de fått feber och känt sig dåliga. Den här armen är säkert bara början…

Sen inser jag att det är höger arm som gör ont. Och plåstret sitter på vänster. Det är Body Pumpen som är boven. Vänster känns inget alls. Förhoppningsvis slipper jag bli dålig även denna gång. Och det är säkrast. För jag har mycket skojigt på planeringen. Det är ju helg!

Det sägs att definitionen på ”riktig” trail är när det går fortare att springa än att cykla.  Jag gör inte anspråk på att vara riktig, jag gillar mer mjukistrail…

Min perfekta trail har mjuka stigar som slingrar omkring. Och trollar bort alla chanser att hålla koll på väderstreck. Det finns rötter och kottar, ett par stenar men aldrig tätare än att det går att landa mellan. Det går upp och ner i ett böljande mönster där jag bara kan flyta med. Brant uppför är okej men nedför ska det vara skuttbart.

Det är som motionsspår med lite fler rötter och lite färre söndagsflanörer. Anna-trail. Och supermesigt jämfört med vad de coola traillöparna bemästrar. Men jag är en fegis och trivs bra så.

Idag hittade jag en grym trailrunda bara 15 minuter hemifrån. Ett milspår med så många svängar och så tveksam markering att den kan bli precis hur lång som helst. Speciellt för den som inte märker när den loopar flera varv på samma stigar.

Hade jag inte haft Fredrik med mig hade jag nog snurrat omkring fortfarande. Kanske lite hungrig så här 8 timmar senare. Men med ett fånigt leende och helt övertygad om att badplatsen nog måste komma snart…

Jag gillar löpning allra mest men cykel är en god tvåa. Det finns för och nackdelar med båda,

När du cyklat upp för världens jobbigaste backe kommer oftast belöningen snart därefter. Du slutar trampa och glassar hela vägen ner. Så funkar det inte i löpning. När du är som tröttast i benen kan smällarna i nerförsbacken kännas som allt annat än vila…  Och ändå står publiken där i slutet av Helsingborg marathon och skriker ”nu är det bara nerförsbacken kvar”. Ge mig platt please!

Att bada under löppasset går smidigt och lätt.  Men du kan inte bada i cykelbyxor. Eller rent teoretiskt går det säkert, men fatta hur många kilo en vattenfylld cykelblöja väger! Och hur mycket skavsår i den nedre regionen man får när man cyklar med en sån.

Kiss-stopp på cykeltur är ett helt projekt. Hängselbrallor är bra till mycket men inte till sånt. Och byxor med praktiska uppknäppningsanordningar funkar bara om man inte är stel som ett kylskåp i axlarna. Jag vet.

Cykeltröjor är mer praktiska än löptröjor. Du kan liksom få med både jacka, banan, cykelslang och telefon. Värsta Skalman på ryggen.

Jag behöver solglasögon på cykel. För att det flyger getingar, stenskott och elände. På löpning springer jag utan. Så mycket skönare!

Cykling funkar alltid. Oavsett skada. Inget gör ont på en cykel. Och du kan nästan cykla hur långt och hur ofta som helst. DET är ett plus.

Ändå. I hjärtat löpare. Och så här i efterhand förstår jag inte hur jag stod ut två somrar utan att springa. Jag borde få Nobelpriset för det. Tror inte ens jag gnällde!

Jag har lovat mig själv att inte slösa några löpsteg på rutinrundor och tråkiga omgivningar i sommar. Och hittills har jag faktiskt inte sprungit en enda runda i mina hemmakvarter!

Jag har unnat mig utflykter för att springa på vackra ställen. Jag har passat på att transportlöpa när tillfällen getts. Åkt med Fredrik när han ska någonstans och sprungit hem. Eller tvärtom, beroende på väder, vind och badmöjligheter.

Idag skulle Fredrik träffa en gammal kollega på Kallbadhuset i Bjärred innan jobbet. En morgontrött människa hade förmodligen vänt sig om och somnat om. Men kroppen jag har fått spritter av liv redan vid 05:30. Därför tar jag chansen till morgondopp. Bilen ska gå hem klockan 08:00, sen är det bara att räkna baklänges.

06:20 lämnar jag huset. Springer genom ett öde landskap. Över vetefält, genom en pytteliten skog och längs havet. Jag kommer till Bjärred och tar långa bryggan ut. Det blåser friskt och havet ser lite hotfullt ut. Men tanterna på bryggan försäkrar att det är varmare i vattnet än i luften. De har rätt. Det är underbart där nere. Egentligen vill jag inte gå upp alls, men kontorsstolen väntar.

Två timmar senare är jag hemma. Färdigtränad, nybadad och ren. En latte från Kävlinges bästa kaffebar och morgonen är precis fulländad.

Älskar semesterkänslan på en helt vanlig arbetsdag. Springlyx.