Race report: Copenhagen coast run 21K

Bland all stora Köpenhamnslopp har jag hittat den mysigaste pärlan. Ett alternativ för den som vill ha det lite mindre, lite mysigare, och lite större chans att hamna på pallen… Copenhagen coast run!

Uppladdningen kan ha varit sämsta tänkbara. En heldag i city i stekande 34 grader. Uppnådda 25000 steg i Birkenstocks, med saftig blåsa på trampdynan som följd. Men det slutar inte där. Danskt studentfirande och lite senare blixtar som slog ner i grannhuset gjorde inte underverk för sömnpoängen. Men skitsamma, jag tänkte ändå bara lufsa runt. Inte utmana kroppen i trettio grader…

När vi vaknar (vilket måste betyda att vi somnat till slut trots allt) ösregnar det. Det åskar men det är längre bort nu. Vi har inga överdragskläder med oss och får snällt promenera till tåget med regnet strilande innanför kläderna. Tänker att det nog ändå är bra att bli lite nerkyld.

Har reviderat planen nu. Tänker att jag ska köra på så länge det regnar, och backa tillbaka ner värmen blir för tuff. Därför går de första kilometrarna under 4:30-fart. Man får passa på liksom, det kan ju vara slut på regnet när som helst!

Vid 5 km kommer solen och det är dags att tagga ner. Vi har ännu 1,5 km kvar till första vätskan och det börjar bli ordentligt torrt i strupen. Har nog aldrig längtat till en vätskestation så mycket sedan Broloppet förra året (då de glömt depån uppe på bron…).

Anyway. Väl där tar jag gott om tid på mig. Fyller min medhavda mugg två gånger, hinkar det i mig samt häller en bonusmugg över mig. Gott. Människa igen!

Banan startar på grus och går mestadels längs vattnet. Det är riktigt fint även om havet inte riktigt fläktar så mycket som önskat.

Kring 9-10 km delar sig banorna för de som springer 12 och de som springer 21. Och det är nu vi når den riktiga bastun. Vi springer över ett fält som är lite nersänkt. Sluttningen runt om tar all vind och plötsligt springer jag i en kokande gryta. Börjar misströsta, är det här en sån bra idé?

När vi kravlat oss upp ur grytan återfår jag mod och kickar igång traktorn. Någon säger att jag är tredje tjej och jag funderar i två hela sekunder om det är värt att börja jaga. Men eftersom jag inte sett en tjej sedan starten blir slutsatsen NEJ. De tjejerna är ju mest troligt en kvart före…

Tar mig vidare i en fart som känns ok i värmen. Har räknat ut att jag bör komma i fatt Fredrik på de sista två kilometerna, när våra banor möts. Nu blir det inte så, men det funkade i alla fall som ett delmål och något att se framemot!

Sista 500 meterna går på gräs och då tappar asfaltballerinan modet. Lyckas ändå passera någon som tappat det ännu lite till.

Snubblar över mållinjen på 1:41:11 vilket jag är supernöjd med med tanke på förutsättningarna. Av nyfikenhets skull kollar jag resultatlistan för att se hur långt jag hade upp till tjejerna före. Förvånad ser jag mitt namn överst i listan. Jag har visst gått och vunnit! Dubbelkollar minst fyra gånger, men jo, det står ju så!

Blir nervös att prisutdelningen ska ske innan Fredrik kommer i mål. Lyckas jag för en gångs skull hamna högst upp på pallen MÅSTE jag ju få det på bild! Så onödigt annars ju…

Han hinner. Jag klättrar upp. Vet inte hur det går till och hur jag ska bete mig. Men lyckas i alla fall komma både upp och ner utan kramp i benen eller andra missöden. Kommer hem med en ny härlig loppupplevelse och ett par nya snajsiga vinst-solglasögon!

Tack Copenhagen Coast run för ett superfint lopp! Och till er därhemma: se det som ett tips från coachen.