Semmel-run 15K + moms

Jag har hamnat bland likasinnade. Sånna som inte bara gillar löpning utan även känner en viss dragning till semlor. Och det har bubblat i luften, borde vi inte anordna en semmellöpning?

Plötsligt går semmelsäsongen mot sitt slut och det blir bråttom, spontant och snabbt fixat. Ett evenemang, lagom många inbjudna. Vi kör. 15 kilometeter med tre semmelstopp. Naturligtvis noga utvalda: Farina, Bullarbyn och Bageri Baka. Förra årets favorit, årets favorit och en nykomling.

För att få in veckans långpass kör jag en 10 kilometers uppvärmning innan samlingen. Det är slaskigt extra allt och jag har en simbassäng i varje sko. Fredrik har skapat tre nästan helt fyrkantiga rundor för att jag ska hitta, men det känns ändå skönt att han är med och håller vägvisningen. Tills hans knä börjar strula och han behöver hoppa av. Och då har jag ju inte  läst in rundan i klockan. Tur att gänget är självgående och de flesta av någon anledning besökt Malmös bästa semmelhak sedan tidigare…

Vi hittar dit. Och möts av skylten: SEMLOR FRÅN KLOCKAN 11:00. Och dit är det 24 evighetslånga minuter. Hade arrangören verkligen inte koll på detta? Neeej. My bad. Som tur är ligger nästa semmelställe bara 750 meter bort. Vi stuvar om, tänker nytt och tar närmsta vägen dit.

Det blir på Bullarbyn vi får vår första semla. Då har jag sprungit 15 kilometer och är faktiskt lite hungrig. För första och enda gången idag….

Semlan är perfekt. Jag blir lycklig i själen. Vi har tänkt ta en halv semla på varje stopp, men Fredrik som anslutit på cykel får se sin halva förvandlas till en fjärdedel. Bullarbyn alltså. För god för att snåla med.

Next stopp Farina. Via omväg. Katarina tar kommando, jag lallar efter. Hopplöst bortkollrad i kvarter jag aldrig brukar springa i. Vattnet i skorna som precis börjat bli kroppstempererat byts ut mot nytt nollgradigt. Det isar mellan tårna och jag tänker på alla nya blåsor jag kommer att få. Men värt ändå.

Farina stoltserar med en toalett och ingen lyckligare än jag. Tre rundor mitt i city är ju annars utmaning för den som hinkade en stor kaffe innan avfärd. Inte en buske att gömma sig bakom. Här bjuds semlan i en storlek större. Egentligen trånar jag mer efter den goda focaccian ett par rader bort, men nu är det ju semmellöpning. Och alltså, den här är riktigt fin den med. I jämförelse med Bullarbyn faller den på mandelmassan. Det är jättegod, men inte riktigt lika supergod…

Det har blivit dags för sista rundan. Mot Bageri Baka i Västra hamnen. Och fem kilometer går i ett nafs. Den föregående semlan hinner knappt landa innan det är dags för nästa. Vi är alla mätta nu, men ingen bangar för uppdraget. Måhända lite orättvist att bli testad sist av alla, men semlan når inte hela vägen upp till övriga två. Mandelmassan är jättegod men lite för mycket. Bullen lite degig. Men ändå en fin skapelse. Och bra med sittplatser där inne. Vi sitter länge och väl. Att ta sig ut i slasket igen lockar inte jättemycket. Nu är rundan officiellt slut men de flesta har en bit hem. Grädden på moset om man så vill. Efterrätten, och själva momsen på rundan.

Kolhydratförråden är påfyllda men benen har stelnat rejält, så det tar liksom ut varandra. Det blir en stapplig kilometer innan ordningen är återställd.

27 kilometer senare är jag mätt och blöt. Nu byter jag strumpor och tar en semmelpaus till nästa år. Men alltså, semmel-löpning, ni borde prova!