Som på gamla goda tider…

Det fanns en tid när vi sprang långt ihop. Äventyrslöpningar med eller utan övernattning. Små utflykter i vardagen, som Skåneleden varje fredag efter jobbet. Men skador kom emellan. Antingen mina eller hans.  Och nu tyckte visst Fredrik att det fick vara nog. Han ville plötsligt utflyktsspringa. Långt. Med ryggsäck och fika på vägen. I det fria…

Tanken är god, men fika i det fria känns sådär. Löparklädd och svettig överlever jag inte många sekunder i minus fem, och än mindre hinner jag äta den medhavda mackan innan jag frusit hjäl.

Jag kommer med ett inte fullt lika idylliskt motförslag: Höjdarnas höjdarled med fika i bilen efter halva. Leden är 22 kilometer och går som en åtta. Startar man i Boketorp har man två loopar framför sig, och bilen strategiskt placerad när man kommit halvvägs. Han nappar! Fika i bilen is da shit.

Vi har olika styrkor. Trail och nerför är inte mina. Platt och asfalt är inte hans. Hade vi sprungit tillsammans hela vägen hade vi förmodligen inte varit framme än. Nu växelkör vi lite. Jag springer före när marken är platt, han gasar om när underlaget blir svårt. Ett sicksackande genom tillvaron som båda är nöjda med. Även om vi inte får så mycket sagt…

Banan är kuperad och den 500 höjdmeterna som ska avverkas motsvarar ungefär hela årsransonen för en Malmöbo!  Idag kräver den dessutom extra uppmärksamhet då stigen ligger gömd under både löv och snö. Att det inte blev fler felsteg får räknas som ett under.

När vi når bilen har det precis börjat snöa. Vi dricker te och äter en macka medan snöklegget lägger sig på framrutan. Stjärtvärmen värmer gott och helt ärligt har jag inget större sug att ta mig ut på andra loopen. Det har inte Fredrik heller. Hans ben har checkat ut men han är fast besluten om att inte ge upp. Vi delar in kvarstående sträcka i tre delar: uppvärmning 3 km, trail och uppför extra allt 3 km, och slutligen nerför 3 km.

Det funkar. Och snart är vi tillbaka vid bilen igen. Solen har trängt igenom och allt är så där fint som bara snö och sol i kombination kan vara. Älska snön, när den får ligga vit och inte slaska bort!

Men höjdmeterna har tagit ut sin rätt. När jag sitter här och skriver hörs djupa snarkningar från sovrummet. Undrar när han vill sällskapsspringa nästa gång….