Piggelina provspringer…. Malmö Marathon, part 1

För hundra år sedan uppfann jag kategorin ”Piggelina provspringer”. För att dela en sneakpeak av en bana och förbereda den som ville bli förberedd. Jag provsprang Lundaloppets nya bana 2015 och sen blev det typ inte mer…
Men med Malmö Marathon nära förestående blev jag sugen på att smygtesta banan. Så klart i små munsbitar, där den första tuggan togs här om dagen. Så för er som är nyfikna: Här kommer det andra inlägget i kategorin Piggelina Provspringer.  Malmö Marathon – första halvan.

Jag tar mig till starten som ligger i början av Ribban. Föreställer mig stämningen mitt bland 2000 andra peppade löpare, räknar ner lite tyst i huvudet och sätter iväg. Vägen framför mig är lång och rak och perfekt asfalterad. Det blir inte bättre!

Banan startar med en loop Ribban/Limhamnsvägen/Ribban för att skrapa ihop några kilometer innan vi ger oss vidare mot Ön och Sibbarp. Ligger det som vanligt lite motvind längs Ribban kommer vi alltså få njuta av den två gånger redan från start. Men utsikten över havet får kompensera för det.

Under min provspringning skippar jag loopen och tutar vidare direkt. Limhamnsvägen tillbaka är annars ett supersvagt motlut men medvinden kommer väga upp det med besked. No need to worry. Men som sagt, jag skippar den idag.

Efter andra gången på Ribban snirklar banan vidare genom bostadskvarter, i ett par kilometer innan vi gör en avstickare till Ön. Från Ön är utsikten magisk över Öresundsbron, och en och annan kommer nog tänka tanken att ”DÄR har jag sprungit”. Och kanske komma ihåg Broloppet 2025 inklusive bajamajaköerna, kön till målgång och det omöjliga uppdraget att få tag på sin väska…

Vi har nu sprungit 12-13 kilometer och det är dags att ta sista biten bort till Sibbarp där vi får vända tillbaka mot stan och civilisationen.

Jag springer en vardag kväll och möts av den mest fantastiska solnedgång. Den missar vi såklart klockan 11 på förmiddagen, men förhoppningsvis kan havet ge oss fina vyer ändå. Har vi tur finns det några övervintrade campinggäster som kan heja oss fram i Sibbarp. I övrigt tänker jag att den här delen är den mest folktomma delen av banan. Och dessutom möts vi av den första backen! Låt oss kalla det BERG i Malmö-mått. Kanske typ 2 höjdmeter.

Någonstans efter kilometer 19 passerar vi Sandra Mastios pizzarestaurang och beroende på vilken doft som sprider sig därifrån, är det här det första tillfället där man kanske förleds i frestelse att hoppa av….

Lyckas vi motstå pizzan är vi snart framme på Limhamnsvägen igen och en lång raksträcka som vi delvis redan sprungit. Det har blivit dags att lämna kusten och ta sig in till stan. Men först ska vi passera viadukten under Limhamnsvägen. En backe som alltid är oväntat jobbig, och kanske extra jobbig med 22 kilometer i benen. Köpenhamnsvägen väntar. Rakt fram länge. Förhoppningsvis med vinden i ryggen. När vi når Pildammsparken har jag NÄRA hem. Och närmre ska det bli….

Idag kliver jag av vid doften av kaffe, men det går ju såklart inte på loppet. Fortsättning följer..