Hur tänker man med tre marathon på ingång?

Before we start, ingen behöver kommentera upplägget med tre marathon på fem veckor. Jag vet att det är störtdumt. Speciellt när jag precis börjat löpträna igen efter långvarig skada. Men ändå. Schemat blev så…

Bakgrund:

Jag har en tioårig streak på Helsingborg marathon som jag inte har för avsikt att bryta. Därför har målbilden under hela skadeperioden varit att kunna ta mig runt i någon form. Om så krypande. Gott så.
Av en händelse hade jag tur i lotteriet till Berlin marathon. Det händer typ inte. Det är ett av fem största marathonloppen i världen och lyckas man knipa sig en plats då åker man. Även om det bara är två veckor efter Helsingborg.

Två marathon är görbart. Jag gjorde det förra året och persade dessutom på det senare. Men då hade jag massiv träning i ryggen. Det har jag som bekant inte i år.

När jag precis landat i tanken på två marathon  kommer Malmö Marathon och hostar upp ett tredje. Utanför min dörr och arrangerat av min löparkompis. Det är oväntat men efterlängtat. Malmö är liksom en lopplös stad. Lopp har kommit och gått, ofta dåligt arrangerade och inget som har bestått. Malmö behöver ett marathon och hypen blir stor när det väl släpps. Klart jag vill vara med på festen. Även om det bara är tre veckor efter Berlin…

Så ni fattar. Här står jag nu med späckat schema och undrar hur jag ska överleva. Försöker formulera en plan men kommer inte på något vettigt. Idag är tanken enligt nedan. I morgon kan den vara något helt annat!

Helsingborg 6 september:
Genomkörare inför Berlin. Springa lugnt för att kunna njuta av festen. Inga mål. Förslagsvis hänga med någon ballong för att inte riskera att få feeling och skena i väg i en fart kroppen inte är tränad för. Frågan är vilken ballong?
Fast ett mål har jag. Att kliva över mållinjen hel. För att inte riskera Berlin.

Berlin 21 september:
Springa på den nivå jag är just nu. Vad den nu är. Garmin gissar 3:40. Strava är lite mer wild & crazy och gissar 3:33 men det känns orimligt med tanke på historiken. 3:45 kanske är görbart, who knows?

Malmö 12 oktober:
Om jag fortfarande är springbar är det här efterfesten. Efterrätten. Mingelpartyt. Här vill jag bara ha kul. Snacka mig runt banan och hoppas att det blir det kanonlopp som Malmö så väl behöver! Har jag riktigt tur kan jag muta Fredrik att komma ut med en kaffe när vi passerar utanför. Sex timmar maxtid sa ni?  Jag hinner en kaffe till….

9 dagar till Helsingborg…