Upplägg som lockar

Jag lyssnar på Löpning & Livet-podden när jag tar mig runt i stan. Låter mig inspireras i väntan på bättre tider.

Så plötsligt nämner de ett långpassupplägg lite i förbifarten. Ett progressivt pass där de första 60 minuterna ska gå i distansfart, nästa 30 minuter något snabbare och de sista 30 i halvmarafart.

Jag vet inte vad det är i upplägget som ropar mitt namn men det ropar högt. Det känns som ett Anna-pass. Ett pass jag hade älskat.

Så jag sparar det för framtiden. I min lista över roliga pass jag ska göra när skadeträsket är förbi.

Sen packar jag väskan för spinning. 60 minuter med en instruktör som leker rockstar och får damerna på första ledet att skrika. Efter första passet var jag förvirrad. Var hade jag hamnat? Efter andra passet vet jag. Denna rockstar lyckas få mig att ta i så att Garmin bågnar.  Efter ett par veckor är mitt vO2-max på uppåtgående. Högre än jag någonsin sprungit mig till. Men jag håller mig på andra raden. Och skriker inte…